8 bra saker som film har lärt oss om tidsresor

Det är förhoppningsvis bara en tidsfråga (pun intended) innan vi kan resa i tiden, åtminstone om vi slutar att koncentrera oss på att uppfinna smartare telefoner och girigare sätt att tjäna pengar. Vill du vara förberedd? Då är det bara att kolla in nedan lista på saker som film kan lära oss att göra eller inte göra när vi bokstavligen tar oss an då- och framtid. (Spoilers förkommer för vissa av de nämnda filmerna.) 

 

 

 

Tänk så mycket lättare allt hade blivit om tidsresenärer inte hade varit så naiva och gjort lite utförligare research. Då hade Bruce Willis till exempel sluppit jaga Brad Pitt i ”De 12 apornas armé” och från början kunnat rikta in sig på att hitta den riktiga skurken. Fungerar inte i alla fall men det kan verkligen inte skada. Om inte internet finns i den tid du åker till: gör ett extra stopp på vägen men var inte lat och åk tillbaka till din egen dator, om det finns en sanning som verkar gälla i nästan alla tidsresefilmer så är det att hela skiten exploderar eller imploderar om du träffar på dig själv. Biblioteket är ett tips, om du har tillräckligt mycket tid att skaffa lånekort (och det har du ju, all tid i världen för att vara exakt). 

 

 

 

Detta kan vara bra oavsett men blir extra viktigt om du ska åka ut i rymden på hemligt uppdrag, som potentiellt ser till att människosläktet inte dör ut. Om du misslyckas så kanske din unge inte lyssnar på dig när du reser tillbaka i tiden och gömmer dig bakom en bokhylla med receptet för en lyckad omlokalisering från planeten jorden. För mer information om hur du ska uppnå detta mål så se ”Interstellar”. Andra saker som filmen lär dig: se upp om Matt Damon dyker upp oväntat, chansa inte på planeter där du åldras saktare än dina nära och kära, det blir en konstig förändring i relationen om du är betydligt yngre än din dotter nästa gång ni ses. 

 

 

 

I verkligheten så behöver du inte tänka på dramaturgi. Om du misslyckas med vad du förutsätter dig - till exempel hindra att ”Firefly” blev nedlagd alldeles för tidigt eller att Adam Sandler blev så rik att han får göra exakt hur många skitfilmer han vill - första gången så åk tillbaka igen och försök tills du lyckas. Till slut lär du dig säkert hur du bäst ska göra. I film hade detta blivit alldeles för långdraget och tråkigt att se på men i verkligheten så är det bara att köra på, det blir som ”Måndag hela veckan” med den betydande skillnaden att du har kontrollen över när du går vidare. När du övat på mindre grejer så är det dags att ta tag i de verkligt svåra och betydelsefulla sakerna, som att stoppa förintelsen. 

 

 

Vi människor glömmer ofta saker; muggen på skrivbordet när vi diskar, att slänga det använda kaffefiltret när vi går hem för helgen och en massa andra saker som inte är livsviktiga. Det är dock viktigt att inte slarva lika mycket när man företar sig tidsresor för att stoppa dystopier. Om man till exempel ska hindra Skynet, eller verklighetens motsvarighet, och förhindra att smartphones blir herrar över sin redan förslavade användare så är det viktigt att förstöra allt. Släng allt i en vulkan och se det sjunka, det räcker inte med att slänga de första prototyperna i toaletten och spola. Om du misslyckas så kommer kanske en framtid med Terminators med delvis ätna äpplen till huvud bli verklighet, och är det något vi inte behöver mer av så är det mer exponering av den där loggan. 

 

 

 

Om du har möjlighet att välja så kör på en Hot Tub eller en DeLorean, inte blixtrande eller av annat slag mumbojumbiga mackapärer som de i ”Lucy” eller ”Contact”. Att åka med hela öar, som i ”Lost”, är inte att rekommendera, det ger endast upphov till en massa frågor som aldrig blir besvarade, något som kan lämna känslor av hat mot skaparna år efter att ön skrotats. Det blir också logistiskt problematiskt att hitta förrådsutrymme åt alla kvarglömda fartyg och gigantiska statyer med suspekt antal tår på fötterna, för att inte tala om var du ska göra av isbjörnar och eventuellt medsmitande smoke-monsters som kanske har kraften att förgöra hela världen. 

 

 

 

Bruce Willis kanske lyckades med att förändra framtiden till inte lika hemsk som den i ”De 12 apornas armé”, i ”Looper” ser den nämligen helt klart bättre ut. Tyvärr har han inte gjort de bästa av karriärval, kanske hindrade hans tid på mentalsjukhus chanserna till ett bättre jobb. Men lär dig av hans misstag, vilken knipa du än är i så är att mörda sig själv en kass idé. Kanske spelade hans självkritik också in, kanske kunde han inte leva med minnet av att ha burit en ful lösnäsa i dåtiden. Låt de bli en annan läxa, bär endast lösnäsa om du jobbar som clown (Joseph Gordon-Levitt, jag är ledsen att jag inte kunde ge dig detta råd innan du medverkade i filmen, men finn tröst i att den förutom din make-up är en alldeles utmärkt tidsresefilm). 

 

 

 

Som i ”Midnatt i Paris” så kommer du antagligen bara bli besviken när du upptäcker att Jean-Paul Sartre smaskade alldeles för högt vid varje måltid eller att Simone de Beauvoir bara tycker du är tjatig när du berättar om varför den senaste "Avengers"-filmen är lika underhållande som den första. 

 

 

 

Det kan inte sägas tillräckligt många gånger. Det är både jävligt äckligt och riskerar din resa tillbaka till framtiden. Du kan inte resa om dina föräldrar aldrig får till det för att de går och är tända på dig, din existens blir raderad och du får aldrig åka cool flygande skateboard eller se ”Hajen 19”.