Vi som läser och skriver på MovieZine har minst en gemensam nämnare: vi gillar tv och/eller film. Intresset må vara av varierande styrka, men ett intresse oavsett. Med det följer att snabbt boka biobiljetter till de största filmerna, att se nya säsongen av "Orange is the New Black" på ett dygn eller läsa nyheter om sina favoritskådespelare, alltefter eget tycke.
Oftast är film och tv ett tacksamt samtalsämne när man är ute och umgås med nya människor. De flesta har någon serie som de följer, eller några filmer de inte kan låta bli att prata om. Men ibland är det som att man har passerat en gräns. Med vissa händer det efter att man slängt ur sig någon serie för mycket, och får ett "Men hur har du tid med det egentligen?" tillbaka. Mellan raderna hörs ett svagt förakt och en antydan om att man slösar bort sitt liv, att de inte hinner för att de är så otroligt upptagna med viktiga, riktiga saker eller att tv och film inte riktigt kan räknas som ett verkligt intresse.
Den andra gruppen tycks rynka på näsan bara man nämner det överhuvudtaget. Tv och film verkar ses som endast ett tidsfördriv, något att göra när man har tråkigt snarare än något att vara känna starkt för. Det anses heller inte lika "fint" eller "ordentligt" som litteratur eller att odla sin egen potatis, beroende på vem det är som protesterar.
Har de rätt? Är vi alla här bara lata millenniebarn som vill fly undan verkligheten så mycket vi kan? Är alla som jobbar med det som vi älskar bara oseriösa dagdrivare? Nej, knappast.
Visst kan man använda tv-tittandet som en slags avkoppling eller verklighetsflykt, och visst är det lätt att kanske slösa bort lite för många timmar med serier som man egentligen inte gillar så mycket. Och det är inget fel med det. Alla orkar inte alltid vara sådär perfekta som samhället vill att vi ska vara, att ibland koppla bort lite är bara hälsosamt så länge det inte går till överdrift.
Men tv och film måste inte bara vara slötittande. För oss som verkligen brinner för det ligger det mer bakom. Vilka serier och filmer vi ser på är ofta väl valda, för i den enorma medievåg som finns att välja från måste man vara kräsen för att hitta det man själv tycker om. Vi tittar inte bara på tv, vi läser om det, drömmer att skapa egna filmer, vi analyserar med våra vänner eller diskuterar här på internet. Det är ett intresse som vilket annat som engagerar många människor och det är entusiasmen för det som lyckats skapa en sådan enorm bransch.
Självklart har tv-tittandet flera negativa sidoeffekter, varav stillasittandet kanske är det främsta. I en tid då en stor del av världens befolkning har stillasittande jobb är det inte optimalt med intressen där man gör samma sak. Samtidigt är filmerna knappast det enda intresset som är rätt stillsamt. Läsning, stickning, skrivande, bara för att nämna några. Och ingen av dem motsätter att man inte tränar på andra tider på dygnet eller att man skaffar sig ett stående skrivbord. Eller kanske till och med ett löpband i vardagsrummet. Sedan är också varje persons hälsa en privatsak.
Och likt andra intressen slukar det självklart tid. Tv-tittandet kan visserligen vara beroendeframkallande, framför allt om man tittar på en tv-serie där det enda man behöver göra (åtminstone om du använder Netflix) är att vänta 15 sekunder på nästa avsnitt. Här gäller det att själv hitta sin balans, att inte låta det gå ut över sitt professionella liv eller övriga livsmål. Men det kräver sällan ett totalt avhållande ifrån det, inte mer än i de mest hektiska perioderna av livet eller borta på semestern. Snarare handlar det om att välja med omsorg.
Å andra sidan, tycker jag, som självklart inte är ett uns partisk, att tv- och filmintresset har enormt många fördelar. För mig har det resulterat i att jag sitter här och skriver, tyvärr inte vid ett stående skrivbord. Det är ett lätt sätt att knyta an till andra människor och att bjuda hem vänner på lite mat och film måste vara bland de bättre sätten att spendera en kväll. Likaså att gå på bio med någon man tycker om, eller varför inte ensam.
Men det absolut bästa? De många människoöden, historier och spännande scener som tv och film låter oss att ta del av. Att låta sig beröras, känna med och riktigt studsa av spänning av det vi ser på skärmarna. Den entusiasm och glädje man känner när man hittar världens bästa tv-serie eller blir helt mållös av filmen man precis sett. Och att skrika med sina vänner när allt vänder helt utan förvarning.
Det gör alla timmar värt det.
Känner du dig lat när du tittar på tv?
