Touchy Feely 2013

Rosemarie DeWitt - som gjorde en av huvudrollerna i Sheltons förra film, den varma och välspelade "Your Sister's Sister" - spelar här massageterapeuten Abby som just när hon bestämt sig för att flytta ihop med sin pojkvän Jesse (Scoot McNairy) tappar sin "touch", så att säga, och utvecklar ett starkt obehag till hud och beröring. Vid sidan om kämpar hennes bror (Josh Pais) med sin tandläkarpraktik, där han assisteras av sin dotter (Ellen Page) som själv känner behovet av att få uttrycka sig själv.

Just filmens många karaktärer och sidohistorier är något som hanteras trassligt och osäkert, vilket snarare distanserar än knyter samman upplevelserna mellan de olika karaktärernas delar i filmen. En känner ganska tydligt att varje del hade fungerat bättre som sin egen film, där mer energi kunde lagts på dess centrala karaktär och utvecklat såväl den rätta tonen som en mer välgrundad story. Josh Pais är utomordentligt som den kufiske tandläkaren Paul, och bjuder på några av filmens mer underhållande stunder, men känns banal i kontrast till Abbys känslomässiga tumult, som i sin tur bleknar i jämförelse med den korta men intensiva och fina scen mellan Ellen Page och Scoot McNairy som en mer en gärna hade fått dyka ner djupare i.

Likt allt för många amerikanska independentfilmer fokuserar "Touchy Feely" på vita medelklassamerikaners triviala dilemman. Inte för att säga att alla dessa bör negligeras, de kan absolut vara både bra och betydelsefulla, men det känns tröttsamt och Sheltons film är ett alldeles för rörigt och obalanserat känslotrassel för att stå ut i mängden.