Boken var bättre: 5 Stephen King-böcker som slår filmatiseringen

 

Hollywood visar heller inga tendenser på att tappa intresset - de senaste åren har det pumpats ut filmer och serier i ett rasande tempo med anknytning till Kings böcker och noveller. Näst ut är ”Eldfödd”, en nyfilmatisering med bland andra Zac Efron som går upp på biograferna den 13 maj. Men King-febern stannar knappast där - totalt sett är det runt ett 30-tal Stephen King-baserade filmer och serier som ryktas vara mer eller mindre i startgroparna. 

 

”Boken var bättre” är ett vanligt ställningstagande vid filmatiseringar efter bokförlaga, men i Kings fall har filmatiseringen många gånger åtminstone kunnat mäta sig med boken eller till och med överträffat den. Andra gånger har det inte riktigt nått hela vägen fram, och konstigt nog verkar författaren tappa sin golden touch så fort han blir involverad i filmproduktionen. Det kanske tydligaste exemplet på detta är den ökända kalkonfilmen "Maximum Overdrive" (1986), där han inte bara skrev manus utan även (för första och sista gången) gav sig på att regissera.

 

Här är fem Stephen King-filmatiseringar från senare år som inte riktigt levt upp till förväntningarna, men där det istället är väl värt att ge boken en chans.

 

 

 

Förväntningarna var höga när det postapokalyptiska eposet ”Pestens tid” skulle bli serie med Alexander Skarsgård i huvudrollen. Men ”The Stand”, vilket också är bokens originaltitel, blev ett riktigt sömnpiller till serie där den skräckinjagande Randall Flagg reducerats till en passiv Skarsgård vars rollprestation till 90 procent gick ut på att le hotfullt. Dessutom rörde man till det för tittarna med en bruten tidslinje som gjorde att man helt tappade känslan för karaktärernas utveckling över tid.

 

Boken ”Pestens tid” må vara en tegelsten - den har getts ut i två utgåvor varav Kings ”uncut edition” är över tusen sidor lång - men den är väl värd att läsa. Här återfinns några av de mest älskvärda och minnesvärda karaktärer King har skapat, och handlingen gör sig otroligt mycket bättre i bokens kronologiska tidslinje än i seriens sönderhackade version. 

 

 

 

 

 

Det är i sig inget fel på serien "Mr. Mercedes", om den pensionerade utredaren Bill Hogdes som har svårt att släppa det olösta fallet med en seriemördare som körde rakt in i en folkmassa. Pålitlige Brendan Gleeson gör en fin insats som den charmigt ruffige Hodges och Harry Treadway är djupt obehaglig som seriemördaren Brady Hartsfield. Första säsongen är klart sevärd, men de två efterföljande säsongerna famlar med tempot och serien lider av att andas lite lågbudgetproduktion. Upplösningen i säsong ett är till exempel betydligt nedtonad jämfört med den maffiga scen som beskrivs i boken.

 

Renodlade deckare är inget vi är vana vid från King, men han lyckas sätta sin personliga prägel på genren, och för en författare som ofta tar gott om tid på sig i sitt berättande visar han här hur grymt bra han kan vara på att skriva en tight och slimmad intrig när han väl vill.

 

 

 

Trots att ”The Dark Tower” har en speltid på magra 90 minuter, och på den tiden gör anspråk på att täcka in flertalet element från Kings åtta böcker långa fantasy-svit, känns filmen alldeles för lång.

 

Kanske är det inte så konstigt att ett så ambitiöst projekt bara lyckas skrapa på ytan av sitt källmaterial, och filmen ska dessutom ha lidit av en sällsynt knepig produktion med flertalet start och stopp innan resultatet nådde biodukarna. Men förmildrande omständigheter till trots går det inte att komma ifrån att ”The Dark Tower” var en avslagen och intetsägande historia där proffs som Idris Elba och Matthew McConaughey mest verkade köra på autopilot.

 

Bokserien må vara på respektingivande 4250 sidor, men utgör ett slags nav för Kings universum med mängder av påskägg och referenser för inbitna fans. Första boken börjar också med en av de snyggaste och mest ikoniska inledande meningarna någonsin - ”The man in black fled across the desert, and the gunslinger followed”.  Så enkelt och så perfekt. 

 

 

 

Många, inklusive King själv, anser att Jurtjyrkogården är en av hans allra mest skrämmande böcker någonsin. Det är en obönhörligt mörk historia om längtan att få tillbaka en älskad familjemedlem från de döda, men hur hårresande konsekvenserna kan bli när man försöker bryta mot naturlagarna kring liv och död.

 

Boken har filmatiserats både 1989 och 2019, men ingen av filmerna lyckas helt återge den gastkramande känslan av en eskalerande spiral där allt bara blir värre och värre för den alltmer desperata familjefadern Louis Creed.

 

Filmen från 2019 leker visserligen med förväntningarna på ett snyggt sätt och bjuder på en twist för de fans som tror att de vet exakt vad som komma skall. Men Jason Clarkes rolltolkning lyckas inte frammana samma sympati som man får för bokens Louis Creed, där man som läsare verkligen lider med den stackars välvillige läkaren genom hela det nattsvarta händelseförloppet.