En del har, förhoppningsvis, kollat in HBO:s miniserie “The Third Day” med Jude Law, Katherine Waterston och Naomie Harris i huvudrollerna. Det sjätte och sista avsnittet landade i tisdags och bjöd på en storstilad final som enligt min mening cementerade den som en av årets hittills bästa tv-serier.
Serien är uppdelad i två akter, där de första tre avsnitten (tillsammans kallade “Summer”) följer Jude Laws karaktär Sam som anländer till den enslige ön Osea där han snabbt hamnar på fel köl med det inskränkta samhällets besynnerliga invånare. De tre sista avsnitten (betitlade “Winter”) följer Naomie Harris karaktär Helen som tillsammans med sina två döttrar anländer till ön för ett liknande möte med det sektliknande samhället på den avlägsna ön.
Det många tittare verkar ha missat är att det finns en mellanakt till de två delarna som ägde rum i form av ett live-event den tredje oktober. Under en tolv timmar lång livesändning på Sky Atlantics (som visar serien i Storbritannien) och HBO:s Facebooksidor ägde eventet “The Third Day: Autumn” rum. Det maratonlånga avsnittet var till för att brygga glappet mellan de två akterna och ge en unik inblick i livet på Osea.
I en enda lång tagning skildrades den festival som omnämns i de första tre avsnitten, som dock fick ett lite annat tema efter avslöjandena kring Sam i det tredje avsnittet. För de som inte sett serien men ändå läser detta ska jag inte avslöja exakt vad som sker, men huvudfokuset i “Autumn”, förutom att ge en generell inblick i livet på Osea, är att skildra de prövningar som Sam måste genomgå. Och detta är prövningar som Jude Law själv genomgick i realtid!
Under flera av eventets många timmar ser vi skådespelaren gräva i leriga åkrar, släpa en eka på land längs hundratals meter, stå på en påle ute i havet och plågas igenom andra diverse prövningar - allt under en och samma tagning. Om man redan innan tyckte att Jude Law bjöd på en av sin karriärs bästa prestationer i serien (som Moviezines recensent Jonna Vanhatalo skrev i sin recension av serien) så är det efter hans bestialiska prövning i “Autumn” inget snack om saken.
Jude Law gräver sin egen grav i en allt annat än samarbetsvillig lermark.
Det förargliga i detta är att livesändningen som sagt verkar ha gått många tittare förbi. Och inte är det konstigt då man på i alla fall svenskt håll knappt marknadsförde detta på något sätt, varken innan eller efter eventet. HBO Nordic, som visar serien i Sverige och övriga Norden, var nästintill knäpptysta om det livesända eventet. En tweet kan hittas där de nämner livesändningen, men inget på deras Facebook-sida eller i andra flöden. Även efter seriens avslut finns inga indikationer på de tolv timmar av extramaterial som finns att ta del av.
Det är ett märkligt beslut att inte pusha för den monumentala livesändningen. Å andra sidan är det ett märkligt beslut att ens ta sig an att göra det. “Autumn” ger så klart en fördjupning i berättelsen om Osea, men är inte nödvändig för att greppa den berättelse som utspelar sig i “The Third Day”. Egentligen kan man se det som bonusmaterial för de mest inbitna fansen. Fast hur många inbitna fans har man egentligen efter blott tre avsnitt av en miniserie? Särskilt i dessa bingetider där säkerligen många väntar in samtliga avsnitt för att kunna se dem under en kort period istället för ett i veckan.
Själv såg jag inte livesändningen när den faktiskt pågick, då jag inte hade börjat kolla på serien än. Istället fick jag nys om det efteråt och valde att kolla in det efter att jag hade sett de tre första avsnitten. För de som, liksom jag, kände att tolv timmar kanske var lite väl mycket att ta sig an så finns en nedklippt version på HBO:s youtubesida där livesändningens nyckelscener klippts ner till drygt 100 minuter. Denna bonusfilm räcker väl för att fylla luckorna mellan de två akterna i miniserien, och fångar de fascinerande element som ändå skapades i livesändningen.
Sista måltiden innan festligheterna börjar i "The Third Day: Autumn".
Jag kan dock varmt rekommendera att även kika igenom en del av den långa sändningen. Själv blev jag så förtrollad av Oseas besynnerliga värld och sättet det skildrades på att jag var tvungen att dyka djupare ner även efter jag sett den en timme och fyrtio minuter långa nedklippta versionen. Det är en viss känsla av att se Jude Law förargligt gräva i en motarbetande lera i uppemot 45 minuter snarare än fem minuter. Och har man ögon och öron på spänn finns det en del extramaterial att hämta i bakgrunden, som inte ryms i den nedkortade versionen.
Bara faktumet att filma en så pass lång berättelse i en tagning är imponerande nog. Att göra det live utan några skyddsnät är inget annat än unikt. Det finns så många saker som kan sätta käppar i hjulen, och att de lyckades få ett sånt spektakulärt resultat är inget annat än en enastående bedrift. Se bara bilden nedan där Florence Welch (ja, Florence and the Machine-Florence!) vadar ut i vattnet mot Jude Law – en spektakulär bildruta där vädret lyckligtvis var i symbios med filmgudarna.
Florence Welch i ett av livesändningens absolut vackraste sekvenser.
”Autumn” är ett av de mest imponerande tv-event jag skådat, och det är en skam att det går under radarn för så många. I en tid där “slow tv” blir ett allt mer populärt koncept och många sitter fast hemma vid sina skärmar borde ”Autumn” vara en given succé. Huruvida det faktiskt blev det för Sky Atlantic och HBO känns oklart, men av det relativt icke-existerande snacket kring eventet att döma känns det tyvärr inte så.
Om fler kommer att följa “The Third Days” exempel återstår att se, men personligen ser jag detta som ett nyskapande och oerhört givande sätt att bredda den rörliga upplevelsen. Och jag hoppas att fler tar tid för ett extra besök till Oseas drömlika värld.
