8 serier i maktens korridorer: Amerikansk politik som tv-underhållning

Att politik kan tjäna som underhållning, det märker vi inte minst i bevakningen av årets amerikanska presidentval. Intrigerna som omger det politiska arbetet har gjort maktens korridorer till en tacksam miljö för tv-serier att utspela sig i. Genom fiktiva karaktärer låter de tittarna följa med bortom kampanjtalen, debatterna och intervjuerna, för att berätta vad som händer bakom kulisserna.

Här är åtta bra tv-serier om amerikansk politik. 

2013 fick streamingsajten Netflix en riktig pangsuccé med sin remake av den brittiska dramaserien "House of cards" från 1990. Med stor intensitet spelar Kevin Spacey den makthungrande inpiskaren Francis Underwood som jobbar med att hålla ordning och reda i sitt parti, men i hemlighet arbetar för att göra motsatsen. Listigt flyttar han kollegor och andra makthavare likt schackpjäser för att få framtiden att förflyta så som han önskar. Trots att han inte drar sig för att muta, utpressa och till och med mörda för att ta sig dit han vill lyckas han hålla upp en välpolerad fasad mot omvärlden. Men tittarna lurar han inte. Genom sina monologer direkt in i kameran låter han avslöja sina verkliga intentioner. Och de är inte goda. 

Med en outsiders blick har skotten Armando Iannucci gjort en serie om de tråkigheter som tycks prägla toppolitiken i dagens USA - narcissism, spel för media och dödläge i kongressen. Men till skillnad från "House of cards" är den politiska teatern i "Veep" komedi, snarare än tragedi. Washingtons marionettspelare och deras dockor spelas av en välsynkroniserad ensemble. Dialogen dem emellan är rapp, smart och full av svordomar. Julia Louis-Dreyfus är utmärkt i rollen som "the veep" - vicepresident Selina Meyer. För sin komiska tajming har hon belönats med fyra Emmy-statyetter.

Frågan är om det har gjorts ett mer omtyckt drama om politik än "Vita huset"? Serien var en av de första att ge tv-publiken en realistisk inblick i hur amerikansk politik bedrivs på toppnivå och skapade en förståelse för hur till exempel lagstiftning fungerar i praktiken. Till skillnad från många andra serier om politik höll skaparna sig ifrån att skruva upp cynismen. Medan det i serier som "House of cards" och "Veep" verkar som att det bara är de mest självcentrerade, falska och hänsynslösa människorna som lyckas ta sig hela vägen till toppen av det politiska systemet visar "Vita huset" att även godhjärtade och hederliga politiker - som den intelligenta presidenten Jed Bartlet och hans kvicktänkta stab - kan ta sig dit. Idealismen genomsyrar samtliga sju säsonger. Medan många andra serier om politik antagligen har spätt på folks politikerförakt har "Vita huset" nog fått många att vilja ge sig in i politiken. Inte för att skaffa sig en position, ett anseende eller en bra lön utan för att de på riktigt vill vara med och förändra saker till det bättre. 

På tal om godhjärtad och hederlig: det är svårt att finna en rarare politiker än Leslie Knope. Huvudkaraktären i den charmiga humorserien "Parks and recreation" hyser en djup tilltro till det demokratiska systemet. Trots att hon i sitt jobb som kansliråd på parkförvaltningen i den fiktiva småstaden Pawnee ofta slås ner i sitt arbete, förlorar hon den aldrig. Stundtals kan hon framstå som naiv, men i själva verket är hon en realist. Bara en väldigt optimistisk sådan. Knope anser helt enkelt att det enda sättet att få ett samhälle att blomstra är genom hårt arbete från politiken och dess förvaltningar. Och för att orka jobba hårt måste man hålla entusiasmen vid liv, med alla medel. 

"The Wire" har många gånger kallats för tidernas bästa tv-serie, med all rätt. Krimreporten David Simons mästerverk följer, precis som den ursprungliga svenska titeln "I narkotikans spår" antyder, den amerikanska knarkhandeln - från gathörnen där langarna står, till kontoren där polisen avlyssnar, till hamnen där varorna smugglas in och hela vägen upp till maktens korridorer. Det var egentligen när serien zoomade in på de sistnämna som allting föll på plats. I det politiska systemet fanns många av förklaringarna till varför situationen i Baltimores utsatta områden såg ut som den gjorde. Här fick vi se den utbredda korruptionen som fick politikerna att ha överseende med den omfattande droghandeln, bristen på skattemedel som innebar minskade resurser åt polis, skola och andra samhälleliga institutioner och det kortsiktiga tänkandet - med krav på att snabbt uppfylla statistika målsättningar - som hindrade ett långsiktigt arbete för förbättring. 

Kanalen HBO har blivit känd för att den så tidigt började att producera högkvalitativa tv-serier. "Tanner '88" (från just 1988) är en av de första försöken att göra ambitiös tv om amerikansk politik. Den satiriska miniserien följer en kongressledamot från Michigan som beslutar sig för att kandidera till president, och som dras in i den mediacirkus som omger de amerikanska valen. Kongressledamoten Jack Tanner och de andra fiktiva karaktärerna spelas av olika skådespelare, men flera riktiga politiker och journalister - bland annat Bob Dole, Linda Ellerbee och Gary Hart - dyker också upp i serien. För att ge den en realistisk känsla är stora delar av den filmad med handkamera och dialogen är i vissa fall improviserad. Det skapar en kaotisk känsla som beskriver rätt så väl hur Tanner måste känna.

I den amerikanska politiken spelar politikernas familjer en helt annan roll än i den svenska. "The good wife" berättar om dessa människor, de som står bakom makthavarna. Handlingen kretsar kring Alicia Florick, frun till en före detta distriktsåklagare som när serien börjar nyligen har fängslats till följd av en offentliggjord sex- och korruptionsskandal, och följer henne när hon för första gången på länge ska sätta sig i förarsätet i sitt eget liv. Ska hon orka hantera förnedringen orsakad av makens snedsteg? Hur funkar det att plocka upp karriären igen, efter flera år som hemmafru? Och är det möjligt att återigen ställa sig bakom sin man, när han senare kandiderar till guvernör?

Mer HBO och mer David Simon: "Show me a hero" var en av fjolårets absolut bästa serier. Dramat är baserat på - och troget mot - boken med samma namn från 1999, som är författad av journalisten Lisa Belkin och baserad på verkliga händelser. Den sexdelade miniserien utspelar sig långt ifrån senatens intriger, närmare bestämt i Yonkers, New York. Maktkamper pågår emellertid även här, åtminstone gjorde de det under 80-och 90-talet, under de år då allmännyttan var en het potatis i staden. Efter att staden länge hade kritiserats för medveten segregation tvingade en domstol i slutet av 80-talet den att upprätta 200 nya hyresbostader för låginkomsttagare och placera dessa på olika platser runt om i staden. Det fick många av stadens vita medelklassinvånare att rasa. På gator och torg gjorde de det tydligt att deras nya grannar inte var välkomna. "De har helt enkelt en annan livsstil än oss", påstår en av karaktärerna. Gripande berättar serien om hur frågan präglade Nick Wasicskos tid som politiker och borgmästare i staden. Och, än viktigare, hur den påverkade de människor - som efter ett symboliskt lotteri - får lämna det nedgångna bostadsområdet Schlobohm och flytta till en annan del av staden.