9 HBTQ-regissörer som gör filmvärlden lite mer queer

Som bekant är HBTQ-representation inom film och tv inte precis något som har växt på träd genom åren, där såväl regler inom branschen som tabun och fördomar i samhället har satt stopp. Framförallt på senare tid har vi dock sett förändringar, där filmvärlden har blivit mer och mer berikad med värdefulla queer-narrativ.

Samtidigt är det inte bara viktigt att låta dessa berättelser synas på vita duken eller tv-skärmen, utan även att queerpersoner får lov att ta plats bakom kamerorna. Ja, givetvis finns det även många välgjorda HBTQ-filmer gjorda av filmskapare utan någon normbrytande sexualitet eller könsidentitet, men det finns en slags trygghet i att veta att de relaterbara skildringarna kommer från en filmskapare som själv kan indentifiera sig med dem. 

Med det sagt kan vi givetvis inte ställa krav på att en filmskaparen måste välja att vara öppen med sin identitet, eller att en HBTQ-regissör är tvungen att göra endast filmer om HBTQ-personer – bara faktumet att dessa filmskapare ges utrymme inom industrin är viktigt i sig. Men visst är det betydelsefullt när någon drar nytta av sina personliga historier och perspektiv, och genom det bidrar till att göra filmvärlden lite mer queer. Nedan följer en lista på några av de regissörer som har gjort just det. 

 

 

 

Alice Wu gjorde sin regidebut år 2004 med filmen “Saving Face”, vars handling hon lät inspireras av sina egna upplevelser av att komma ut för sin Taiwanesisk-amerikanska omgivning. Därefter försvann Wu från filmbranschen ett bra tag, men bara genom sin första film kom hon att bli inflytelserik vad gäller asiatiska HBTQ-berättelser inom amerikansk film. 

Den romantiska tonårskomedin “The Half of It”, som gick upp på Netflix i maj förra året, var Wus comeback som långfilmsregissör. Även den baserades på vissa egna erfarenheter, med en relaterbar, kvinnlig queerperson i handlingens centrum. 

 

 

 

Desiree Akhavan har blivit ett viktigt namn när det kommer till att representera den andra bokstaven i akronymen, genom sitt sätt att skildra bisexualitet i många av sina produktioner. Bland annat har hon både skapat, skrivit och regisserat serien “The Bisexual”, där hon själv spelar en kvinna som gör slut med sin flickvän för att börja utforska sin sexualitet. Även i sin långfilmsdebut, komedin “Appropriate Behaviour”, spelade hon den bisexuella huvudrollen.  

Idag är Akhavan kanske som mest känd för sin senaste långfilm, “The Miseducation of Cameron Post”, om en tonårstjej som skickas till ett konverteringscenter, som man tror ska kunna bota hennes homosexualitet.

 

 

 

Pedro Almodóvar, som hållit sig aktiv i branschen sedan början av 80-talet, kan ses som den sanna veteranen på denna lista. Med bland annat två Oscarsvinster och sex Guldpalmsnomineringar i bagaget är han en av Spaniens mest framgångsrika filmskapare, och ända sedan sin debut har han bidragit till att göra filmvärlden lite mer queer.

HBTQ-kultur och karaktärer som utforskar sin sexuella identitet har genom hela karriären varit ett återkommande inslag i Almodóvars filmer, och tematiken förekommer inte minst i de mer självbiografiska verken “Begärets lag”, “Dålig uppfostran” samt hans senaste film “Smärta och ära”.

 

 

 

Joey Soloway är främst känd inom tv-världen, bland annat för att ha agerat producent för serien “Six Feet Under”, men är numera även verksam som långfilmsregissör, efter att 2013 ha debuterat med “Afternoon Delight”.

Soloway identifierar sig som ickebinär, men är även barn till en transperson, vilket kom att inspirera skapandet av serien “Transparent”, vars handling kretsar kring en familj där en av föräldrarna kommer ut som transkvinna. Soloway har vunnit två Emmys för sin regi av serien, men har under dess gång även låtit lämna över registolen till andra transpersoner, för att ge utrymme för fler perspektiv och berättelser. 

 

 

 

Även Ryan Murphy har under sin karriär främst varit verksam inom tv-industrin, där han ofta har ansetts vara en av de mest maktfulla och eftertraktade personerna, uppmärksammad för låta annars marginaliserade personer vara i centrum av sina produktioner. Den sexfaldiga Emmyvinnaren är kanske som mest känd för att ha har skapat, skrivit och regisserat serier som “Glee” och “American Horror Story”, men ligger på filmfronten bakom titlar som “Running with Scissors” och “The Prom”.

Murphy står även som en av skaparna till den rosade serien “Pose”, som gjort historia både framför och bakom kameran, med ett rekordhögt antal HBTQ-personer i ensemblen, men även med mycket mångfald på produktionssidan. 

 

 

 

Kanadensaren Xavier Dolan har redan sedan början av sin karriär stuckit ut som ett imponerande namn, genom att från en ung ålder vara inblandad i många aspekter av produktionen av sina filmer. Hans givna plats på denna lista kommer från faktumet att han har låtit queertematiken vara något genomgående för i princip hela hans filmografi  – debuten “Jag dödade min mamma”, transdramat “Laurence Anyways” och den psykologiska thrillern “Tom at the Farm” är bara några av titlarna.

När Dolan intervjuades av MovieZine i samband med sin senaste långfilm, “Matthias & Maxime”, berättade han bland annat om vikten av nyanserad och inte minst positiv HBTQ-representation, där karaktärernas identitet inte bara behöver innebära mörker och motgångar – ett perspektiv som ännu fortsätter vara mycket välkommet. 

 

 

 

Detta är möjligtvis inte ett lika känt namn som flera andra på den här listan, men Silas Howard kan mycket väl vara någon värd att lägga på minnet. Han är en av de regissörer som har arbetat på de ovan nämnda serierna “Transparent” och “Pose”, men har också regisserat avsnitt för flera andra HBTQ-relaterade tv-produktioner, däribland “Tales of the City”och “Everything’s Gonna Be Okay”. Som långfilmsregissör ligger han bland annat bakom “A Kid Like Jake”, vars handling fokuserar på föräldrarna till en ung transperson.

 

 

 

Namnet Céline Sciamma må kanske ha kommit att växa som allra mest i filmvärlden i samband med 2019 års mästerliga “Porträtt av en kvinna i brand”. Den starka kärlekshistorien lyfte lesbiska perspektiv som ofta har suddats ut ur historien, och filmen kom att bli den första regisserad av en kvinna att vinna Queerpalmen i Cannes. 

Däremot har Sciamma bidragit med queerberättelser till filmvärlden sedan flera år tillbaka. Långfilmsdebuten “Water Lilies” från 2007 – som alldeles nyligen fick biograf-distribution i Sverige – behandlade en kärlekshistoria mellan två unga tjejer, och HBTQ-tematiken var förekommande även i hennes andra film “Tomboy”, vars fokus låg på frågor rörande könsidentitet. 

 

 

 

Francis Lees första långfilm nådde oss för endast några få år sedan, men trots den korta filmografin har han hunnit bli en relevant regissör att lyfta i detta sammanhang. Debuten “God’s Own Country”, som både har kommit att vinna flera priser och liknas med ikoniska “Brokeback Mountain”, drog delvis inspiration från hans egna unga dagar som en homosexuell man på den engelska landsbygden.

Lee återvände nyligen med det historiska, lesbiska dramat “Ammonite”, vars mottagande blev lite mer blandat. Men spännande blir det ändå att se vad hans nästa film kommer att bjuda på, när han återförenas med Josh O’Connor, huvudrollsinnehavaren från “God's Own Country”, för vad som har beskrivits som en skräckfilm som berör klass- och queer-tematik.

Vilka HBTQ-filmskapare skulle du vilja uppmärksamma? Fyll gärna på listan genom att kommentera nedan.