8 saker alla spel borde sno från "Kingdom Come: Deliverance 2"

"Kingdom Come: Deliverance 2" sålde över 1 000 000 exemplar redan under första dagen. Det är en enorm siffra, speciellt med tanke på spelet utvecklats av en relativt liten tjeckisk studio. Jag är dock inte förvånad. Som jag skrev i min recension av spelet, revolutionerar det hela rollspelsgenren och jag hoppas att stora studior väljer att ta efter spelets många nyskapande aspekter.

 

 

 

Nästan alla rollspel ger möjligheten att spela som tjuv, eller rövare. Man kan smyga sig in i butiker, eller fiendeläger, och roffa åt sig allt de äger. Det är ett smart sätt att tjäna sig en hacka, men också ganska enkelt. De flesta spel låter dig stjäla saker, som du direkt efter kan sälja tillbaka till personen du snott det av. Inte särskilt realistiskt.

 

I "Kingdom Come: Deliverance 2" har man tänkt steget längre. NPC-karaktärerna känner igen sina egna ägodelar. Dels kan du inte sälja tillbaka dem, men du kan till och med bli stoppad på gatan av någon som känner igen ett stulet plagg. Hörru, det där är ju faktiskt min, vakter!

 

Denna mekanik ökar spänningen, svårighetsgraden och inlevelsen som spelet skapar. Briljant!

 

 

 

Det är inte bara tjuv-mekaniken som blivit mer realistisk, även mord och allmänna brott är mer komplicerade än i andra spel. Om någon ser dig röra dig i närheten av ett brott, kan du bli utfrågad, eller identifierad och arresterad. Ingen behöver se dig begå brottet, misstanken räcker.

 

Även den här mekaniken gör att inlevelsen ökar. Det blir roligare att spela som skurk. Det går inte att enkelt mörda och stjäla sig igenom by efter by, istället behöver du vara smart. Planera dina inbrott. Du kanske till och med behöver observera NPC-karaktärernas rutiner, för att förstå när du kan bryta dig in eller mörda karaktären utan att bli upptäckt. Rena rama ”Oceans Eleven”.

 

 

 

Tidsåtgången är en viktig faktor i "Kingdom Come: Deliverance 2". Allt tar tid. Vill du smida ett svärd och sälja det, för att kunna köpa lite mat och överleva dagen? Det tar tid. Vill du brygga en dryck som låter dig spara spelet? Det tar tid.

 

All denna tidsåtgång gör att det man lägger tid på, behöver betyda något. Den intressanta bifaktorn blir dessutom att stjäla blir mer attraktivt. Det kan faktiskt simulera fattigdom. Ska jag lägga tid på att jobba för pengarna, eller ska jag bara sno från grannen?

 

 

 

Det är inte bara mörka spelstilar som förbättras i "Kingdom Come: Deliverance 2", det är även mer tillfredställande att spela som en diplomat med silver-tunga. Till skillnad från D&D-inspirerade rollspel, räcker det inte att ha en hög karisma-poäng. Vad du säger, och till vem, spelar minst lika stor roll.

 

Säg till exempel att du träffar en erfaren veteran till riddare och hotar honom. Det kommer antagligen inte att lyckas, oavsett hur skicklig diplomat du än är. Du kanske lyckas övertala honom på annat vis istället. Det gäller att välja rätt alternativ för varje situation, och en diplomatisk spelupplevelse blir genast mycket mer realistisk och utmanande än i något annat spel.

 

 

 

Alla rollspel och actionspel har numera liknande mekanik. Du kan välja mellan ett lätt, eller ett hårt slag. Du kan blockera, eller parera. Det är enkelt att lära sig, men innehåller ändå en hel del komplexitet, beroende på spelets svårighetsgrad. Men visst börjar det kännas gammalt?

 

Spelet introducerar ett helt annorlunda system, där du inte bara kan blockera och återanfalla, utan även kan utföra komplicerade riposter. Genom taktiskt planerande, kan du sakta trötta ut, eller avväpna dina fiender. Även om det här systemet är långt ifrån perfekt, önskar jag att fler speltillverkare skulle utmana de välprövade metoder som är standarden idag.

 

 

 

Till skillnad från många större rollspel, innehåller det här flera simulation-mekaniker, likt överlevarspel. Du måste äta, sova, bada, utföra dagliga sysslor för att klara dig. Allt annat får konsekvenser. Om du inte har sovit, orkar du inte slåss. Om du inte har badat, tycker folk att du är äcklig. Normala saker helt enkelt.

 

Vissa kan säkert uppleva vardagliga sysslor som långtråkigt, men det tillför komplexitet till vanliga rollspelssysslor. Säg att du ska infiltrera ett kungligt bröllop, då måste du vara rätt klädd och nybadad. Säg att du ska smälta in bland en folkmassa, då gäller det att vara alldaglig. Situationen dikterar spelstilen, vilket gör att allt du gör kräver en grad av intelligens som många spel inte vågar införa. Låt det bli ändring på det!

 

 

 

Alkohol fyller en stor roll i mångas liv, men i rollspelen är det en betydligt mindre del. Visst förekommer det en och annan sejdel mjöd, eller skinnbehållare med vin, men inte spelar det någon större roll i sammanhanget.

 

I "Kingdom Come: Deliverance 2" får alkohol en direkt påverkan på ditt spelande, både ur ett positivt och negativt perspektiv. Dricker du med måtta, får du positiva fördelar som ökad karisma. Dricker du däremot mer än du klarar av, får du världens baksmälla, som kan påverka hur du presterar och hur du uppfattas.

 

Det finns till och med en färdighetskateri direkt relaterad till drickande. Dricker du oftare och mer, ökar färdigheten och du klarar av att dricka mer nästa gång. Men se upp, en för stor konsumption kan också leda till alkoholism. Den här mekanismen äkar inlevelsen ännu mer.

 

 

 

Det är vanligt att man möter flera fiender samtidigt i spel. Det kanske finns speciella tekniker att hantera flera motståndare, eller så slungar sig spelaren enkelt vidare mellan fiendehorder. Här är det annorlunda.

 

Att möte flera fiender är betydligt svårare och känns mer realistiskt än i de flesta rollspel. Istället för att vara en obesegrad, kraftfull stridsvagn, känns striderna mer verkliga. Att möte flera fiender samtidigt, är svårt, som det borde vara. Att utsättas för en överraskningsattack av ett gäng banditer, känns farligt på riktigt.

 

Att färdas mellan två städer, utan en god natts sömn, eller att attackera ett gäng fredlösa utan att noggrant ha spionerat först, kan vara skillnaden mellan en lyckad eller olyckad spelsession.