I och med detta kuriosakabinett får vi under ledning av Guillermo del Toro bekanta oss med verkligheter bortom den sinnliga världen som vi kallar vår vardag. Vi får möta övernaturliga anomalier och andra mardrömslika figurer som skrämmer, men som också kittlar vår fantasi.
Dessa berättelser, regisserade av framstående regissörer som bland annat Jennifer Kent, Keith Thomas, Catherine Hardwicke, Vincenzo Natali och Ana Lily Amirpour, kommer så här inför Halloween ge oss åskådare rysliga njutningar utöver det vanliga.
Som vanligt i antologiserier håller inte exakt alla avsnitt samma nivå, så inte här heller. Dock är samtliga filmer i denna samling otroligt vackra och stämningsfulla. Fotot och ljussättningen är mästerligt, liksom är den ofta olycksaliga ackompanjerande musiken. Alla berättelse är också underhållande, men medan vissa frodas av den korta speltiden, lider andra, med följden att deras slut blir väl ansträngt.
Vilka ska man då se?
Alla såklart. Och för enkelhetens skull - se dem i ordning, även om det inte är nödvändigt, då de är helt fristående av varandra. Vill du ha lite guidning så följer här beskrivningar och betyg till alla filmerna.
1. "Nummer 36"
Filmen handlar om en skuldsatt och desperat man som köper förråd med innehåll och sedan säljer vidare föremålen i dem. I förråd nummer 36 finns dock något som han borde ha hållit sig borta ifrån.
”Nummer 36” är en film om girighet och onda krafter och vad den kombinationen kan kosta en person utan skrupler. Det tar lång tid innan det händer något och även om väntan på vad som komma skall är underhållande i sig, blir det mot slutet otroligt forcerat. Det hela kulminerar i en blodig och lite för plötslig final. Dock är vägen dit spännande och helheten får mig att överse bristerna och verkligen att se fram emot resten.
2. "Råttorna på kyrkogården"
I den andra filmen ges särskilt två fobier utrymme; rädsla för råttor och ångest av trånga utrymmen. Check på båda. Historien om en gravplundrare som på sätt och vis får smaka på egen medicin berättas med glimten i ögat och det blir både lite roligt, men stundvis också ordentligt obehagligt.
Vincenzo Natali (”Locke & Key”, ”In the Tall Grass”) har regisserat och skapat detta otäckt klaustrofobiska äventyr som ger mig grav (höhö) ångest. Tonen i bilderna är kall och stilen överlag mörk och olycksbådande. Filmen är trots det väldigt underhållande, och stundvis närmast lättsam även om den såklart också är kuslig och riktigt ruggig.
Snygga specialeffekter och ett intensivt och närgånget foto förstärker obehaget och den hetsiga stämningen, som den effektiva redigeringen orsakar.
3. "Obduktionen"
Filmen är regisserad av David Prior och i huvudrollen ser vi F. Murray Abraham. Historien tar avstamp i ett brutalt mord som en erfaren polis får på sitt bord. Snart dör några till och polispådraget är ett faktum. Kommissarien kontaktar en gammal vän som är rättsläkare i hopp om att han kan komma och utföra obduktionerna. Det kan han.
”Obduktionen” är en rysare som skickligt blandar sci fi och psykologisk krim på en nivå som Stephen King bara kan drömma om att flera av hans alster skulle ha fått nå. Det är lågmält berättat men ändå ofta riktigt obehagligt. Döda kroppar är skrämmande, liksom är öppnandet av dem. Men här finns även annat som ger en kalla kårar och rysningar längs med ryggraden. Det är väldigt grafiskt och ett tips är att inte äta medan man tittar.
4. ”På utsidan”
Ana Lily Amirpour har gjort denna härligt absurda film om yta, skönhet och om att ha det eller inte. ”På utsidan” är också en historia just om att vara utanför och göra allt för att bli en del av ett önskat sammanhang.
Stacey är den fula ankungen i ett sällskap av tjusiga kvinnor, som jobbar ihop på en bank. Hon får av en av dessa kollegor en hudkräm i julklapp. Krämen lovar ge henne en helt ny lyster och Stacey vill inget hellre än att bli ny. Effekten uteblir och istället för lyster orsakar smörjan hemska kliande utslag. Det blir droppen och bägaren rinner så att säga över.
Fotot är otroligt bra rakt igenom och kameravinklarna är oväntade, annorlunda och ofta väldigt ingående. Flera scener är filmade med så kallat fishbowl- eller fempunktsperspektiv, som ger oss en känsla av att verkligen vara utanför och titta in. De blinkande girlangerna och tralliga jullåtarna i bakgrunden skapar en motsägelsefullt mysig stämning till det subtilt otäcka som händer och som vi hela tiden vet kommer att hända. Men även om vi vet det, och hela tiden känner att ont är i annalkande, så är det aldrig förutsägbart.
”På utsidan” är en riktigt härlig, dråplig men också skrämmande film om hur långt man kan vara villig att gå för att passa in.
5. ”Modellen”
Filmen är baserad på en novell av H.P Lovecraft och synar det fula och mörka bakom skönheten. Men den tar också en titt på det vackra bakom ondskan.
“Modellen” handlar om en ung konststudent som dras in i det förförande skådandet av grymhet. Detta är en mycket otäck berättelse, som både skrämmer och fascinerar. De vackra kulisserna och kostymerna är pricken över ett redan snyggt i och det rappa tempot driver effektivt historien framåt. Samtidigt som de oroliga tonerna ledsagar oss och skapar en illavarslande stämning, som lovar att något riktigt otäckt kommer hända. Och det gör det också.
Keith Thomas (”Eldfödd”, 2022) regisserar och lyckas på den korta speltiden skapa en film som både presenterar karaktärerna på ett trovärdigt sätt, men som också hinner både engagera och skrämma oss åskådare. Vissa turer i historien är väl otroliga, men överlag är ”Modellen” ett mycket obehagligt delirium och en ryslig mardröm, man snabbt vill vakna upp ur.
6. "Drömmar i häxans hus"
Detta avsnitt är regisserat av Catherine Hardwicke ("Twilight") och historien baseras på H.P Lovecrafts novell med samma namn. Filmen handlar om livet och de olika dimensionerna i det. Men det här är också en historia om sorg och om den överväldigande saknaden efter en älskad familjemedlem som inte längre finns hos oss.
Rupert Grint (Känd från ”Harry Potter-filmerna) spelar en ung man som inte lyckas komma över sin tvillingsysters död som han bevittnade som ung pojke. Han är besatt av tanken att finna en väg till den värld som hon numera befinner sig i, för han är övertygad om att det finns något mer, bortom denna.
”Drömmar i häxans hus” är en snygg och spännande film, som i slutändan vill mer än den lyckas leverera. Det blir rätt osammanhängande och de många trådarna hinner inte riktigt knytas ihop till en tillräckligt tillfredsställande säck. Dock är det överlag välspelat och fotot och specialeffekterna övertygar även om manuset inte hela vägen gör det.
7. ”Visningen”
Detta är en förvisso snygg och välproducerad historia om en slags husvisning som spårar ur. Fyra främlingar blir inbjudna till en rik enstöring som lovar dem en otrolig upplevelse. Det blir det också. Fast inte riktigt så som deltagarna hade hoppats.
Panos Cosmatos (”Mandy”, 2018) regisserar och Peter Weller (”Robocop”, 1987) spelar en av rollerna. Det börjar lovande, men sedan händer egentligen inget och det tar alldeles för länge innan det på riktigt blir otäckt och då är det redan försent. Det engagemanget och hoppet jag kände inledningsvis är bortblåst och inte ens det snygga fotot räddar denna högst mediokra film, som är svagast i detta startfält.
8. ”Flyga i flock”
Jennifer Kent som gjorde ”Babadook” (2014) regisserar den sista av filmerna i denna antologi och vilken film det är sen!
Essie Davis (mamman i ”Babadook”) återses även här i huvudrollen. Hon spelar Nancy, en fågelskådare och forskare, som tillsammans med sin make Edgar (Andrew Lincoln, Rick i ”The Walking Dead”) ska studera fåglars flockbeteende på en ödslig ö. I det gamla tomma huset, som de fått låna och bo i, under sina studier finns dock något som inte vill lämna henne ifred.
”Flyga i flock” är en på flera sätt ganska traditionell psykologisk spökhistoria, som ändå skrämmer med sitt suggestiva och många gånger överraskande uttryck. Tack vare framförallt Davis övertygande gestaltning av ensamhet och isolering, av sorg och svåra minnen, blir det här till något utöver det vanliga.
Historien handlar om just obearbetad sorg och trauma som katalysatorer till skräckinjagande fantasier och rädsla. Men detta är också en film om relationer, distans mellan människor, och om att övervinna den. Fotot är såklart fantastiskt, liksom är produktionen, men också de olika dramaturgiska turerna, inte minst i filmens final.
Två nya avsnitt av "Guillermo del Toro's Cabinet of Curiosities" släpps dagligen på Netflix fram till fredag 28 oktober. Vilka är era favoriter? Tyck till och betygsätt nedan!
