Penny, 5 år, recenserar “Insidan ut 2”

Min dotter Penny älskar “Insidan ut”, så när hon fick veta att det skulle komma en uppföljare blev hon sprudlande glad.

 

– Jag kommer nog tycka den är bra, eftersom jag tyckte förra filmen var bra, ansåg hon på väg till bion.

 

En åsikt som inte är helt ogrundad. Pixar brukar leverera hög kvalitet, Disney likaså, men helt säker kan man ju inte vara förstås. Till exempel titlar som “Luca” (2021) eller “En annorlunda värld” (2022) går inte alls hem hos henne.

 

 

– Kanske lite, men jag hoppas inte att nån trillar ned nu igen. Kanske Vemod trillar ned igen och ska försöka komma upp, tillsammans med Avsky. Men då är bara Glädje och Ilska och Rädsla kvar där uppe. Så tänker jag.

 

Och helt fel har hon inte, för även om handlingen inte är densamma som sist så finns det likheter. Även den här gången måste känslorna kämpa sig tillbaka till huvudkontoret för att hjälpa Jenny att bli sig själv igen. Men nu börjar det bli trångt vid kontrollbordet, eftersom de fem ursprungliga känslorna får sällskap av nya, mer komplexa känslor som följer med puberteten och tonårstiden.

 

– Hmm, andra känslor, men… vad kan man mer bli? undrar Penny.

 

Det är inte lätt att sätta ord på känslor när man inte ens är sex år gammal. Särskilt om man inte ännu har upplevt dem. Är de nya känslorna för svåra att förstå för min lilla medrecensent?

 

En av tonårskänslorna är Ennui. När hon dyker upp förstår inte de ursprungliga känslorna vad hon gör, eller ens hennes namn, och detsamma gäller för min dotter. Håglöshet och uttråkning är inte något hon kan relatera till än. Det visar sig att även Avund är otydlig för Penny. Även om det är en känsla som garanterat har dykt upp i verkligheten är det ingenting hon någonsin satt ord på förut. Pinsamhet tycker hon är underhållande, även om hon inte förstår den känsla han representerar.

 

Efter visningen pratar vi om filmen flera gånger. Om vad en tankeström är, vilken färg hjärnan har och mycket annat. Men framför allt om de olika känslorna. Att de var invecklade är uppenbart, men de godtogs ändå. Alla utom en.
 
– Den orange, den gillade jag inte.
 
Du menar Ängslan.
 
–Ja, Ängslan gillade jag inte. För att hon var så dum mot Jenny.

 

När Ängslan tar över gör hon inte som man ska göra, anser Penny. Dock förstår hon ändå att Ängslan försöker hjälpa Jenny och göra henne till en så bra människa som möjligt, men att hennes val blir för mycket för Jenny. Att lyssna för mycket till en känsla gör en människa inte till en komplett individ.

 

–Jenny blev inte rätt person, menar Penny.

 

Själva känslan av ängslan kräver en stunds diskussion och förklaring för att bli begriplig för Penny, men att hon ändå kunde förstå att Ängslans agerande inte var för att vara elak eller för att medvetet göra Jennys liv svårt är till stor del tack vare tydligheten och berättandet i filmen. En så komplex känsla som ängslan är inte lätt att illustrera, och verkligen inte lätt att få karaktären Ängslans agerande att bli begripligt för någon så ung som Penny.

 

Trots att majoriteten av publiken för den här filmen troligen är från nio år och uppåt är den allra högsta grad väl värd att se även med yngre barn. Just för att den öppnar upp för så mycket funderingar, och för att det visuella intrycket gör det lättare att förstå komplicerade känslor, och att prata om dem.

 

När det gäller lite enklare känslor är det lättare för Penny. Ingenting var läskigt, tycker hon, och en sak var extra rolig:
 
– När Pinsamhet visade rumpan!
 
Vilken figur gillade du mest?
 
– Glädje. För att hon gör allting glatt.

 

"Insidan ut 2" har officiell svensk biopremiär imorgon onsdag, den 17 juli, och går upp både med svenska och engelska röster.