5 svenska böcker på väg att bli film

Trenden att filmatisera böcker har varit poppis ända sedan Nosferatu näpet tittade fram bakom sin svarta kåpa i filmen med samma namn från 1922. Sedan dess har det blivit fler filmatiseringar av den blodtörstande gubben än jag orkar räkna. 

I det stora landet i väst tycks samma bok kunna köras genom blockbuster-manusmaskinen intill oigenkännlighet utan att filmbolagen skäms nämnvärt. Här i Sverige är vi lite mer modesta och håller fortfarande krampaktigt fast i våra gamla godingar. 

Jag kan höra hur hela 70-80-tals generationen suckade högt av missnöje när det talades om en remake på ”Bröderna Lejonhjärta”. Vissa filmproduktioner är helt enkelt lika heliga som ”Werner och Werners” förrymda julskinka, ”Banarnes” bananer och ”Björnes Magasins” lilla Snigel. För att citera Bamse: ”Rör inte min kompis”.

Likväl är det här, liksom i Hollywood, ett sätt att mjölka bästsäljarnas läsare på en gedigen biopeng. Skillnaden är bara att deras hjältar är något coolare än våra, tänk dig Batman vs. Arn.  De senaste åren har vi fått se filmatiseringar av både ”Simon och ekarna”, Stieg Larssons Millennium-trilogi och ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”. Kassasuccén är så gott som självklar eftersom man kränger en produkt publiken redan känner till, som grillchips till mellomyset. Dessutom är det nästan alltid ett bekant ansikte i huvudrollen eftersom den svenska skådespelarensemblen kan räknas på två händer. 

Men så mitt bland alla onesie-mysiga Martina Haag-filmatiseringar och avdankade deckare har det dykt upp ett par riktiga guldkorn som ”Låt den rätte komma in”, ”Maria Larssons eviga ögonblick” och ”Ondskan”, och nu när ”En man som heter Ove” kvalificerat sig som Sveriges Oscarbidrag och Pernilla Augusts långfilm ”Den allvarsamma leken” har premiär känns det högaktuellt att ta en titt på kommande filmatiseringar av svenska romaner. 

Det talas till och med om att Daniél Espinosa ska göra en nyversion av ”Utvandrarna”. Låt oss se vad traditionalisterna anser om det.    

Lindqvist är en av mina personliga favoritförfattare inom den svenska fantastiskgenren. ”Människohamn” är mycket mer surrealistisk än ”Låt den rätte komma in” men också mindre rå än ”Lilla stjärna”. Han lyckas briljant balansera den natursköna skärgården och det oskuldsfulla hos ett litet barn med det skrämmande oändliga havet.

Om filmatiseringen görs rätt skulle det kunna bli en fantastiskt vacker och sorglig berättelse om kärleken till en dotter. Tanken är att Tomas Alfredson (”Tinker Tailor Soldier Spy”) ska regissera. Det finns dock ingen information om projektet på IMDB och de senaste uppdateringarna verkar vara ett par år gamla.

Men i det här fallet håller jag hoppet uppe och ser fram emot att få se flakmoppespökena och vattnets onda makter få nytt liv på bioduken. Tänk dig bara Skrållan gone bad-ass. Fast det är klart de skulle kunna rollbesätta Björn Kjellman som pappan och vi har istället en nyversion av ”Skärgårdsdoktorn”. 

Här får vi följa Håkan Julholts korta period som partiledare för Socialdemokraterna. Boken blandar dokumentärt, sms mellan författaren själv och partiledaren, samt skönlitterära gestaltningar. 

Eftersom jag själv befinner mig i ett slags antipolitiskt tillstånd (med åsikten att hela världen skulle behöva ett stort suddgummi och sudda ut sin sura min i kombination med en sträng AI som slår oss på fingrarna) så har denna politikhändelse gått mig förbi. Likväl blir jag nyfiken när Sydsvenskans recensent menar att boken bygger på ”konspiratoriskt struntprat”. 

Jag försöker föreställa mig en svensk ”House of Cards” med Rolf Lassgård som Julholt, (författarens egen önskan), och finner mig lika upphetsad som inför mellandagsrean på julpynt, det vill säga inte alls. Men visst, det kanske gömmer sig en Michael Moore någonstans i de norrländska skogarna.

Föreställ dig ”In a World”-rösten till kommande text: "Hemma är han en kärleksfull familjefar och romantisk partner. Där lever han ett farligt liv som ex-kriminell och infiltratör på ett högriskfängelse, värvad av den svenska poliskåren." 

Detta är alltså intrigen i en deckarroman som översatts till 27 språk och har legat på The New York Times bestseller-lista, och ändå har jag helt missat den. Deckare är inte min genre såvida det inte är trollkarlar involverade som i ”Rivers of London”. Boken har hur som tagit sig till drömfabriken där Otto Bathurst står för regi och Luke Evans från ”Dracula Untold” spelar huvudrollen. Författarparet är inte själva involverade i manus men ska i en intervju sagt att de hoppas på att få vara med som statister. Preliminär biopremiär 2017.

Baserad på en sann historia samt Filip och Fredriks bok med samma namn. 1984 utses Köping till Sveriges tråkigaste stad. Hasse Pettersson bestämmer sig för att motbevisa tesen genom att baka världens längsta smörgåstårta. 

Det är en tragikomisk bok om allt det som händer under ytan: bordellmammor, Rotarygubbar och alkoholiserade advokater som vaknar upp ur småstadsdvalan när deras liv ifrågasätts. Detta känns som ett klassiskt upplägg för en svensk film och självklart är det redan bestämt att Robert Gustafsson ska spela huvudrollen som Hasse. Vi borde klona Robert innan det är för sent för jag ser inte hur komedi-Sverige ska klara sig utan honom. 

Detta lär bli ännu en kassasuccé i linje med ”Hundraåringen”. Personligen hade jag nog funnit upplägget mer intressant med Moodysson eller Östlund i registolen, men så behövs det väl en mysfilm som hela familjen kan gå och se. Säkerligen med premiär lagom till jul 2017. 

Ska jag skratta eller gråta? Ännu har nämligen inte svensk filmindustri imponerat med sin skräckfilmskonst. Bortsett från ”Låt den rätte komma in” och ”Körkarlen” som det är nästan 100 år emellan verkar ingen kunna hantera genren. 

Nu är förvisso ”Färjan” svenskanpassad. De är en miljö som folk känner igen – Finlandsbåten och en mängd underdogs som gemene man älskar: en översminkad kärlekstörstande medelålderskvinna, en ex-schlagerstjärna och karaokehallåa och två barndomsvänner med en mörk familjehemlighet. Det frossas i sprit, flottig mat, godis och sex. Tills färjan stannar mitt ute på öppet hav och blodet börjar droppa. 

Att de gör film på ”Färjan” är självklart då Strandberg redan har en fanskara från Engelsfors-trilogin. Det blir även samma regissör som till ”Cirkeln”, Levan Akin. Mats Strandberg har varit öppen med hur mycket han beundrar Stephen King. Hoppas bara inte filmatiseringen av ”Färjan” handskas med lika vårdslöst som skräckmästarens böcker. Då lär vi ha en ny ”Rederiet” direkt på DVD med CGI-blod och monstertänder från Buttericks.