Tisdagsklubben 2022
Synopsis
Karin och Sten firar 40-årig bröllopsdag med festbord dukat och stämningen på topp. Medan vännerna skålar i champagne upptäcker Karin att Sten har varit otrogen. Efter att ha levt ett liv med att passa upp på sin make och dotter, börjar Karin nu omvärdera sin tillvaro. När väninnorna övertalar henne att följa med på en matlagningskurs, träffar hon kocken Henrik. Bland fräsande stekpannor och ångande dofter upptäcker Karin snart att det aldrig är för sent att våga följa sina drömmar.
Info
Originaltitel
Tisdagsklubben
Biopremiär
4 mars 2022
DVD-premiär
3 juni 2022
Digitalpremiär
3 juni 2022
Språk
Svenska
Land
Sverige
Distributör
SF Studios
Åldersgräns
Barntillåten
Längd
Lyckat recept på en romcom-succé
Matporr och medelålderskris möts i en härlig fusion i "Tisdagsklubben", en publikfriande och inspirerande romantisk komedi om att krydda till livet.
Ibland önskar jag att jag vore en härlig medelålders tant, så jag kunde samla ihop alla mina härliga medelålders väninnor och gå på vår årliga biofilm och skratta så vi kiknar till något som "Tisdagsklubben". Sen skulle vi dra raka vägen till närmaste sushibar och skölja ner ångade gyozadumplings med alldeles för mycket Riesling, medan vi snackar skit om våra kära karlar och skissar upp stora fylleplaner för framtiden.
Nej, egentligen önskar jag inte det. Men ni fattar. Lite avundas jag alla er som har den här bioupplevelsen framför er.
Det här är en film med en väldigt tydlig målgrupp, gjord både av och för kvinnor i "en viss ålder", som ibland kan behöva en push framåt och påminnas om att livet inte är slut för att man nått 60-strecket. Budskapet - om att våga bryta upp med gamla vanor och följa sina drömmar - dukas fram med en sån inspirerande lust och energi att det lätt smittar av sig på de allra flesta.
"Tisdagsklubben" handlar om Karin (Marie Richardson), som firar rubinbröllop med Sten (Björn Kjellman) när nyheten om makens hemliga älskarinna kommer som en chock. I samma veva dyker en gammal bekant upp från ingenstans och lurar med Karin på matlagningskurs. Den leds av tjurige stjärnkocken Henrik (Peter Stormare), som verkar allt annat än sugen på att lära ut matlagningens ädla konst till en stökig skara amatörer. Men tisdagskvällarna i köket blir ett välkommet avbrott från vardagen som väcker Karins gamla cateringdrömmar till liv igen, och snart verkar även Henrik mjukna inför hennes nyfunna passion.
Men egentligen handlar det inte så mycket om att hitta kärleken på äldre dar. Snarare om att hitta sig själv, eller hitta tillbaka till den lyckligt naiva 20-åring man en gång var, då allting kändes möjligt.
En uppsluppen Richardson matchas fint av väldigt roliga Sussie Eriksson och Carina M. Johansson. De stjäl i stort sett varje scen som två färgstarka knasbollar till väninnor, som alltid har nära till skratt, svordomar och sprit. Det blir fnittrigt, flamsigt - och rätt oemotståndligt.
Överlag har regissör Annika Appelin hittat de rätta ingredienserna för en publikmagnet. Här bjuds det på vindränkta tjejkvällar, spontansång i bilen, linedance i ladan till en countryversion av Roxettes "The Look", trallvänlig fransk pop på soundtracket och så (herregud!) dessa ständiga slowmotionbilder på läckra maträtter som får det att vattnas i munnen. Addera mycket humor, en gnutta romantik, och rör om.
Sen har de mage att göra filmen så jäkla tjusig också! Varje detalj, ner till minsta kaffekopp och scarf, är fint färgkoordinerad för att matcha den begynnande hösten i de många snygga Göteborgsbilder som ramar in historien. Så genommysigt att Nora Ephron hade blivit stolt.
Jag hade väntat mig att höra mer cyniska röster när det kommer till en svensk romcom, en genre som trots goda försök sällan bjuder på några filmiska höjdpunkter. Men publikens spontana jubel och applåder efter premiärvisningen på Göteborg Film Festival tyder på att "Tisdagsklubben" borde kunna bli en riktig biosuccé.
Nej, egentligen önskar jag inte det. Men ni fattar. Lite avundas jag alla er som har den här bioupplevelsen framför er.
Det här är en film med en väldigt tydlig målgrupp, gjord både av och för kvinnor i "en viss ålder", som ibland kan behöva en push framåt och påminnas om att livet inte är slut för att man nått 60-strecket. Budskapet - om att våga bryta upp med gamla vanor och följa sina drömmar - dukas fram med en sån inspirerande lust och energi att det lätt smittar av sig på de allra flesta.
"Tisdagsklubben" handlar om Karin (Marie Richardson), som firar rubinbröllop med Sten (Björn Kjellman) när nyheten om makens hemliga älskarinna kommer som en chock. I samma veva dyker en gammal bekant upp från ingenstans och lurar med Karin på matlagningskurs. Den leds av tjurige stjärnkocken Henrik (Peter Stormare), som verkar allt annat än sugen på att lära ut matlagningens ädla konst till en stökig skara amatörer. Men tisdagskvällarna i köket blir ett välkommet avbrott från vardagen som väcker Karins gamla cateringdrömmar till liv igen, och snart verkar även Henrik mjukna inför hennes nyfunna passion.
Men egentligen handlar det inte så mycket om att hitta kärleken på äldre dar. Snarare om att hitta sig själv, eller hitta tillbaka till den lyckligt naiva 20-åring man en gång var, då allting kändes möjligt.
En uppsluppen Richardson matchas fint av väldigt roliga Sussie Eriksson och Carina M. Johansson. De stjäl i stort sett varje scen som två färgstarka knasbollar till väninnor, som alltid har nära till skratt, svordomar och sprit. Det blir fnittrigt, flamsigt - och rätt oemotståndligt.
Överlag har regissör Annika Appelin hittat de rätta ingredienserna för en publikmagnet. Här bjuds det på vindränkta tjejkvällar, spontansång i bilen, linedance i ladan till en countryversion av Roxettes "The Look", trallvänlig fransk pop på soundtracket och så (herregud!) dessa ständiga slowmotionbilder på läckra maträtter som får det att vattnas i munnen. Addera mycket humor, en gnutta romantik, och rör om.
Sen har de mage att göra filmen så jäkla tjusig också! Varje detalj, ner till minsta kaffekopp och scarf, är fint färgkoordinerad för att matcha den begynnande hösten i de många snygga Göteborgsbilder som ramar in historien. Så genommysigt att Nora Ephron hade blivit stolt.
Jag hade väntat mig att höra mer cyniska röster när det kommer till en svensk romcom, en genre som trots goda försök sällan bjuder på några filmiska höjdpunkter. Men publikens spontana jubel och applåder efter premiärvisningen på Göteborg Film Festival tyder på att "Tisdagsklubben" borde kunna bli en riktig biosuccé.
| 5 februari 2022 01:00 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (1)
Jag har varit på bio och sett den romantiska komedifilmen “Tisdagsklubben" och ska nu med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om handlingen.
Karins (Marie Richardson) tillvaro vänds plötsligt upp och ner när hon får reda på att hennes make Sten (Björn Kjellman) varit otrogen. Efter att ha varit gift i 40 år och levt ett liv med att passa upp på sin make och dotter (Ida Engvoll), börjar Karin nu omvärdera sin tillvaro. På en matlagningskurs träffar hon kocken Henrik (Peter Stormare). Bland kryddor, fräsande stekpannor och ångande dofter upptäcker hon snart att det aldrig är för sent att våga följa sina drömmar.
“Tisdagsklubben” är verkligen en charmig romantisk komedi som har hjärtat på det rätta stället. Den har ett fint budskap om att hitta sig själv och att våga ta sig ur gamla mönster av tristess i livet. Samtidigt som det är en film om att livet inte behöver vara slut för att man har nått 60-årsåldern. Allt detta är kryddat med passionen för matlagningens konst som ett hantverk. Man får mycket ingående närbilder på goda maträtter konstnärligt upplagda på tallrikar. Så ett tips är att inte vara hungrig när man går och ser filmen på bio. För då blir man bara ännu hungrigare. Filmens karaktärer är väldigt välskrivna vilket gör att man genast rycks med i deras historia och vill veta hur det kommer att gå för samtliga som är involverade i handlingen. Framförallt tjejgänget bestående av skådespelerskorna Marie Richardson, Sussie Eriksson och Carina M Johansson är en fröjd att få följa. Deras kemi tillsammans skänker både värme och humor till filmens helhet. Det är dessa tre skådespelerskor som har det största fokuset i filmen. Deras knasigheter tillsammans för tankarna lite åt kompistrion i filmen “Mamma Mia” med Meryl Streep i förgrunden. På samma sätt som i den filmen får man följa många galna upptåg ifrån detta kompisgäng. Men även Peter Stormare briljerar i sin roll som en stjärnkock som precis som alla andra i filmen under resans gång växer och utvecklas som människa.
Jag blev väldigt underhållen av filmen “Tisdagsklubben”. Det görs inte så mycket filmer om åldersgruppen 60+ och det kändes som ett välbehövligt tema för en romantisk komedi. Är man dessutom intresserad av matlagning så finns det en hel del att njuta av och man får även budskapet levererat att hur hopplös man än är på att bli kock eller vad man nu vill utveckla för dröm så är det aldrig försent att uppnå sitt mål. En stark fyra av fem möjliga är mitt betyg till filmen “Tisdagsklubben”.