5 av vårens sämsta tv-serier

Jag har under maj månad summerat tv-serier än hit och än dit. Nu har det blivit sommarsäsong men fortfarande återstår en liten summering, en sådan där mindre aptitlig sammanfattning.

Det spelar ingen roll hur jag än vänder och vrider mig, till slut måste jag ta tjuren vid hornen och även ge mig på surdegarna. I vanlig ordning gäller alltså detta endast debuterande produktioner, vi kommer alltså icke att se några återkommande tv-serier i denna lista. Och smaken? Ja, den är ju som baken, här är några av vårens serier som åtminstone jag snabbt tuggade och spottade ut:

 

 

 

Som jag så ofta brukar säga vid sådana här summeringar; vi tar och mjukstartar!

Jag tycker nämligen inte att tv-serieversionen av Guy Ritchie-filmen "Snatch" var helt värdelös. Däremot var den en enda stor medelmåtta och besvikelse. Visserligen kanske man inte kunde kräva så mycket av en tv-serie som baserades på en sådan pass originell och mer eller mindre kultförklarad film? Det är sant, men kolla bara på "Fargo" säger jag, så gör man bra tv-serieadaptioner.

Med detta sagt blev alltså inte "Snatch" någon ny "Fargo". De gjorde åtminstone ett hyggligt försök, så mycket kan jag ge dem. "Snatch" försökte så gott den kunde med lite nya historier och annorlunda karaktärer. Själva stilen från filmen behöll de ganska väl, det stora problemet var dock att det hela tiden kändes opassande och spretigt. Sedan var inte alla skådespelarna riktigt hundra heller, tyvärr blev det mellan varven lite väl mycket överspel.

"Snatch" gör sig helt enkelt bäst som film, visste man det inte innan så vet man det nu. Det går inte att göra tv-serier av precis alla filmer, inte tvärtom heller för den delen. Ibland får man respektera grundformatet och låta det vara ifred.

 

 

 

Tv-serieversionen av "Taken" kretsar kring en yngre Bryan Mills och utspelar sig före händelserna i själva filmerna.

Apropå att respektera grundformatet... eller inte. Jämför man serien "Snatch" med serien "Taken" framstår "Snatch" som rena rama mästerverket. Med detta sagt har vi nu alltså tagit ett jättekliv ned i den ohyggligaste av alla källare, nu börjar allvaret. "Taken" är på ren svenska ren skit.

Att filmadaptioner fullständigt överöst tv-seriemarknaden det senaste året (eller åren?) råder det ingen tvivel om. Det jäkliga är att den ena tv-serieadaptionen är sämre än den andra. Den allra sämsta, åtminstone från i våras, är dock onekligen totalhaveriet "Taken".

För det första är "Taken" tidsmässigt en katastrof. Vi får i serien möta en ung Bryan Mills (Clive Standen) och enligt NBC utspelar sig också serien före händelserna i filmen. Ändå är det nutid, 2017... vad?! Det borde ju vara 70-tal.

För det andra har serien exakt noll karaktärsutveckling och karaktärsdjup. Vidare är det exakt lika illa manusmässigt, sicken soppa. Dessutom är "Taken" extemt fördomsfullt. Mot vad? Ja mot allt, framförallt mot "Taken"-filmerna som serieskaparna våldtagit å det grövsta. Håll er borta!

 

 

 

"Chicago Justice" tar alltså sig an, som kanske titeln avslöjar, Chicagos rättsstystem, advokatfirmor och åklagarteam. NBC igen och "Chicago Yadi Yadi Yada" igen, hur många spinoffs behöver egentligen "Chicago Fire"? Jag tyckte en var för mycket. Detta är alltså den tredje spinoffen i ordningen och nu börjar det väl ändå bli tradigt värre?

Denna spinoff skulle jag hellre kalla för "Chicago Zzzzz", då detta måste vara vårens absolut tråkigaste serie. Syster söv ned mig, så ointressant.

Nu ligger dock problemet inte endast i att detta är en spinoff. "Chicago Justice" hade kunnat hetat precis vad som helst och inte haft några som helst band till de andra Chicago-alstren; serien hade ändå varit obota tråkig och oengagerande.

Karaktärerna är en likvaka med noll djup och utveckling, manuset består av exakt nada intresse för både det juridiska och det fantasifulla. Det är liksom ingen fart och fl över huvudtaget och exakt zero inlevelse. Dessutom har de lyckats blandat in stackars Carl Weathers i detta, jag hoppas verkligen han fått bra betalt.

 

 

 

Den nya säsongen drar igång sju år efter Michael Scofields "död". Nya uppgifter och ledtrådar, bland annat sprungna från T-Bag, skvallrar om att Michael fortfarande kan vara vid liv och sitter i ett fängelse beläget i Yemen. Detta gör att Michaels bror Lincoln samlar delar av det gamla gänget för att planera den största och mest invecklade utbrytningen hittills.

Efter filmadaptioner och spinoffer kommer; återupplivningar! Tadaaa! Ja, tv-seriebranschen håller sannerligen på med mycket jox nuförtiden. Varför så desperata, tv-serier har ju egentligen aldrig mått bättre?

Nåväl, vissa mår tydligen dåligt. Så pass dåligt att man börjar återuppliva gamla forna succéer i hopp om att de ska återuppleva samma kassakossor som för typ tio år sedan. Glöm det. Vissa tv-serier hör hemma där de hör hemma och "Prison Break" hör hemma 2005. Vill man återuppleva den succén tar man helt enkelt och plockar fram dvd-boxen med den första säsongen, ser på den och går sedan vidare.

Den senaste säsongen av "Prison Break" har sämre, jag upprepar; sämre manus än dess fjärde säsong. Ni vet den där säsongen som följde med serien ned i graven back in the days. Det är så overkligt, överdrivet, osammanhängande och ologiskt att man f-n får ont i magen. De skådespelare man lyckats lura tillbaka kastar man dessutom bort fullständigt, speciellt de som en gång i tiden tilldelades intressanta och härliga karaktärer. Av dessa återstår nu bara tomma skuggor.

 

 

 

I "24: Legacy" heter inte huvudpersonen Jack Bauer. Nu har vi istället en ny hjälte att lida, svettas och framförallt stressa med. Eric Carter (Corey Hawkins) heter han och är en före detta Army Ranger som återvänder hem till USA. Väl där blir han genast tvungen att be CTU om hjälp då han bär vetskap om att en av de största terroristattackerna mot Amerika är på väg att bli verklighet.

Mer återupplivningar! Var är Jack Bauer nu då man behöver honom som mest? Ja så han kan likvidera hela manusförfattarteamet på fläcken...

Okej, nu kanske jag var lite väl hård, men alltså jag menar va f-n... Detta är under all kritik och dessutom ett mycket ovärdigt avslut på en sådan pass trogen och långkörande tv-serie som "24". Detta fenomen... ett fenomen som nu mest blev till aska och lämnade en mycket oaptitlig smak i käften. Beklagligt.

Visserligen började "24: Legacy" relativt bra, det gick dock dessvärre väldigt fort utför. Själva handlingen blir snabbt en enda soppa där både logik och vanligt hederligt sunt förnuft lyste med sin frånvaro. Att kalla det hela överdrivet eller overkligt är en underdrift. Nu har "24" aldrig varit någon direkt verklighetsbaserad serie men jag tycker ändå det får finnas gränser. Trams.

Sedan blir självklart saknaden av Jack Bauer mycket påtaglig. Den blir starkare och starkare ju längre in i smeten man kommer, efter några avsnitt står det klart; detta fungerar inte utan Bauer, punkt slut.

Där har ni fem av de sämsta serierna denna vår bjussade på. Självklart finns det massa mer skit, dynga och bös signerat våren 2017. Här är några till serier ni lika gärna kan skippa; "Training Day", "Superior Donuts", "Trial and Error", "Powerless" och "The Son".