Underworld: Awakening 2012

Har ni sett de tidigare tre "Underworld"-filmerna? Om ja, är den fjärde filmen ett fullt godkänt tillskott i den allt mer populära filmserien. Om nej, det spelar ingen roll för "Awakening" kör gasen i botten så pass mycket att det inte finns tillfälle att varken vidareutveckla redan kända karaktärer eller ens presentera dem.

För att snabbt sätta in filmen i ett sammanhang börjar den sex månader efter film nummer två, trean var som bekant en prequel, och mitt under den utrensning där mänskliga myndigheter försöker utplåna allt vad vampyrer och varulvar heter. Supervampyren Selene (Kate Beckinsale) och superhybriden Michael Corvin (tidigare spelad av Scott Speedman, här porträtterad av en stand-in med digitala effekter för att efterlikna honom) hamnar mitt i skottsalvorna vilket slutar förödande för båda. När Selene vaknar upp på en forskningsstation där någon som står henne mycket nära lyckas tina upp henne från en nedfrysning, sätter jakten i gång på vem som gjorde det hela. Man behöver inte direkt vara hjärnkirurg för att förstå att det kommer en och annan överraskning på vägen. Inte heller behöver många små grå försvinna för att lista ut vad dessa är.

Samtidigt är poängen med "Underworld: Awakening" att det inte finns någon poäng alls. Måns Mårlind och Björn Stein ser i stället till att skapa en smaskig actionfilm med enorma effekter som är så långt ifrån vad någon svensk ens försökt göra. Och på den fronten lyckas de bra. Filmen är en 90 minuter lång springtur som aldrig stannar för att hämta andan eller ens bjuda in till något känslomässigt engagemang. Det är full ståfräs från början till slut och det är filmens helt klart starkaste sida. Det händer alltför ofta att regissörer försöker maskera ren dynga i någon kvasifilosofisk dräkt som bara distraherar från det vi egentligen vill ha, svettig och häftig action.

Däremot händer så pass lite mellan spektakulära slagsmål, biljakter och blodiga uppgörelser att det är svårt att bry sig. Att det här skulle vara film nummer fyra i en serie känns fullständigt irrelevant. Temat vampyrer och varulvar känns heller knappast fräscht med tanke på "Twilight"-serien, även om "Underworld" helt klart är en vuxnare saga. Och slutet, om man nu kan kalla det så, är en stor besvikelse som endast öppnar upp för film nummer fem.

På pluskontot hamnar att filmen utnyttjar 3D-formatet riktigt bra och att framför allt inledningen har något intressant att säga om vår värld i dag. Kate Beckinsale är en cool skådis med en skön dialekt, och även om hon endast rynkar (nåja, nästan) pannan någon enstaka gång, har hon en star quality som går rakt genom vita duken. Att tungviktare som Charles Dance och Stephen Rea gör solida insatser i mindre roller är också bra.

Sammanfattningsvis kan man säga att Mårlind och Stein gjort en fullgod popcornrulle med extra smör, extra krydda och extra allt annat på. Smaken känns både rivig och salt medan man tuggar, men den som minns hur gott det var efteråt är värd ett Nobelpris i kemi. Snyggt och habilt, men inget att sätta tänderna i om man inte är ett stort fan av "Underworld"-serien.