Igår hölls avslutningsceremonin i Cannes där Julia Ducournau galna mästerverk “Titane” lyckades kamma hem den prestigefyllda Guldpalmen. Hon blev därmed den andra kvinnan att vinna detta pris, sist var det Jane Campion för sin film “Pianot” år 1993.
I ”Titane” får man följa Alexia, en ung psykopat som i tidig ålder utsätts för en bilkrasch, vilket resulterar i en inopererad metallplatta i huvudet. Detta blir början på mardrömslik resa som inkluderar mord, massa blod och sex med bilar. Det är ett mycket djärvt och vågat beslut från årets jury att välja ”Titane” då det är en väldigt våldsam film som inte faller alla i smaken, men själv kunde jag inte blivit gladare då jag fullkomligt älskade den. Den är snygg, mörk, skruvad och för tankarna till Gaspar Noé ("Irreversible" och "Enter the Void") och Nicolas Winding Refn ("Drive" och "The Neon Demon").
Det andra stora priset, Grand Prix, tilldelades i år till två filmer, Asghar Farhadis (som tidigare gjort hyllade “Nader och Simin - En Separation”) drama “’A Hero” samt finska Juho Kuosmanen “Compartment No.6”.
Även Jurypriset fick två filmer dela på,”Ahed’s Knee” och ”Memoria”. Årets öppningsfilm “Annette” av fransmannen Leos Carax lyckades vinna pris för bästa regi medan Hamaguchi Ryusuke och Takamasa Oe prisades med bästa manus för ”Drive My Car”.
Bästa kvinnliga, respektive manliga skådespelare blev Renate Reinsve för Joachim Triers norska drama “Världens sämsta människa”, och Caleb Landry Jones för Justin Kurzels australienska dramathriller “Nitram”. Priset för bästa debutfilm, Camera d’Or, gick till ”Murina” av Antoneta Alamat Kusijanović.
Trots en rådande pandemi så blev årets festival väldigt lyckad. Visserligen var det inte så bekvämt att behöva bära munskydd i biosalongen eller att man var tvungen att visa upp ett giltigt Covid-test varje gång man skulle gå in i festivalpalatset, men det gick oväntat bra ändå.
Det största plusset med denna coronaanpassade festival var att man kunde boka biljetter online till alla filmer och ha de digitalt på mobilen. Det innebar att man slapp stå i 1-2 timmars kö innan filmen och även riskera att inte komma in på den. Verkligen en supersmidig lösning som jag stenhårt håller tummarna för att de väljer att behålla till nästa års festival.
Vårt svenska hopp “Clara Sola” i sidosektionen Directors Fortnight vann inget pris, men fick bra kritik under festivalen. Personligen var det en av mina solklara favoriter från årets festival (jag har redan sett den två gånger).
Om jag skulle nämna några andra favoriter så skulle det såklart vara guldpalmsvinnaren ”Titane”. Men jag vill även rekommendera Joachim Triers fantastiska drama ”Världens sämsta människa” som var otroligt bra berättade med både humor/allvar och hade väldigt fina rollprestationer. Sedan tyckte jag väldigt mycket om Sean Bakers ”Red Rocket”. Han har en speciell ton i sina filmer som jag gillar skarpt. Tyska queerfilmen ”Great Freedom” av Sebastian Meise var en väldigt välspelad och stark film, vilket resulterade i att den lyckades kamma hem Jurypriset i Un Certain Regard sektionen. ”Bergman Island” var ett finstämt drama med en härlig atmosfär som smittade av sig.
Det var en liten summering av årets filmfestival i Cannes och nu ser jag fram emot fler festivaler framöver.
Erik Dalström
Erik Dalström
