Biosommaren 2015 är över. Kantad av besöksrekord ("Jurassic World" är nu tidernas tredje största film, hur galet?!) och häftiga upplevelser ("Mad Max: Fury Road" har korats till sommarens bästa film), men också med en och annan besvikelse.
MovieZines skribenter delar med sig av filmerna som kunde blivit bra, sevärda eller åtminstone underhållande men som slutade med en djup suck. Sommarens sämsta filmer - eller åtminstone våra största besvikelser.
Mission: Impossible - Rogue Nation
Alexander Dunerfors: "Alla måsten är på plats men filmen saknar känslan."
Det är lite som att skita på ett gyllene altare: jag inser att jag är ganska ensam om att kalla ”Rogue Nation” för en besvikelse. Men det var precis så det kändes att kliva ut ur biografen efter att Christopher McQuarrie stampat över ”Mission: Impossible”-serien som en elefant i en porslinsbutik. Ni vet när man kämpar på att trycka in pusselbitar på fel plats i pusslet? Franchisens alla "måsten" fanns på plats, men helheten blev en märkligt konstruerad soppa utan riktig fingertoppskänsla. Det enda positiva är att otroligt begåvade Rebecca Ferguson äntligen uppmärksammas världen över.
Entourage
Andreas Samuelson: ”Lika tröttsamt urmjölkande som de låtsasfilmer serien brukade driva med.”
TV-serien var stundtals fyndig och charmig Hollywood-satir. Det ironiska är att filmatiseringen är ungefär lika tröttsamt urmjölkande som de låtsasfilmer serien brukade driva med. Det är 11 år sedan serien startades men samtliga karaktärer är fortfarande pubertala kåtbockar som ska dejta och ligga mer än en hel "Sex & the City"-säsong. Att samtliga kvinnor är platta karikatyrer är ingen större överraskning men att den vanligen vassa dialogen går på tomgång är den största besvikelsen - av många.
Terminator: Genisys
Patrik Linderholm: ”Filmen som pissar James Camerons original rakt i ansiktet.”
När James Cameron skapade ”The Terminator” 1984 födde han en ikonisk science fiction-klassiker som med sin bitterljuva domedagskänsla, neondoftande miljöer och synthrika soundtrack står sig som en av de bästa i genren än idag. Sommaren 2015 kom dock Alan Taylor och pissade Camerons original rätt i ansiktet. I hans ”Terminator: Genisys” skriver han om, bagatelliserar och förpestar den annars så eminenta Terminator-mytologin. Även om serien har haft sina dalar tidigare, lämnade denna en alldeles särskild unken doft som kommer att bli ytterst svår att tvätta bort.
Jurassic World
Fabian Nordlander: ”Filmen alla såg men som ingen riktigt älskade.”
”Jurassic World” var filmen alla såg men som ingen riktigt älskade. Det var en helt okej film, men det duger inte. Efter 15 års väntan, flera manus och regissörer, har vi förväntat oss en mer än duglig film. Den var absolut en förbättring från de andra uppföljarna, men slarv bestod. Den innehöll manus och karaktärer som hade fler brister än huden på en uppkäkad Apatosaurs. Samt specialeffekter som struntade i praktiska dockor som skapade franchisen från första början. Istället fick vi halvfärdig CGI och digitala skal som drogs över de få dockor som tillverkades. Sist men inte minst, klackskorna som springer bättre än Jeff Goldblum.
Pixels
Carl Adam Anderberg: ”Det hade kunnat bli riktigt, riktigt roligt.”
Själva grundkravet för att klassas som en besvikelse är att det ska ha funnits en antydan till förväntningar innan. I fallet “Pixels” måste jag erkänna att mina förväntningar låg stadigt nära 0 hela tiden, men om jag istället tänker på bortkastad potential, ja, då platsar Adam Sandler-rullen garanterat. Det hade kunnat bli grymt. Det hade kunnat bli ikoniskt. Och det hade kunnat bli riktigt, riktigt roligt. Istället fick jag en film proppfull med skrikiga Josh Gad-skämt. Tack!
Läs också: Biosommarens bästa filmer!
Vilka blev sommarens filmbesvikelser för er? Kommentera nedan.
