6 spännande indiespel du inte får missa

Indiespel kommer med många fördelar. Dels är de ofta unika upplevelser då de är skapade av små grupper eldsjälar utan någon utgivare som dikterar vilket innehåll som ska vara med. De är även ofta billigare än de 600 kronor vi idag ofta måste lägga på nya spel.

 

Men de kommer även med många nackdelar: eftersom indieutveckling har en mindre budget är det inte alltid så enkelt att nå ut till potentiella konsumenter. Så som med exempelvis indiefilm är det lätt att helt missa fantastiska produkter.

 

Här är en lista på sex stycken indiespel du inte vill missa:

 

 

 

 

"Papers, Please” sätter dig i en passkontroll i det fiktionella landet Arstotzka år 1982. En form av öststat med hård övervakning och mycket propagande. Du måste om dagarna gå igenom inresandes pass, visum och andra inresedokument och se till att dessa stämmer. Du kan tvingas ta beslut som potentiellt splittrar familjer, eller (om misstag görs) råka släppa in terrorister i landet.

 

När du gör ett snedsteg, så som att släppa in någon med felaktiga dokument, så får du böter - vilket kan resultera i att du inte har råd att förse din familj med mat, värme eller medicin. Ju längre du kommer in i spelet desto fler krav ställs det på dig, och efter ett tag tvingas du nästan att ta emot mutor eller köra med fula knep för att få ihop tillräckligt mycket med pengar för att själv överleva. Det är ett tankeväckande spel där det är svårt att känna att du vinner, eller gör rätt.

 

 

 

 

Har du någonsin funderat på att säga upp dig från alla dina ansvar, ta ditt pick och pack och bli skogsvaktare? Det är någonting du får möjligheten att göra i spelet “Firewatch”, där vi tar rollen som Henry under det sena 80-talets Wyoming.

 

Utan någon riktig kontakt med andra människor, annat än via walkie-talkie med sin handledare Delilah, gör han sig hemma i sitt brandutkik. Efter bara någon månad på jobbet börjar dock mystiska saker hända i skogen, och spelets mysterie börjar uppdaga sig.

 

“Firewatch” låter dig promenera runt bland vackra miljöer och bjuder på riktigt bra röstskådespelarinsatser. Dessutom är det ett väldigt spännande spel, som vid tillfällen kan kräva starka nerver.

 

 

 

 

“Towerfall: Ascension” kan vara det spel som går varmast i mitt hushåll i formen av partyspel. Enkelt förklarat spelar 2-4 personer mot varandra på små banor som likt “Pac-Man” tar dig till andra sidan av kartan ifall du skulle ta dig utanför dess ramar. Med en mängd pilar skall du försöka ha ihjäl dina motståndare, samtidigt som du skall akta dig för deras attacker.

 

De olika banorna som finns erbjuder olika sorters förmågor du kan plocka upp. Allt från vingar som låter dig flyga obehindrat till exempelvis bomb-pilar som ger dig ett temporärt övertag. Matcherna är snabba och intensiva, så även om ni är fler än 4 personer är det lätt att skicka runt handkontrollerna så alla får delta.

 

“Towerfall: Ascension” lyckas med små medel leverera ett otroligt roligt och balanserat spel där det aldrig känns som att det är spelets fel när du dör - utan alltid ditt eget.

 

 

 

 

Ett ytterst märkligt, men tillika ytterst underhållande spel är “The Stanley Parable”. Hela spelet har en berättarröst som berättar om en dag när karaktären Stanleys kontor helt plötsligt är tomt på folk. Väldigt snabbt kommer du fram till en korridor med två dörrar, en till vänster och en till höger. Berättarrösten förklarar att “Stanley gick igenom den vänstra dörren”, och här får du ta beslutet om du lyssnar på rösten - eller om du vill vara rebellisk och ta den högra.

 

När du gör ett val som går emot det berättarrösten instruerar om måste han anpassa sig och förklara vad som hände istället. Genom hela spelet blir det en sorts dragkamp mellan dig som spelare och berättaren som är väldigt underhållande. På grund av att det handlar om så många olika val banar spelet även vidare till väldigt många olika slut, utan att det tar mer än någon halvtimme att spela igenom de flesta av dem.

 

 

 

 

Spelet “Undertale” är ett modernt mästerverk. En väldigt pixlig berättelse om ett barn som hamnat i en mystisk värld bebodd av monster. Genom de cirka 6 timmar långa äventyret stöter du på figurer i olika former och skepnader som du antingen kan strida mot och döda - eller så kan du prata med dem och lista ut icke skadliga sätt att ta dig ur dina situationer.

 

Om det är en hund du strider mot kan det exempelvis hjälpa att klappa den, eller om det är ett excentriskt skelett så fungerar det kanske att flörta med det!

 

Spelet bygger upp för flera genomspelningar, där val du gjort tidigare kan resultera i en väldigt annorlunda andra omgång. Dessutom har “Undertale” ett otroligt bra soundtrack med musik som stannar kvar långt efter du är klar med spelet.

 

 

 

 

“Super Meat Boy” är väldigt enkelt i sin design, du spelar som en köttklump vid namn Meat Boy som måste rädda sin flickvän Bandage Girl från den onda Dr. Fetus. Detta i klassiskt plattformsmanér genom att ta dig till den kidnappade Bandage Girl.

 

“Super Meat Boy” är snabbt, har en väldigt bra kontroll och erbjuder en riktig utmaning. De tar ofta väldigt många försök att lyckas klara av en bana, och när du väl gör det får du se en snabb genomgång av alla dina försök genom att se ett 20-tal köttpojkar samtidigt hoppa fram längs banan och dö en efter en.