Efter att ha underhållit – och chockat - den spanska kultureliten med en rad bisarra kortfilmer lyckades Pedro Almodóvar skrapa ihop budgeten till sin 16mm långfilmsdebut ”Pepi, Luci, Bom y otras chicas del montón” (1980). Sedan dess har han fängslat världen med sina historier om religion och sexualitet. Han har alltid en karaktäristisk personlig stil som sticker ut från mängden. Här är fem av hans främsta filmer som är ett måste för de som ännu inte upptäckt den spanska mästaren.
Tala med henne (2002)
Historien om vänskapen mellan en sjukskötare och en journalist som vakar över sin stora kärlek, en tjurfäkterska i koma. Almodóvars manus som skildrar två mäns vård av två kvinnor är med sina metaforer kring fångenskap – vare sig en medicinsk eller emotionell sådan – en av hans bästa och gav honom hans andra Oscar, för Bästa manus. En modig och förvånansvärt mogen film med regissörens sedvanliga svarta humor.
Begärets lag (1987)
Öppet homosexuella Almodóvar har aldrig varit blyg för att utforska sina karaktärers sexualitet, såväl kvinnors som hbtq-personer. Hans läckra, komiska och sexiga thriller följer en filmregissör vars romans med ett galet fan (en av hans favoritstjärnor Antonio Banderas i en tidig roll) slutar i ond, bråd död. Här finns även en annan av Almodóvars favoriter, Carmen Maura, som regissörens transexuella syster.
Dålig uppfostran (2004)
Spanjorens känsla för att provocera med såväl klass och stil som lite naket är ett annat återkommande tema i hans filmer. I detta vackra, tidshoppande drama skildrar han konsekvenserna av sexuella övergrepp på en katolsk pojkskola och hur en möjlig, vuxen återförening mellan två utsatta pojkar kan se ut. Första spanska filmen som deltog i Cannes filmfestival och nominerades även till en BAFTA.
Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott (1988)
Den ultimata såpoperan med en ensemble i högform som för evigt etablerade Almodóvars förmåga att skapa färgstarka kvinnokaraktärer samt satte honom på den internationella filmkartan. En av regissörens favoriter, Carmen Maura, är matriarken som tvingas hantera en hel familj av hysteriskt folk inklusive sin mans psykotiska ex-fru. En oförutsägbar story i kombination med rapp dialog och minnesvärda rollfigurer. Ett rent nöje.
Allt om min mamma (1999)
Filmen som på ett mästerligt sätt förenade regissörens tidiga flambojanta visuella stil med hans senare dramatiska historier om livets bördor är dessutom den som gav honom hans första, välförtjänta Oscar. Almodóvar-veteranen Cecilia Roth är förväntat ljuvlig som en kvinna som efter sin tonåriga sons död försöker återförenas med pappan, en transvestit. Ett ypperligt bevis på att filmskaparen kan hantera tunga ämnen utan att avvika från sin häftiga berättarstil.
Vilken är din favoritfilm av Pedro Almodóvar?
