5 anledningar att plocka upp "Wolfenstein II: The New Colossus"

I fredags släpptes det svenskutvecklade “Wolfenstein II: The New Colossus” och vi fick åter igen ta på oss rollen som William J Blazkowicz under ett fiktionellt 60-tal där nazisterna vann andra världskriget. I spelet leder du de amerikanska rebellsoldater som fortsätter bekämpa de nazistiska ockupationsstyrkorna i forna Förenta staterna.

 

Det är kort sagt ett skitbra spel som jag tycker alla med möjlighet borde plocka upp, men är du ännu inte säker så har jag skrivit ihop denna lista för att övertyga dig.

 

Det här är fem anledningar för dig att släppa vad du håller på med och plocka upp “Wolfenstein II: The New Colossus” istället:

 

 

 

“Wolfenstein II” är likt sin föregångare ett spel som ser till att ge dig valmöjligheter i hur du tacklar de diverse situationer du kastas in i. Du uppmuntras att smyga till en början för att tunna ut fiendestyrkornas antal, men med största sannorlikhet blir du snart upptäckt och får ta till dina tyngre vapen. Genom att använda olika sorters vapen och taktiker låser du upp små förbättringar till din karaktär.

 

Det kan vara att snabbare få tillbaka din förlorade hälsa efter att du dödat tillräckligt många fiender i strid till att skada mer efter att du skjutit tillräckligt många nazister i huvudet. De många potentiella förbättringarna uppmuntrar dig att testa flera olika tillvägagångssätt för att ha så stor chans som möjligt att sätta stopp för ockupationen.

 

 

 

Ute i fält befinner du dig till stor del själv, men vid sidan av alla strider är du sammankopplad till en regnbågsfamilj av alla möjliga sorters karaktärer som nazister finner oönskade. Den överviktiga desertören Sigrun, den anarkistiska prästen Horton, den judiske vetenskapsmannen Set och den mörkhyade Grace som leder den amerikanska motståndsrörelsen.

 

Även de skurkar du stöter på är minnesvärda, kanske framförallt spelets stora stygga varg Frau Engel som är en sadist utan dess like. Men även huvudkaraktären Williams våldsamma pappa, och en dement och inkontinent Adolf Hitler stannar kvar efter du råkar ut för dem.

 

 

 

Det hetaste namnet i spelmusik just nu är Mick Gordon. Han står bakom det fenomenala soundtracket i spel som förra årets “Doom”, “Prey” som släpptes tidigare i år och självfallet “Wolfenstein: The New Order”. Det är en enorm fröjd att han är tillbaka i “Wolfenstein II: The New Colossus”. Spelets soundtrack varvar atmosfärisk elektronisk musik med tung postrock och är den sortens spelmusik som går att lyssna på utanför själva spelet. Samtidigt är det inte bara bra musik som klistrats på en skjutare utan kontext, all musik passar in perfekt under spelets gång och förhöjer upplevelsen det där lilla extra som bara bra musik kan göra.

 

 

 

Utöver den ganska flippade premissen med nazityskland som segrare under andra världskriget så fortsätter “Wolfenstein II: The New Colossus” att vara lika absurdt. Vid tillfällen slängs skämt till höger och vänster för att i nästa vara dödligt allvarlig. Spelet bjuder på både hjärtskärande flashbacks till Williams barndom med sin våldsamma pappa till en lång dialog om hur bra det är med toaletter. Spelet låter oss rulla fram i rullstol under dess början, tackla sönder väggar mot slutet och vid ett tillfälle får vi rida på en gigantisk robothund som sprutar eld. “The New Collossus” stannar sällan kvar vid ett koncept för länge, utan slänger konstant nya idéer och tvistar i din riktning vilket gör det omöjligt att bli uttråkad.

 

 

 

När allt kommer till kritan är det väldigt tillfredsställande att döda nazister. En skurk vi sett i spel sedan tidernas begynnelse och troligtvis kommer få se många gånger till. “Wolfenstein II: The New Collossus” vet att detta är ett vinnande koncept och bygger mycket av marknadsföringen av spelet, såväl som spelet själv, på det faktum att det låter dig döda vår historias mest avskyvärda motståndare. För att citera William Blazkowicz själv under ett av spelets tidigare partier: “There’s a lot of things you can do with a hatchet and a nazi.”

 

Samma dag som "Wolfenstein II: The New Colossus" släpptes även "Assassin's Creed Origins". Du har väl inte missat våra åsikter om det?