För några veckor sedan skrev jag en artikel där jag nämnde fyra tv-serier som startade grymt starkt i deras allra första säsonger, men som sedan lämnade en ganska så bitter eftersmak då det var dags för dess uppföljarsäsonger. Jag fick lite feedback kring detta där man bland annat ville se exempel på den raka motsatsen. Det vill säga serier som startade knackigt, men som sedan överraskade då det var dags för fortsättningen. Bra idé tyckte jag, jag tackar för den och här står vi nu.
Ibland ska jag nog vara tacksam över att jag är så pass envis som jag är, speciellt då det gäller tv-serier. Hittar jag en serie där jag verkligen känner att det finns massor av potential ger jag inte upp i första taget. Trots att de då och då kastar bort denna ack så sköra potential till en början, kan man faktiskt bli rikligt belönad ifall man snällt och tålmodigt sitter kvar. Just detta ska vi lägga vår fokus på i denna artikel.
Här nedan följer således fyra tv-serier som blev avsevärt mycket bättre då det var dags för deras respektive andra säsonger att svepa in. Fyra tv-serier jag var nära på att ge upp, men som jag idag är mycket tacksam över att jag hade överseende med.
"American Horror Story" (FX)
Okej då, denna var jag väl inte direkt på väg att ge upp. Vi tar helt enkelt och kallar detta för en "mjukstart". Med detta sagt syftar jag helt enkelt på att jag diggade "American Horror Story" från första början. Jag skulle vilja säga att jag ger den första säsongen en stabil trea. Den var vågad, originell och fullkomligt absurd, åtminstone jämfört med resten av tv-utbudet då det begav sig. Men "American Horror Story" blev bara bättre i de senare säsongerna. "Asylum", som undertiteln så vackert hette till seriens andra säsong slog den första med råge. Faktum är att jag fortfarande, efter fem säsonger, tycker att just "Asylum" är "American Horror Storys" allra bästa, mycket svårslagen. Ser man till den stora allmänheten verkar faktiskt också "Asylum" vara de allra flestas favoritsäsong.
Vad det gäller de tre efterföljande säsongerna verkar det dock vara mer spridda skurar som gäller. Jag personligen tycker dock att även dessa säsonger slår den första, nu vet jag att långt från alla håller med mig här, men så resonerar åtminstone jag.
"Fringe" (Fox)
Då "Fringe" först såg dagens ljus 2008 hade J.J. Abrams inte ens avslutat arbetet med "Lost". Hans namn och hans insatser i främst tv-världen började bli allt mer kända och förhoppningarna jag hade på just "Fringe" måste jag säga var ganska så stora. Jag blev dock dessvärre inte direkt hänförd då det hela drog igång. För det första hade jag inte riktigt räknat med en så pass fristående serie då Abrams "Alias" och "Lost" var så mycket mer än några ytterligare trista procedurals. Sedan kunde jag inte låta bli att sitta där och jämföra "Fringe" med en annan tv-serie i ungefär samma genre och stil. Detta var inte vilken serie som helst utan "X-Files". "Fringe" var inget "X-Files", det var inte ens i närheten, vilket i sig gjorde att den mest kändes som en blek kopia, en gråtonad wannabe.
Något hände dock i den andra säsongen, många av fallen (avsnitten) var visserligen fortfarande fristående, men allt mer röda trådar började vävas in. Karaktärerna tilldelades mer djup, handlingen blev tajtare samt mer engagerande och serien började hitta sin egen stil. "Fringe" blev plötsligt en serie att räkna med, en serie att se fram emot då det var dags för veckans avsnitt. "Fringe" fick slutligen fem säsonger och jag måste säga att den aldrig, inte ens mot slutet, tappade den där härliga gnistan den fann back in season two!
"Black Sails" (Starz)
Inledningsvis snackade jag om tv-seriers potential och här har vi sannerligen en serie som fullkomligt dröp av potential, åtminstone på pappret. Ty då det var dags för "Black Sails", ett piratdrama producerat av en av de mest vågade kabelkanalerna out there, att äntligen få sin premiär, då sjönk den med skepp, pirater och skattkistor som en stor ful sten. Nu må visserligen dess pilot ha imponerat och lovat stort, men sedan gick det utför, i rask takt. Min besvikelse var enorm, det växer liksom inte piratserier på träd och då det äntligen gjordes en var den som bäst en medelmåtta. Inget "Deadwood" till sjöss här inte som producenterna så stort utlovat. Nåväl, potentialen fanns som sagt ändå där någonstans bland träiga karaktärer, poänglösa och till synes evighetslånga dialoger. Så jag tittade vidare och jag är glad för det.
Då den andra säsongen drog igång var det nästan som att jag satt och såg på en ny serie. Till att börja med spenderade man bra mycket mer tid till sjöss, det var skepp, det var hav och det var sjöslag. Inte något landkrabbskrypande mjäk som i den första säsongen, "Black Sails" var plötsligt en piratserie och dessutom en piratserie att räkna med! Intrigerna var plötsligt just intriger och karaktärerna fick mer djup och kort och gott karisma, dessutom ärades serien med ytterligare intressanta karaktärer. Den tredje säsongen var om möjligt ännu bättre. Nu är inte "Black Sails" avslutad riktigt än. Det återstår en fjärde tillika sista säsong. Det ska nog dock mycket till ifall den faller tillbaka till den slentrianmässiga första säsongens sjörövartrams. Jag tror knappast det, jag hoppas verkligen inte det.
"Banshee" (Cinemax)
Efter det minst sagt framgångsrika vampyrdramat "True Blood" hoppade Alan Ball på actionspektakelet "Banshee". Med sig hade han Greg Yaitanes och i ryggen hade de actionkanalen nummer ett; Cinemax. Cinemax kallades dock även för (och kanske kallas än idag?) grabbkanalen nummer ett och just häri låg även ett av de största problemen jag hade med serien; alla meningslösa sexscener. Jag har absolut inte något emot vare sig sexscener eller naket i filmer eller i tv-serier. De måste dock ändå ha någon slags poäng annat än att hetsa upp några finniga småpojkar i någon slags sliskig mjukporrsdimma. "Banshee" led dessvärre av detta, speciellt i den första säsongen. Det stannande dock inte där. I den första säsongen gjordes även en massa fristående avsnitt, jag skulle vilja kalla dem för utfyllnadsavsnitt och de hade ingen vidare kvalitet om man säger så. Övertydliga badguys (grymtande tatuerade bikers bara för att nämna ett exempel), ologiska handlingar och ett ganska så styltigt skådespeleri. "Banshee" var definitivt en besvikelse.
Ett par-tre avsnitt var dock rätt underhållande, så även här valde jag att ge serien ytterligare en chans då det väl var dags för dess andra säsong. Det var som natt och dag, den andra säsongen levererade från avsnitt ett och höll en underbar kvalitet hela säsongen ut. Borta var alla utfyllnadsavsnitt, här var berättandet tajt och utfört som en följetong. Några sexscener här och där var kvar, men de var inte i närheten av den första säsongens, vare sig sett till utförandet eller antal. Dessutom packades serien av de absolut bästa actionscener jag skådat i en tv-serie. De var inte endast explosiva, snygga och våldsamma, de var ibland dessutom riktigt smarta och genomtänkta. "Banshees" tredje säsong höjde ribban än mer och då det var dags för dess fjärde tillika avslutande säsongen stod det klart; "Banshee" kröp (exploderade) från botten till toppen och blev en av, om inte den, bästa actionserien någonsin.
Nu var detta endast fyra exempel från min sida. Jag antar att ni där ute har bra många fler att komma med, så låt höra? Vilken eller vilka tv-serier tycker ni höjde sig avsevärt i deras respektive andra säsonger? Orda gärna av er här nedan!
