Work It 2020

Quinn Ackerman är en karismatisk och hårt arbetande sistaårselev på high school, som för tillfället gör allt i sin makt för att komma in på ett visst college. På intervjun inser hon dock att personen hon försöker vara inte är intressant nog, och i ett spontant försök att imponera påstår hon att hon är en del av skolans berömda danslag. För att stå för det hon har sagt måste hon nu göra detta till verklighet och, även om det är långt ifrån en dans på rosor, är det kanske nu hon faktiskt ska inse vem hon egentligen vill vara. 

 

Att bli medlem i Thunderbirds, som danslaget kallar sig, visar sig dock vara långt ifrån enkelt. Hon bestämmer sig därför för att ta saken i egna händer och sätta ihop ett eget dansteam, med bästa vännen Jas som support. Oddsen för att det ska lyckas är låga, men med Quinns viljestyrka är inget omöjligt.

 

Endast ett montage senare är gruppen komplett. Medlemmarna består främst av diverse misfits från skolan, ingen med särskilt stor dansbakgrund. Det är en intressant och härlig blandning av folk, vilket gör att deras repetitioner och uppträdanden blir underhållande att följa. Men tråkigt nog är de flesta rätt stereotypa och endimensionella. Jag hade gärna sett mer fokus läggas på några av dem, men det är samtidigt förståeligt att filmens tidsram kanske inte tillät så mycket djupdykningar.

 

Motståndarlaget känns däremot inte särskilt intressanta överhuvudtaget, utan följer mest “Mean Girls”-klyschor som vi sett många gånger tidigare. Keiynan Lonsdale är dock härlig att se i rollen som den duktiga men egocentriske ledaren Juilliard, och jag gläder mig åt den lilla bakgrund och utveckling hans karaktär ges, även om den inte alls är stor. 

 

Både form- och innehållsmässigt fortsätter mycket av det som kan förväntas från en modern tonårsfilm att förekomma. Quinn leder oss genom filmen med en klassisk voiceover, och vi får uppleva både obligatoriska kärleksintriger och situationskomedi. För att extra tydligt sätta in filmen i sin tid kryllar det dessutom av populärkultur-referenser, med en och annan Netflix-reklam inkluderad. 

 

Trots att filmen på de flesta håll inte gör något nytt, så lyckas den ändå bli såväl engagerande som underhållande att hänga med i. Sabrina Carpenters charm i huvudrollen hjälper definitivt till med detta, kombinerat med nyfikenheten kring hur det ska gå för henne och de övriga dansarna. När det äntligen blir dags att se deras slutliga dansnummer är det svårt att inte le och heja på, även för den som inte kollar för just dansens skull.

 

Självklart ska det också finnas ett och annat budskap om livet att klämma in, något som, ändå på ett lite smart sätt, vävs ihop med dansgruppens namn. På de första mötena används TBD - kort för “to be determined” - som ett tillfälligt namn, men det blir kvar med dem längre än planerat. I enlighet med uttrycket får Quinn under resans gång lära sig att hela livet inte går att planera ut perfekt i förhand, utan ibland är det bäst att bara lita på sitt hjärta. Kanske är det både ett uttjatat och klyschigt budskap, men samtidigt kan det get möjliggöra att även de mindre dansintresserade får ut något mer av filmen. 

 

“Work It” lär troligtvis inte stanna kvar med mig särskilt mycket i efterhand, men att se den var en roande stund från början till slut. Trots att mycket är bekant och förutsägbart har filmen på flera sätt en stark utstrålning, och gör vad som krävs för att kvala in som en skaplig tonårsfilm. På samma gång önskar jag att den hade haft mer att komma med, för potentialen fanns definitivt där.