Jag älskar i princip allt som Quentin Tarantino gör med sitt briljanta filmskapande, men om det är något som han är extra vass på så är det att locka fram det allra bästa ur alla olika typer av skådespelare. Det spelar ingen roll om det är en världsstjärna som Brad Pitt, en bortglömd legend som Pam Grier eller en karaktärsdoldis som Michael Parks, Tarantino vet alltid vilka trådar han ska dra i för att de ska leverera på absolut högsta nivå.
Detta gör också att jag ofta reflekterar kring vilka skådespelare jag någon gång skulle vilja se i Tarantinos magiska värld och med hans väl valda ord som vapen. Nedan jag har listat 15 stycken som jag tror skulle kunna göra underverk i hans händer. Vissa av dem är i desperat behov av ett rejält uppsving i karriären, medan andra har en precis lika trygg plats i filmvärlden som Pitt hade när han gjorde rollen som Aldo Raine i ”Inglourious Basterds”.
Vi börjar alltså med en skådespelare som man definitivt kan räkna till den tidigare kategorin. Med titlar som ”Top Gun”, ”The Doors”, ”Tombstone” och ”Heat” på meritlistan var han oerhört het på 80- och 90-talet, men efter det har vi mest – bortsett från ett fåtal titlar – sett honom i dassiga B-filmer. Tänk er att få se honom glänsa i något ”Kiss Kiss Bang Bang”-liknande igen, fast ytterligare något snäpp uppåt i kvalitet. Med den filmen bevisade han att han kan hantera rapp dialog och den typ av nattsvart komik som Tarantino är känd för, så jag tror att kombinationen av de två skulle kunna leda till något alldeles gudomligt.
Få skådespelare har gjort så starkt intryck på mig som Ben Mendelsohn har gjort de senaste åren. Med roller i mästerverk som ”The Place Beyond the Pines”, ”Animal Kingdom” och särskilt TV-serien ”Bloodline” har han cementerat sin plats som en av vår tids bästa skådespelare. Det var dock först när han droppade den odödliga repliken ”kill that house!” i John McLeans ”Slow West” som det slog mig att det skulle vara spännande att se honom i en Tarantino-film. Mest sannolikt är det kanske att han skulle kunna få den typen av biroller som Walton Goggins har haft i de två senaste filmerna, men allra helst skulle jag nog vilja se Mendelsohn skildra någon riktigt sadistisk ”big bad”.
Även Gibson skulle behöva lite av en nystart nu när diverse skandaler har gjort honom till lite av en ”persona non grata” i Hollywood. Som regissör verkar han vara på väg tillbaka med den kommande ”Hacksaw Ridge”, men som skådespelare har det gått väldigt segt framåt de senaste tio åren. Oavsett de problemen han har som privatperson så är Gibson onekligen en smått briljant skådespelare med odödlig glöd, och det är ingen hemlighet att Quentin Tarantino är en stor beundrare av hans arbete. Vi får hålla tummarna för att det leder till något spännande framöver.
Här har vi likt Brad Pitt eller Leonardo DiCaprio en skådespelare som inte på något sätt ”behöver Quentins hjälp” i det här skedet i karriären, men tänk er att få se dessa två i någon sorts samarbete. Den intensitet och elektricitet som Cruise skänker varenda en av sina roller skulle kunna tas till helt nya höjder i Tarantinos händer, tänk bara tillbaka på vad en filmskapare som Paul Thomas Anderson lyckades locka fram i ”Magnolia”. Med tanke på att Cruise på senare tid har varit väldigt kreativt involverad i sina filmer så finns det dock en viss risk för konflikt och ego-kollision. Högst på önskelistan; någon sorts Vincent Vega-liknande karaktär eller en inkarnation av djävulen själv.
Jag var en av får som tyckte att det var riktigt trevligt att se Penn släppa alla spärrar i rollen som Mickey Cohen i den svalt mottagna ”Gangster Squad” – ”here comes Santy Claus!” – för några år sedan. Jag skulle vilja se mer av den sidan hos honom, den galna, brutala och oförutsägbara loose cannon-typen som skulle kunna ta sig an ”The Crazy 88” med sina bara händer. Tyvärr är det nog ganska osannolikt dock, eftersom Penn verkar ha tröttnat lite på skådespeleriet och framöver främst kommer hittas bakom kameran. Men man kan ju alltid drömma.
Det kanske bara är jag, men på något sätt känns Costner som född för att dyka upp i Tarantinos universum. Han har exakt den karisma, ”swagger” och pondus som behövs för att få de där skruvade replikerna att lyfta från pappret på bästa sätt. Ett samarbete har kommit riktigt nära en gång till och med, då det länge var klart att Costner skulle spela Calvin Candies ”slavtränare” Ace Woody i ”Django Unchained”. Han fick dock hoppa ur i sista sekund på grund av en schemakrock med en annan produktion, så karaktären ströks ur manuset helt. En framtida roll känns därför som en reell möjlighet, så länge inte en ny ”3 Days to Kill” kommer i vägen.
Denzel Washington
Quentin och Denzel. Denzel och Quentin. Bara testa att säga de två namnen högt och känn efter, det är helt fantastiskt. Även om jag är försiktigt sugen på Antoine Fuquas kommande ”The Magnificent Seven” så är det lite bittert att det inte är just Tarantino som får chansen att sätta allas vår Denzel i den typen av roll. Han levererar alltid på någorlunda hög nivå, men är samtidigt i desperat behov av en rejäl utmaning á la de som bröderna Scott gav honom i ”American Gangster” och ”Man on Fire”. Det är där Tarantino skulle kunna komma in och röra om i den just nu väldigt trygga grytan.
Marion Cotillard
Få skådespelare i världen kan förmedla rå autenticitet så kravlöst, ledigt och på alla sätt vackert som Marion Cotillard. Jag skulle helt klart kunna föreställa mig henne i den typ av saftig roll som Jennifer Jason Leigh har i ”The Hateful Eight” eller som en sidospelare likt Uma Thurmans Mia Wallace i ”Pulp Fiction”. I kollisionen mellan den skitiga realismen i Cotillard skådespel och Tarantinos förhöjda och självmedvetna filmskapande kan nog något helt unikt uppstå misstänker jag. Det allra mest magiska vore om hon får fransk dialog också, inte helt omöjligt om man tänker på exempelvis ”Inglourious Basterds”.
Choi Min-Sik
Om man ska tro Tarantino själv så kommer han bara göra två-tre filmer till innan han fäller ihop regissörsstolen. Därför må det vara något osannolikt att en sydkoreansk karaktär dyker upp framöver, men nu freestylar jag utan spärrar här. Om Quentin hade fötts i Sydkorea istället för USA så finns det ingen tvekan om att den underbara Choi Min-Sik hade varit lika given i hans filmer som Samuel L. Jackson är nu. Ta bara en titt på ”Oldboy”, ”I Saw the Devil” eller ”Nameless Gangster”, hans skådespel är så Tarantino-kompatibelt som det möjligtvis kan bli. Det finns ju också utan tvekan stora doser influenser från Asien i alla Tarantinos filmer, så vore det inte härligt att se honom göra något som är lika kopplat till Sydkorea som ”Kill Bill” är kopplad till Japan? 
Annette Bening
Det här är en skådespelerska som det pratas alldeles för lite om, och det skulle Tarantino kunna ändra på ganska snabbt. Det finns ingen tvekan om att Bening tillhör den absoluta skådespelareliten i världen, vilket hon har cementerat i filmer som ”The Kids are All Right” och ”American Beauty”. Framför allt den sistnämnda ger mig en härlig känsla kring vad hon skulle kunna uppnå i Quentins händer. Hennes skildring av det total sammanbrott som den hennes karaktär Carolyn Burnham genomgår slutar aldrig att imponera på mig. Om Tarantino skulle ge henne en riktigt komplex och härlig roll att sätta tänderna i skulle hon nog kunna leverera något för historieböckerna.
Tom Hanks
När Paul Greengrass med ”Captain Phillips” lockade fram den mästerliga Tom Hanks som vi hade saknat sedan 2002 (”Road to Perdition”) utbrast hela världen ”holy shit!” i kör. Likt Denzel har han under en lång tid haft en lite väl trygg plats i Hollywood och möter därför sällan de där riktigt glödande utmaningarna som får fram det djupt emotionella skådespelet. Tarantino skulle kunna ta den Hanks-renässans som Paul Greengrass och Wachowski-syskonen (”Could Atlas”) påbörjade och ta den till nästa nivå. Jag förställer mig något så härligt lekfullt som det han gjorde i Coen-brödernas ”The Ladykillers”, fast ännu vassare. 
Mickey Rourke
Jag trodde verkligen helhjärtat att Mickey Rourkes majestätiska insats – en av de enskilt bästa någonsin skulle jag vilja påstå – i Darren Aronofskys mästerverk ”The Wrestler” skulle rädda honom från B-filmsträsket, men icke. Nu är han tillbaka där igen, trots att det inte finns en enda skådespelare i världen som slår honom när han är som bäst, ofattbart. Likt Aronofsky kan Tarantino ge honom en ny skinande chans, få honom att ge allt och sätta honom på den seriösa kartan igen. Vissa menar att insatsen i ”The Wrestler” blev så lyckad och emotionellt förkrossande för att han i princip inte skådespelar över huvud taget, utan att han snarare kanaliserar sina verkliga problem och demoner. Det ligger nog mycket sanning i det, och den ohyggliga kraften som uppstår i den processen tror jag att även Tarantino vet hur man tar vara på. 
Rene Russo
Efter flera års frånvaro landade Rene Russo mitt på min radar igen när den utsökta ”Nightcrawler” släpptes förra året. Hon är verkligen helt enorm i den rollen, och jag hoppas nu att vi får se henne i många spännande projekt framöver. I minimala och nästan förolämpande tunna biroller i filmer som ”Thor”, ”Thor: The Dark World” och ”The Intern” kommer hon inte ens i närheten av sin fulla potential. Häftigast av allt vore att få se henne i någon riktigt beräknande, diabolisk och Lady MacBeth-liknande karaktär, och det är där Tarantino kommer in. Tillsammans skulle de kunna hitta både det allra mest nattsvarta och det allra mest komiska i en sådan karaktär, och det vattnas i munnen bara jag tänker på det.
Patricia Arquette
Nu fuskar jag lite här, det är jag medveten om. Patricia Arquette gör ju nämligen en av huvudrollerna i ”True Romance”, en film vars fenomenala manus som bekant skrevs av Tarantino. Det är dock just därför som hon är med på den här listan. Med hjälp av Tarantinos vassa ord skapade hon och Tony Scott en av de mest ikoniska filmkaraktärerna genom tiderna, och man kan ju inte annat än att vara nyfiken på hur högt ett komplett samarbete skulle flyga. Dessutom gör gestaltningen av Sally Wheet i ”Boardwalk Empire” mig helt säker på att hon fortfarande skulle briljera i Quentins hårdkokta universum. 
Ralph Fiennes
Om jag hade publicerat den här listan för några år sedan hade många nog förknippat Fiennes med Lord Voldemort för starkt för att se logiken bakom det här valet. Men tack vare främst Wes Andersons ”The Grand Budapest Hotel” ser det nu helt annorlunda ut. I rollen som den underbara conciergen Gustave bevisade Fiennes att han kan hantera i princip vilken roll som helst, oavsett hur förhöjd och färgstark den är. Han har ett fast grepp om både humorn och mörkret i den karaktären, och det är en kvalitet som får mig att tro på hans plats i en av Quentins filmer. Det som dock är det starkaste beviset för det är insatsen i den på alla sätt Tarantino-doftande ”In Bruges”; ”this is the shootout!”.
Ytterligare 15 som var nära att hamna på den här listan: John Cusack, Joaquin Phoenix, Hugh Grant, Edward Norton, Brendan Gleeson, Richard Gere, George Clooney, Jeff Bridges, Michael Douglas, Ethan Hawke, F. Murray Abraham, Kevin Bacon, Cate Blanchett, Jake Gyllenhaal, Catherine Zeta Jones.
Är det någon skådespelare jag har missat som du personligen skulle vilja se i en av Quentin Tarantinos kommande filmer?
