5 riktigt fåniga TV-serier

Fåniga tv-serier behöver i detta sammanhang inte nödvändigtvis betyda dåliga tv-serier, tvärtom. Fåniga tv-serier kan faktiskt ibland vara riktigt bra. Eller ja, åtminstone väldigt underhållande. Jag antar att man ganska enkelt skulle kunna sopa in den här katerogin under "guilty pleasures". Det hela handlar självklart lite om vart man själv väljer att lägga ribban, kort och gott hur pass mycket fånighet man pallar.

Så länge skaparna och producenterna av tv-serien ifråga själva vet om att deras skapelse är lite småfånig tycker åtminstone jag att det brukar fungera rätt hyfsat. Då är det definitivt mycket värre med serier som omedvetet är fåniga, då blir det liksom helt fel. Fåniga tv-serier utan den där speciella glimten i ögat kan vara en ren pina att ta sig igenom.

Nu ska jag dock inte fåna mig något mer utan istället lägga min fokus på mina "exempel"!

Två tuffa hårdrockande bröder som springer runt och slår massa spöken och demoner på käften, kan det bli mer fånigt? Det kan det visserligen säkert, men detta måste ni väl ändå hålla med om att är rätt fånigt? Det stannar dock inte med alla spöken och demoner, bröderna verkar till synes även vara helt odödliga. Här ligger en katt med sina nio liv verkligen i lä. 

Här kommer det fler spöken och demoner. Huvudlösa ryttare och f-n vet allt. Originalhistorien, The Legend of Sleepy Hollow, utspelar ju sig i slutet av 1700-talet men här har man alltså tryckt ihop hela cirkusen och kastat in den i nutid. Vilket självklart gör det hela ännu fånigare, eller åtminstone mer off. Att huvudkaraktären Ichabod Crane dessutom springer runt på gatorna i dagens New York och pellejönsar sig i kläder från 1700-talet (what's up with that?!), det är också skitfånigt och egentligen helt ologiskt.

Nu är det nog tur för tv-serien "Sleepy Hollow" att den faktiskt "vet om" att den är jäkligt fånig, annars hade detta givetvis varit ett enda stort haveri. Jag personligen gav dock upp efter den första säsongen, det blev helt enkelt FÖR fånigt för min del. "Sleepy Hollow" är dock ändå rätt så populär så ni beundrare av cirkusen kan säkert räkna med fler säsonger...och fånigheter.

Här har vi faktiskt en sådan där serie som jag ärligt talat inte tror "vet om" att den är så pass fånig och korkad som den är. Själva huvudpremissen är alltså att man hittat en naken kvinna som, självklart, lider av minnesförlust. Hon är dessutom fullspäckad med tatueringar. Vidare visar det sig att varje tatuering är en ledtråd till ett brott. Redan där är det ju lite av en epilepsivarning då fånighetslampan tokblinkar. När man sitter och hittar på en sådan här tv-serie måste man väl ändå känna någon slags desperation? En desperation efter tvistar, något annorlunda och originellt. Istället slår man knut på sig själv och man sitter där med ett resultat som istället bara blev fånigt. Jag har full förståelse för att man vill hitta på någonting annat än de gamla sedvanliga snutserierna, men jag tycker det ändå måste finnas någon slags gräns. 

"The Blacklist" ligger i något slags mellanland i sammanhanget. Den bjuder både på allvar och fånigheter. Som bäst är den självklart då fånigheterna fullständigt får ta över. Då den ska verka mer allvarsam och känslosam, då blir den dåligt fånig istället. Då åker skämskudden fram så både dun och fjädrar yr. Tack och lov bjuder "The Blacklist" ändå i slutändan på mer bisarra skurkar, absurda tvistar och på mer glimtar i ögat än på relationsproblematik och diskbänksrealism. Skaparna bakom serien verkar dessutom vara fullt medvetna om att de pysslar med en produktion som är väldigt over-the-top och det tackar jag för. Sedan tackar jag självfallet även för James Spader, ty utan honom hade nog serien inte fungerat överhuvudtaget. "The Blacklist" är ljuvligt fånig.

"Banshee" är nog min stora favorit bland fåniga tv-serier. Det som dock skiljer "Banshee" från de övriga serierna här i artikeln är att den är mycket mer välproducerad, välspelad och överhuvudtaget mer genomtänkt. För att inte tala om alla fantastiska action- och slagsmålsscener. Man kan dock ändå inte komma undan det faktum att den trots allt är rätt så fånig.

Sexscenerna är megafåniga (de hade jag helst sluppit) och sedan har vi ju det här med hur mycket stryk och våld människor egentligen tål? I "Banshee" tål de i alla fall jättejättemycket. Nu har väl inte direkt "Banshee" någon slags ensamrätt på övervåld i den här branschen, men ni förstår säkert vad jag menar? Nåväl, då allt kommer omkring skiter jag ändå i att den ibland är fullständigt overklig och överdriven. Den är ju så fantastiskt underhållande, så fantastiskt brutal och så fantastiskt...fånig!

Där fick det vara slut med fånigheterna för min del, men vad tycker ni själva? Gillar ni sådana här hel och halvfåniga tv-serier eller är det ett big no no direkt? Ja och självklart, vilka "fåniga" tv-serier, om några, följer ni själva?