Rättfärdighetens ryttare (nu på bio)
Liam “Taken” Neeson visade vägen för arga gubbar och vi som gillar Mads Mikkelsen som hämnare (“Valhalla Rising” nån?) lär få vårt lystmäte. En yrkesmilitärs familj drabbas av ett dåd och gammaltestamentlig rättvisa måste skipas. Jodå, i filmens värld "hejar" vi ibland på folk som tar lagen i egna händer, som här eller i “Promising Young Woman”. Konsten är nämligen den ventil samtiden behöver?
In the Heights (premiär 18 juni)
Det finns tre typer av människor: de som öppet gillar musikal, de som gillar i smyg och de som ännu inte upptäckt att de gillar. En inkörsport är annars musikalfilm och “In the Heights” ser ut att vara en utmärkt sådan. Baserad på Tony Award-vinnaren med samma namn, handlar den om knegare i Washington Heights (NYC) som drömmer stora drömmar. Amerikanskt så det förslår och härlig musik, ja tack.
Space Jam: A New Legacy (premiär 16 juli)
Ibland måste en boomer få vara barn på nytt. Trailern till påkostade “Space Jam: A New Legacy” utlovar basketmagi och massor av häftiga effekter. Precis som originalet från 1996, blandas live-action och animerat när LeBron James med son kastas in i en digital basketvärld. Där möter de livets utmaning, lite som “TRON: Legacy”, fast med Snurre Sprätt-gänget. What's up, doc? Nu åker vi!
En sjöjungfru i Paris (premiär 6 augusti)
Lite fransk romantik är aldrig fel, särskilt inte i pandemitider, från staden där filmer skriver sig själva. En man träffar bokstavligt talat en sjöjungfru i Paris, i ett nostalgiskt skimmer som har beskrivits som en mix av “Amelie från Montmartre” och “De förlorade barnens stad”. Det ska nog mycket till för att inte falla pladask för denna historia, regisserad av multikonstnären Mathias Malzieu.
Flykt (premiär 13 augusti)
Vi minns väl den knäckande välgjorda, animerade dokumentären “Waltz with Bashir”, från 2008? Dit förs tankarna när man ser klipp från denna dansksvenska samproduktion. Regisserad av prisbelönte Jonas Poher Rasmussen, återges berättelsen om hans vän Amin, som flydde till Danmark från Afghanistan för 20 år sedan. Greppet att förmedla verkliga historier med animation känns fortfarande högintressant.
Respect (premiär 13 augusti)
Man kan bli peppad för mindre när det dyker upp en ytterst given biopic om en ytterst respektabel soullegend. Efter Aretha Franklins bortgång 2018, var det en tidsfråga innan vi skulle få ta del av en filmatisering om hennes liv. Denna, med Jennifer Hudson i huvudrollen, fokuserar på tiden fram till artistens internationella stjärnstatus, som skulle komma att bli så lysande och självklar. Respekt.
Candyman (27 augusti)
Vi är många som fått nattsömnen störd av “Candyman”, baserad på en Clive Barker-novell och en av 1990-talets läskigaste rysare. Även denna slags uppföljare utspelar sig i Chicago, där ett konstnärspar får veta vad det innebär att titta i spegeln och säga Candymans namn fem gånger. En vandringssägen som tål repetition, men vi får försöka komma ihåg att: det är bara fiktion, bara fiktion, bara fiktion…
Pinocchio (premiär 27 augusti)
Det är mycket Pinocchio nu. Som vanligt i Hollywood, ska det göras minst två filmer på samma tema i nära tid. Dels har Disney och Robert Zemeckis en version på g, dels håller team Guillermo del Toro på med en stop motion-variant. Innan dess känns det tokspännande att bege sig till sagans ursprungsland Italien, för en till synes halvmörk live action-tappning, i regi av Matteo Garrone (“Gomorrah”).
The Beatles: Get Back (premiär 27 augusti)
På senare år har Peter Jackson gjort det till sitt kall att liva upp gamla dokumentära bilder, som i “They Shall Not Grow Old”. Det krävs en ärkenörds tålamod och dedikation att ta sig an sådana massiva arkivprojekt. En dokumentär om The Beatles, med tidigare osedda och restaurerade bilder, borde därför vara en “no-brainer” för musikintresserade. Vissa saker hör helt enkelt till allmänbildningen.
Dune (premiär 17 september)
Tråkigt nog blev Alejandro Jodorowskys ambitiösa Dune-filmatisering aldrig av i slutet av 1970-talet. Efter David Lynchs försök 1984, skulle det vara öken om Denis Villeneuve inte levererar en lyckad version. Maffigt och stjärnspäckat – detta kan (och får) inte bara gå fel? Frank Herberts sci fi-universum är väl värt att utforska, så låt oss hålla tummarna för braksuccé och minst en uppföljare.
