6 fan-teorier som bara sabbar

Missförstå mig inte nu. Jag är helt för att alla, både professionella skribenter och fans av filmer och TV-serier, ska tänka till, filosofera, argumentera och utforska teorier. Jag gör det ju hela tiden, så jag skulle vara en ganska stor hycklare om jag påstod något annat. Det jag har problem med är när de här fan-teorierna får ett eget liv, vilket gör att de blir oundvikliga. 

Vissa av dessa teorier är kanske trovärdiga. Så när de läggs fram exempelvis en säsong eller mer innan sanningen avslöjas i en TV-serie, förstör det överraskningen. Jag har läst filmvetenskap och sett väldigt mycket filmer och TV-serier. Vissa filmer och TV-serier är därför löjligt förutsägbara. Andra är det dock inte, vilket gör att min upplevelse har förstörts både en och två gånger av fan-teorier.

Andra teorier sabbar för att de antingen är dumma eller överflödiga. Det är teorier som inte fyller någon funktion annat än att författaren vill bevisa sin många gånger imponerande kreativitet. Dessa teorier borde inte störa en så mycket kanske. Men det gör de. För livet var lite lyckligare innan man läst eller hört teorin.

I den här listan har jag samlat sex fan-teorier, tre från filmer och tre från serier, som jag verkligen inte tycker om av olika anledningar. Artikeln innehåller smärre spoilers, men inget som egentligen är något att slita sig i håret för. Det tycker i alla fall inte jag.

Teori: Hela filmen var en dröm.

I ”Inception” får vi följa med Cobb och hans kumpaner, som planerar att göra inbrott i en mans hjärna och plantera en idé här. Detta gör de genom att ta sig in i mannens drömmar, som ser ut som vår egen värld med ett par surrealistiska skillnader. Det är en oerhört spännande och innovativ film där Christopher Nolan är i sin allra bästa form.

En gång fastnade Cobb i en dröm med sin fru, Mal, som numera är avliden, men hemsöker honom i drömmarna. För att ta sig ur drömmen var de tvungna att ta livet av sig i drömmen. Detta var en typ av inception (plantering av idé) Cobb utförde på sin fru. Denna idé fastnade hos henne, vilket gjorde att hon tog livet av sig även i den verkliga världen. Eller?

Teorin är att Cobb fortfarande var fast i sin drömvärld, att hela filmen utspelar sig i en dröm. Det finns en massa faktorer som stödjer detta, inte minst snurran, som aldrig slutar snurra i slutet av filmen, vilket tyder på att Cobb fortfarande är kvar i en dröm. Det som irriterar mig med den här teorin är att den blivit så diskuterad. Är det så himla mycket att orda om egentligen? Cobb är filmens protagonist och har ett antal klara mål framför sig:

 

1. Utför inception. 

2. Kom över skulden över sin frus död. 

3. Återförenas med sina barn.

I slutet av filmen har han uppnått alla dessa mål. Det spelar ingen roll för filmens utformning om allt skulle vara en dröm. Det skulle tillföra en aspekt till hans interaktion med de andra karaktärerna, men det gör inget för att påverka filmens handling eller upplösning. Som mest irriterande var denna teori när den tog upp tid under Filips och Fredriks Oscarsövervakning samma år som filmen kommit ut. När klockan är två på natten och man häller i sig hinkvis med kaffe för att klara sig genom galan, som inte ens börjat än, hjälper det inte att höra denna poänglösa teori diskuteras. Okej, kanske lite. Irritationen gjorde det lite lättare att hålla sig vaken.

Teori: Alla böckerna/filmerna är en dagdröm Harry använder för att fly från sin gråa vardag.

Böckerna och filmerna om den unga trollkarlen Harry Potter tog med både barn och vuxna på ett magiskt äventyr. Vi presenterades för en fantastisk värld, goda vänner och hemska skurkar.

Brittisk film är kanske mest känd för tre typer av filmer: Bond-filmer, kostym-dramer och diskbänksrealism. Det är inget fel på dessa typer av filmer. Personligen tycker jag om Bond-filmerna. Och ett välspelat kostym-drama kan bli riktigt bra film. Diskbänksrealism har jag lite svårare för, då min kärlek till film har mer att göra med eskapism än realism.

Teorin om att Harry fortfarande är fast i sin lilla garderob, mobbad av sin moster, morbror och kusin, är därför inte bara jobbig och poänglös, utan även rätt så deprimerande. Om man tänker på allt Harry fått utstå under sin uppväxt, utan en vän i världen, är det sannolikt att han snart skulle drabbas av en depression, vilket i värsta fall skulle resultera i självdestruktivt beteende.

Det är ju inte alls detta böckerna och filmerna handlar om. De handlar om hur Harry upptäcker att han är den magiska världens hjälte, träffar de bästa vänner någon kan få och finner ett högre kall som trollkarl. Med tanke på hur inkonsekventa reglerna är i J.K. Rowlings magiska värld är fan-teorin kanske inte alls så osannolik som man skulle vilja att den var.

Men den är ju inte direkt pigg för det. Om inte annat bevisar ”Fantastiska vidunder och var man hittar dem” att teorin inte alls stämmer, eftersom Harry Potter inte ens är med i filmen; varför skulle han sitta och dagdrömma om en historia som han inte ens är med i själv?

Så det så.

Teori: Jar-Jar är den verkliga sith lorden.

Efter över tjugofem år fick vi återvända till en galax långt, långt borta, den här gången för att se hur Anakin Skywalker blev Darth Vader och inledde sitt terrorvälde över galaxen som en sith lord. I första filmen, ”Det mörka hotet”, fick vi stifta bekantskap med yngre versioner av Obi-Wan Kenobi och Anakin Skywalker. Vi fick även träffa Padmé, Lukes och Leias mor. Och så hade vi Jar-Jar Binks, en CGI-styggelse som pratade lustigt och ställde till med problem med sin klumpighet. Han är lite som ”Star Wars”-motsvarigheten till Scooby Doo.

Teorin handlar helt enkelt om att Jar-Jar var en Sith Lord och den egentliga hjärnan bakom sithernas plan om att ta över galaxen. Detta stärks bland annat av att det var han som lade fram förslaget i senaten om att ge Palpatine den makt som senare gjorde att Palpatine kunde utropa sig till kejsare och envåldshärskare.

Ifall ni undrar så har jag inkluderat den här helt befängda teorin i den här artikeln för att kunna belysa de absolut dummaste aspekterna av fan-teorier. George Lucas skapade uppenbarligen snubbelgubben Jar-Jar för att tilltala en yngre publik. När karaktären sedan visade sig vara extremt impopulär, minimerades hans medverkan i de följande två filmerna; i ”Revenge of the Sith”, den sista filmen i prequeltrilogin, har han inte ens några repliker.

Den här teorin är så osannolik, för att inte tala om befängd, att den endast skapar irritation. Jag är en smula kluven inför ”Star Wars” prequel-trilogi. Å ena sidan är CGI-effekterna fula och Lucas har, i mångt och mycket, misslyckats med att berätta en intressant historia om Anakin Skywalker. Å andra sidan tycker jag att Ewan McGregors prestation som Obi-Wan Kenobi vida överträffar Alec Guinness prestation och actionsekvenserna är genomgående välgjorda, i synnerhet lightsaber-duellerna.

Teorin om Jar-Jar varken tillför eller förstör något. Den är bara korkad.       

Teori: Jon Snows föräldrar är Rhaegar Targaryen och Lyanna Stark.

Jon Snow växte upp som oäktingen till Eddard Stark. Detta gjorde honom till en utböling i det slott han växte upp i, trots att hans syskon för det mesta behandlade honom som en bror. Catelyn Stark såg aldrig på honom med blida ögon, vilket inte är så svårt att förstå. Eddard själv behandlade honom med respekt, men inte mycket mer. Och detta gjorde att Jon bestämde sig för att ”take the black” och bli en gränsvakt vid den isvägg som skiljer Westeros från vildingarna och ”The White Walkers”.

Han har kommit rätt så långt sedan detta hände. I den senaste säsongen fick vi, via en flashback, bekräftat för oss att han mycket riktigt är Lyanna Starks son. Detta borde alltså betyda att hans far är Rhaegar Targaryen. Detta skulle i sin tur betyda att Jon har företräde till tronen framför i stort sett alla andra som gjort anspråk på tronen i och med att Rhaegar var Targaryen-släktens kronprins när han dog. Daenerys skulle visserligen inte ligga långt efter i tronföljden, då Rhaegar var hennes äldre bror.

Teorin om Jons föräldrar har cirkulerat på internet i flera år nu. Denna teori visade sig alltså stämma. Det som irriterar mig med den här teorin är att den inte har gått att undvika hur mycket jag än försökt. Jag gör verkligen mitt bästa för att undvika spoilers. Men det gick bara inte. Och det värsta av allt är att jag aldrig hade kunnat gissa mig till vilka Jons föräldrar var, eftersom jag gett upp hoppet om att försöka lära mig de komplicerade släktträden i George R.R. Martins epos för länge sen.

Nedrans fan-teori!

Teori: De var döda hela tiden. Ön var skärselden.

Serien handlar om en grupp människor som överlever en flygplanskrasch och upptäcker att ön de är på är fylld av faror och mysterier, men även kan ge dem svar på de stora livsfrågorna. Det är min absoluta favoritserie. Den är smart, spännande, en känslomässig berg-och-dal-bana och bjuder oss på livsöden som de flesta kan relatera till. 

Teorin är att alla på ön var döda, vilket skulle göra ön till en skärseld. ”Lost” är en väldigt komplicerad historia, som egentligen passar bäst att ses i ett rätt så högt tempo, inte över flera år (jag har testat båda sätten). Serien var väldigt omskriven medan den gick, både av professionella skribenter och fans, som försökte få rätsida på alla teman och frågeställningar, vilket resulterade i ett antal teorier och filosofiska diskussioner, däribland skärseldsteorin. Och det hjälpte inte direkt att sista säsongen verkar bekräfta teorin. I de första säsongerna fick vi lära känna karaktärerna genom flashbacks, som fokuserade på en karaktär i varje avsnitt. Under senare säsonger bytte man istället till flash forwards där vi fick följa karaktärer i framtiden istället. I sista säsongen bytte man till flash sideways, där vi fick se vad som hade hänt om planet aldrig kraschat. Detta visar sig senare vara ett sätt för alla som var på ön att finna varandra igen och gå vidare tillsammans.

Jag är inte vidare förtjust i dessa flash sideways, eftersom jag inte tycker de behövs. Och de förvirrar, som sagt, vissa, som tror att karaktärerna var döda hela tiden, vilket de alltså inte alls var. Flash sideways utspelar sig långt efter alla som var på ön dött. Detta har bekräftats av producenterna, bland annat i en intervju ni kan läsa här.

Det största problemet med denna teori är att den är en feltolkning av hela serien. Det kanske egentligen inte är något problem, eftersom serien skulle gå att titta på även om teorin stämde. Men jag tycker det skulle förta lite av spänningen, eftersom det inte skulle spela någon roll om folk dog (hur man nu kan dö när man redan är död är en annan fråga).

Teori: William och Mannen i svart är samma person.

Den här serien är så rykande färsk att vi inte har någon aning om detta stämmer. Serien, som friskt blandar science fiction och western, utspelar sig alltså i en park som befolkas av ”värdar”, som gäster kan misshandla, ligga med, döda och göra i stort sett vad de vill med utan några risker för konsekvenser. William besöker parken för första gången och har, så långt serien har gått (i skrivande stund), börjat finna ett ”djupare jag”. Mannen i svart är stamgästen som letar efter ”The Maze” och är redo att göra vad som helst för att hitta dit. Kan de vara samma person?

Ja, visst, kan de det. Eftersom de två karaktärerna aldrig träffats och värdarna inte åldras, är det inte helt otänkbart att Williams och Mannen i svarts historier handlar om samma man vid två tillfällen. Ytterligare ett faktum som stöder denna teori är att William inte träffat någon av programmerarna (som alltså åldras).

Här har vi problemet med fan-teorier i ett nötskal. I skrivande stund har det gått sju avsnitt av denna nya serie. Efter att ha sett första avsnittet gjorde jag en youtube-sökning för att jag ville se sekvensen med ”Paint it Black” och banditen Hector igen. Det är en grymt snygg sekvens, där musik och rörelse kommer tillsammans på ett underbart sätt. Sedan dröjde det inte många veckor innan teorin ifråga kom upp som rubrik på en annan youtube-video som föreslogs för mig. Det gick, bokstavligt talat, inte att undvika teori-jäveln. Det är inte en vidare långsökt teori, som mycket väl kan stämma. Själv hade jag inte tänkt i de banorna alls. Så nu är den överraskningen förstörd. Jag har en helt annan teori om vem Mannen i Svart är. Men den avslöjar jag inte, för jag är inte sån.