Det är dags att återvända till Malmö och dess poliskår som fått sällskap av fyra nya kollegor. Temat för i år är parallella samhällen eller verkligheter – både de som hörs och syns mycket, men också dem som lever i skymundan. Efter den emotionella känslostorm som är startskottet för andra säsongen tar vi ett snack med regissören Ander Hazelius.
Det är ju ovanligt att få ta del av en serie som utspelar sig i Malmö. Hur ville du förhålla dig till staden den här gången? Det finns ju rätt mycket fördomar om Malmö - hur har ni tänkt på det när ni arbetat med miljöerna?
- Oj – det är en stor fråga. Jag hade ingen jättestark relation till Malmö innan säsong ett, men då lärde jag känna staden och det är ju en väldigt vacker, skitig, motsägelsefull rak och öppen stad. Och det är det där myllret vi försökt återskapa.
- Det är en plats där polisen får möjlighet att träffa alla sorters människor. Det är mer spännande och ombytligt i Malmö och vi la otroligt mycket tid på att hitta rätt casting och platser. Vi fick verkligen dammsuga Malmö på både och. Det finns alltid utrymme att tänka bortom kön/ålder i manuset så det var mer fokus på att hitta den personen som skapar bredden och som känns äkta. Riktiga ansikten som har levt, som bär på en historia och som fångar känslan av platsen.
- Men visst, det fanns en viss skepsis inför säsong ett – ”ska ni måla upp Malmö som en stor no-go-zoon eller vad är er agenda?” - men vi ville ju absolut inte göra ett ensidigt porträtt, utan visa på det fantastiska med staden. Många var sedan väldigt stolta över att få vara med och kände sig rätt skildrade. Med andra säsongen ville vi visa det riktiga Malmö. Det fanns en massa platser som vi fortfarande inte sett som vi ville ha med. Andra säsongen handlar ju om parallellsamhällen och det är ju ett stråk i Malmö, eller i hela Sverige egentligen, men i Malmö inte minst. Vi ville skildra det på ett trovärdigt sätt och skapa egna bilder.
Har du en särskild favoritplats?
- Öppningsscen på Möllevångstorget. Det var kul att direkt från början visa att det här är inte Stockholm eller Göteborg utan något helt annat. Men sedan finns det otroligt mycket, Kallis, havet. Vi har varit noggranna. Ingen plats är där av en slump.
Dramaturgiskt är det ju väldigt många små möten som bygger upp serien. Hur var det att få ihop alla dessa små miniberättelser till en helhet?
- Det vi i teamet har gemensamt är att vi älskar arbetet med skådespelare. Det är en skådespelarcentrerad teveserie och det är vår stora passion. Vi lägger mycket tid på att casta. Ofta amatörer som ligger nära sin karaktär, även om huvudensemblen är etablerade skådespelare. Det var framför allt en utmaning för dem att varje dag möta nya amatörskådespelare som kanske inte visste hur en filminspelning går till. Men vi ville ge dem situationer som dem kunde tro på, förhoppningsvis behövde de då inte fejka känslor utan kunde reagera på det som hände. Självklart är det mycket hantverk bakom också, men vi ville även ge dem en trovärdig situation.
- Det var som att ge skådespelarna en liten present varje dag – att nu ska ni få möta dem här. Och det är en av seriens stora behållningar Alla dessa livsöden. Jag älskar att skildra oväntade möten, det finns någonting spännande i det och den här världen gör sig otroligt bra för det. Dessa möten, som sker på gott eller ont, skapar en grundvärme i serien - en humanism som vi försöker fånga.
Första avsnittet är ju väldigt intensivt och innehåller en av seriens kanske enda actionscener – branden – hur var det att regissera den?
- Det var en jättestor utmaning. Vi har en estetik som ska kännas väldigt spontan och under en sådan här scen är allting extremt kontrollerat. Vi la otroligt mycket tid på att researcha hur det går till med brandkåren och polisen. Allt från hur ställer sig en brandbil till vad hade ni sett på platsen. Att skapa en autentisk situation. Ge känslan av att det är spontant fastän det absolut inte är det. Den sticker inte ut från seriens estetik alltför mycket ändå.
- Jag har verkligen en hatkärlek inför den där typen av scener eftersom jag älskar skådespeleriet. Det här är mer som en actionsekvens, men väldigt kul att försöka göra det på ett ”Tunna blå linjen”-vis och undvika klassiska klichéer. Det var absolut enskilt den scen som tog mest tid att genomföra.
Första avsnittet av "Tunna blå linjen" finns nu på SVT Play och sänds i SVT1 ikväll 21:00.
