5 älskade TV-serier som jag hatar

Hatar är egentligen ett sådant starkt och otrevlig ord, ska vi säga avskyr istället? Låter väl inte mycket bättre det heller, nåväl, "TV-serier jag inte kan med" får det bli då. Ja jag fegar ur lite, grejen är ju den att samtliga av dessa serier älskas ju av relativt många så egentligen kanske det är jag som är avarten i sammanhanget? Den som är dum, elak och korkad vilken inte har vett nog att inse dess storheter? Så kanske det är och ni får gärna hata på mig hur mycket ni vill. Jag är mycket väl medveten om att jag kommer att trampa på många små tår här, men det är också just det som den här artikeln går lite ut på. Det är nämligen i stort sett omöjligt för mig att sitta och skriva en sådan här artikel utan att reta minst en, eller två, eller tusen. Jag kunde givetvis ha låtit bli att skriva en sådan här artikel överhuvudtaget, men då hade det ju inte blivit något kul, för samtidigt är det ju lite småroligt måste jag väl ändå erkänna.

Som lite plåster på såren får ni som känner er bombarderade och sargade självklart ge igen här nere i kommentarsfälten. Ty jag är som sagt tämligen övertygad om att ni alla sitter där ute och håller på ena riktiga, vad ni kallar till exempel; rövserier. "Rövserier" som är både hyllade och älskade, garanterat även av elaka mig. Alla kan inte älska exempelvis "The Sopranos" och "True Detective" och alla ser helt enkelt inte storheterna och det geniala i TV-serier som "Fargo", "Deadwood" och "Breaking Bad". Mindblowing, my ass liksom. Hursomhelst, här följer således mina stackars hackkycklingar; 

Regissören tillika manusförfattaren Joss Whedon, som skapade bland annat just den här TV-serien, har aldrig varit någon favorit för min egen del. Ibland har jag till och med kallat honom för en daddig klåpare. Många av hans TV-serier, och filmer med för den delen, har dock onekligen rönt stora framgångar. Naturligtvis till mitt stora förtret, ja h*vetesj*vlask*t. Hur är det ens möjligt?! Det mesta han gjort, inklusive "Firefly", ligger ju på pajasnivå? "Åh nej! de lade ned "Firefly", hur kunde de?" Ja mina kära vänner, den var helt sonika dålig. Jag såg och ser då ingen märkvärdig storhet i serien. En frustrerat tröttsam procedural med larviga karaktärer vilka försökte locka till skratt i någon slags rymdinfluerad buskisuppsättning. Nej bevare mig väl, att Fox valde att plocka fram flugsmällan och mosa den här irriterande eldflugan (spyflugan) tyckte jag var helt rätt. Det gör man nämligen då det svärmar flugor inne vid TV:n i vardagsrummet.

Ja och hur, vart och när var den här uppblåsta serien rolig egentligen? Jag skrattade då inte en enda gång och då har jag ändå sett min beskärda del av avsnitt. Varför ens sitta och titta då, kan man fråga sig? Det frågar faktiskt även jag mig än idag. Det erbjöds väl inte så mycket annat än "Svart på vitt" och "Dokument utifrån" på de andra kanalerna då det väl begav sig. Så var det nämligen ofta då jag var ung, ungefär då inlandsisen skapades. Idag skulle jag dock lik förbaskat föredra en pipande testbild eller alternativt "myrornas krig". Tror jag aldrig sett en sitcom så pass packad med irriterande karaktärer som i just "Vänner", jag led verkligen med alla gästskådisar som förmodligen gjorde vad de kunde för att härda ut. Jag får kalla kårar än idag då jag hör dess vinjettmusik, sänk! och det där jäkla skrattbandet som lades på precis allting. Allt var tydligen hysteriskt roligt och det påminde sannerligen det där skrattbandet mig om hela tiden. Det sa; "Nu är det roligt!". Det ljög mig alltså rakt upp i ansiktet... 

Okej, här ska jag väl ändå till att börja med erkänna att jag faktiskt tycker att vissa delar och bitar av serien fungerar och är bra. Det räcker dock inte till för att som många, både tittare och kritiker, höja den något så uppåttjackigt till skyarna. Det är fyror och femmor så långt ögat ser, trams. En tvåa räcker, fäll ned den berömda och landa. Hela TV-seriens handling hade kunnat berättas i en film, max två, men här drar man alltså ut på det hela i det oändliga. Ett toppbetyg till "House of Cards" som sömnmedel kan jag dock ära den med, några andra fyror och femmor blir det inte tals om från min sida, icke. Jag satt här och tänkte under dess andra säsongs sista skälvande minuter att efter den här säsongen må väl ändå detta skakiga korthus till TV-serie falla? Tji fick jag, även en tredje säsong tilldelades den. Ack, ack, ack...

Till att börja med, Buffy? Vilket fånigt namn, hur den här TV-serien kunde locka till sig en sådan storpublik med det namnet i titeln är då för mig en gåta redan där. Sedan efterföljs den liksom av det mer häftiga "The Vampire Slayer", det gör ju det hela än mer fånigt och malplacerat. Det är fail redan där. Vad som sedan följer är ett enda stort mischmasch av avsky från min sida så berga eder alla. Joss Whedon igen förresten, denna "mästare" och detta får väl ändå räknas som karlns stora genombrott. Själv ruskar jag bara på huvudet. Om jag någon gång skulle önska att det ständigt vore dagtid vore det under det första avsnittet av denna sörja så varendaste liten fånig vampyr brann upp, ty då fanns det inget mer att berätta. The End. Ett avsnitt, that's it, goodbye. Sarah Michelle Gellar, dessutom i en huvudroll, i hela sju säsonger, benåda mig! Jag vet att många vurmar för denna, jag har själv massa bekanta, till och med nära vänner, som fullständigt älskar… Buffy… och då serien dras upp på till exempel någon fest, då får jag alltid simma mot den där berömda strömmen. Jag är dock en utmärkt simmare och vad det gäller "Buffy the Vampire Slayer" kan jag enkelt simma rakt över Atlanten bara för att understryka hur pass illa jag tycker om den. Barnslig, ful, korkad, dåligt spelad och irriterande; "Buffy the Vampire Slayer". Ridå.

Den här såg ni aldrig komma? Jasså gjorde ni? Det var som f-n. Ja vad ska jag säga? Den här serien har jag gett så många chanser att jag inte har några fler att dela ut, tyvärr, de är slut, jag har alltså efter denna blivit smått obarmhärtig. "Mad Men" är verkligen en sådan där TV-serie man ska tycka om, som man ska plädera så där fint och högt om på de allra finaste av fester. Bah! Det bara går inte, hur än jag försöker. Ifall "House of Cards" är ett oslagbart sömnpiller så är "Mad Men" döden, en kanyl fylld av uttråkan som mycket snabbt och effektivt söver dig för evigt. Vad handlar den egentligen om, en massa tråkiga gubbar i tråkiga lokaler som för tråkiga samtal med varandra samtidigt som de röker tråkiga cigaretter och dricker tråkig whisky? Så uppfattar i alla fall jag den och då nästa tråkiga säsong tar vid är det samma tråkiga upplägg igen… och igen och igen och igen. Frustrationen vet inga gränser. "Mad Men" är verkligen som "Den Oändliga Historien Om Absolut Ingenting", som att sitta och göra en TV-serie på sju (snart åtta!) säsonger där grundförlagan varit "Det var en gång som var sandad"… Ni tusen åter tusen som älskar denna så innerligt, jamen vad är det för fel på er? Nej då, självklart är det inget fel på er, jag ska sluta retas. Ville bara påvisa min enorma frustration. Kan ju vara mig det är fel på. Allt handlar självklart om tycke och smak och det respekterar jag hur än till synes barskt jag beter mig här. "Mad Men" må vara en jäkligt snyggt producerad serie, välspelad också och vinjetten är härlig, men i slutändan får den mig ändå bara att sakta somna in. 

Tycker ni att jag varit elak nu? Nåväl, ibland kan det vara nyttigt att få ventilera sig lite och det har jag sannerligen fått gjort nu. Ni får inte ta det personligt. Tack alla ni två-tre stycken som fortfarande är kvar och som tog er ändå ner hit utan att fullständigt mosa datorskärmen. Nu är det dock er tur!

Vilka TV-serier tycker ni har förtjänat alldeles för mycket ros och beröm? Vilka TV-serier avskyr ni som alla runtom er till synes tycker är så bedårande? Kommentera gärna här nedan! Själv ska jag gå och läsa hatmail, kram.