The Stand 2020-2021

Med ett högaktuellt tema, en stjärnspäckad rollista och ett nyskrivet slut av Stephen King himself hade tv-serien ”The Stand” alla förutsättningar att bli riktigt, riktigt bra. Istället har man klippt sönder den till ett virrigt mischmasch. Det är inte dåligt, men det hade kunnat bli så mycket bättre.

Först och främst elefanten i rummet -IMDb-betyget. ”The Stand” har i skrivande stund ett modest 5,5 i betyg på IMDb, vilket ungefär motsvarar en genomsnittlig Rob Schneider-film. Detta kan säkert ha skrämt bort en och annan potentiell intressent som kikat förbi för att se om den där nya Stephen King-serien kan vara något att ha.

För ordningens skull bör det dock påpekas att det betyget är starkt påverkat av en nedröstningskampanj där folk gick in och satte ettor i betyg för att visa sitt missnöje med att Amber Heard är med i serien. Detta hänger ihop med det juridiska och PR-mässiga dramat kring ex-makarna Depp/Heard, och se där en fråga jag har noll intresse av att dryfta närmare, men det är alltså förklaringen till det låga betyget. Betygen för de de enskilda avsnitten ligger på 6,5-7,0, vilket är en mer rimlig härad. Med det sagt, låt oss recensera själva serien.

Romanen ”The Stand” (”Pestens tid” på svenska) kom ut 1978, men har nog aldrig varit mer aktuell än så här i pandemitider. (Själv läste jag den precis när Coronautbrottet var som mest oklart och skrämmande i mars 2020 - nej, det var inte en av mina bättre idéer.) Men trots drygt 40 år på nacken har ”The Stand” fortfarande mycket intressant att säga, framförallt om de olika sätt som människor kan reagera på vid ett plötsligt förfall av det civiliserade samhället.

Rent innehållsmässigt följer teveserien ”The Stand” boken på ett väldigt snarlikt sätt. Handlingen baseras på ett virusutbrott som sveper fram över USA (sannolikt också resten av världen, men om detta förtäljer icke historien) och eliminerar över 99% av befolkningen. De få överlevarna börjar inom kort få realistiska drömmar. Antingen om den åldrade Mother Abigail, som välkomnar dem till sitt hem bland majsfälten i Nebraska, eller om den skrämmande Randall Flagg, som försöker locka dem västerut till Las Vegas. Eller om båda, vilket är det mest intressanta.

I grunden handlar ”The Stand” nämligen på ett väldigt rättframt sätt om kampen mellan det onda och det goda. Dels som två motstridiga krafter, representerade av Mother Abigail och Randall Flagg, men framförallt som den inbördes strid vi alla bär inom oss och som täcker spektrumet från våra bästa till våra sämsta sidor. Nästan alla karaktärerna i ”The Stand” är påtagligt kantstötta på ett eller annat sätt, och pendeln hade kunnat svänga åt endera hållet. Men deras öden bestäms av de val de gör, oavsett vad de har fått för giv i livet.

Flera av Kings allra bästa karaktärer är hemmahörande i just ”The Stand”. Här finns bland annat den dövstumme Nick Andros, den självföraktande Larry Underwood, den förståndshandikappade Tom Cullen, den cyniske Glen Bateman, den fåordige Stu Redman och Harold Lauder, som anser att världen har svikit honom. Alla med sina egna inre och yttre strider att utkämpa.

Hur väl karaktärerna har överförts till serien varierar. Glen Bateman (Greg Kinnear) är som hämtad rakt ifrån sidorna, medan Stu Redman i James Marsdens tolkning har betydligt mindre av bokens underdog-känsla och istället framställs som en naturlig hjälte och all American quarterback-typ. De andra hamnar någonstans mitt emellan.

Noterbart är dock att de manliga karaktärerna är de med mest djup. De kvinnliga karaktärerna är betydligt blekare, framförallt Mother Abigail (Whoopi Goldberg), som i serien mest blir en platt symbol för de godas sida. Alexander Skarsgård som Randall Flagg är inte långt ifrån att gå i samma fälla, men får åtminstone mycket screentime där han stirrar hotfullt eller illmarigt på någon av de andra karaktärerna på klassiskt Alexander Skarsgårdskt vis.

Helheten då? Nja, den blir sådär tyvärr. ”The Stand” är på många sätt en välgjord serie och bygger på en i grunden väldigt intressant berättelse, men den har ett stort problem. Vid något tillfälle bestämde sig någon i produktionen nämligen för att spexa till det genom att inte visa handlingen i kronologisk ordning. För att låna Vivian Wards odödliga ord: "Big mistake. Big. Huge."

Redan i första avsnittet blir vi introducerade för överlevarsamhället i Boulder, Colorado, och karaktärernas respektive resor dit visas i tillbakablickar. Det gör det onödigt rörigt och svårt att följa tidslinjen, men framförallt tappar man mycket av känslan och förståelsen för karaktärernas utveckling, baserat på vad som händer dem längs vägen. Vilket är väldigt synd, för just den utvecklingen är den absolut främsta styrkan i boken. Det hade varit betydligt mer effektivt att helt enkelt följa det linjära händelseförloppet och visa vart vägen leder.

Om man vill ta till sig berättelsen ”The Stand” och står och vacklar mellan att se serien eller läsa boken så rekommenderar jag varmt och helhjärtat det senare. Serien duger som light-version om man inte är så pepp på att ta sig an en tegelsten på 800 sidor, men i det här fallet får man ändå konstatera att den klassiska klyschan verkligen stämmer - boken är så mycket bättre.

Hela "The Stand" finns att streama på HBO Nordic.

Anna Sundell

| 12 februari 2021 13:30 |

Skriv din recension

Vad tyckte du?

Användarrecensioner (2)

Har varken läst boken eller sett 90-talsserien så mig störde inte tillbakablickarna. Tycker serien börjar bra men den tappar mig första gången vi får besöka Las Vegas dekadens. Är rätt less på att sex och sprit alltid ska vara markörer för ondska. Trist och förutsägbart. Jämfört med The Outsider känns storyn omogen.

Läs mer

Stephen Kings kultroman “The Stand” eller “Pestens Tid” som är den titel som boken har fått här i Sverige har fått en ny filmatisering i form av en serie med 9 avsnitt. Den har jag nu sett och ska med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om seriens handling. På bara några veckor slås hela USA ut av en superinfluensa. Smittan sprids med en fruktansvärd hastighet och sjukdomsförloppet är våldsamt. Städerna stinker av ruttnade kroppar och vägarna är fulla av stillastående fordon med döda passagerare. Världen har stannat. Mitt i kaoset finns det vissa människor som verkar vara immuna mot smittan. Först vet de inte om varandras existens, men så småningom bildas mindre grupper av överlevande som försöker hjälpas åt. Då kommer drömmarna: goda och onda drömmar som leder och lockar människorna på deras väg och samlar ihop dem i två läger. Mänskligheten är nästan utplånad men den eviga kampen mellan det goda och det onda fortsätter. Stephen Kings bok “The Stand” är över 1200 sidor tjock och det är därmed väldigt mycket material som ska överföras till serieformat. Något som märks i den här nya filmatiseringen att de har kämpat med. De begår tyvärr ett fatalt misstag genom att göra valet att studsa fram och tillbaka i handlingen och därmed avslöja sådant som man som läsare av boken fick ta sig 100 sidor framåt för att nå fram till. Det tar bort vissa spänningsmoment som boken hade och har man inte läst boken så kan jag tänka mig att man som obekant med storyn känner att man får spoliers lite väl tidigt då det hoppar för mycket fram och tillbaka kronologiskt. På den fronten lyckades den filmatisering som gjordes av romanen på 90-talet bättre. Hoppande fram och tillbaka i handlingen leder även till att det inte ges så mycket tid till att utveckla seriens karaktärer. Därav blir de i många fall bara bleka kopior av hur de målas ut i boken. Men utöver den där bristen att det hoppas för mycket kronologiskt i handlingen så tycker jag att serien har fångat upp känslan i Stephen Kings bok ganska bra. Skådisarna som de har valt gör ett bra jobb med sina karaktärer. Särskilt Alexander Skarsgård briljerar som den ondskefulle Randall Flagg och hans version av karaktären faller mig bättre i smaken än den version vi fick i 90-tals filmatiseringen. Utöver Alexanders insats som Randall Flagg så är det skådisen Owen Teague som imponerar mest. Han spelar karaktären Harold Lauder som dras mellan den goda sidan och de frestelser som Flagg erbjuder honom på den onda sidan. Whoopi Goldberg som Randall Flaggs goda motpart Mother Abagail Freemantle är också bra i den rollen. Dock hade jag velat se lite mer av henne i serien. Hennes karaktär hamnar tyvärr lite i skynundan för att det är så mycket karaktärer som ska hinnas med att introduceras under seriens gång, men det lilla man får se av henne gör hon bra. Sammanfattningsvis så är serien “The Stand” bra och sevärd. Men tyvärr uteblir en del av den spänning som man upplevde när man läste boken. Handlingen stressas fram lite för mycket. I boken går allt mycket långsammare och spänningen hinner byggas upp mer. Där börjar det med ett virus som utplånar större delen av mänskligheten, sen får man följa de överlevande och succesivt så får de sina drömmar om Randall Flagg och Mother Abagail Freemantle som ska leda dem I olika riktningar. Men i den här serien sker dessa händelser som sagt i lite fel ordning så att mycket av känslan ifrån boken försvinner. Men seriens helhet var ändå bra om man bortser ifrån olikheter med boken. Samt så hade Stephen King skrivit ett lite annorlunda slut än det man fick i boken vilket var en spännande överraskning som levererades i det sista avsnittet. Mitt betyg till serien "The Stand" är en fyra av fem möjliga. Hade blivit en femma om serien hade följt bokens story mer kronologiskt.

Läs mer

Andra kritiker

Det finns inga andra kritiker ännu