Det var bara en tidsfråga innan Sveriges bäst säljande författare skulle filmas för bioduken. Efter några TV-filmer är det dags för biopremiär för Camilla Läckbergs "Tyskungen". Där spelar Claudia Galli Concha hjältinnan Erica Falck, som ständigt blir inblandad i mordmysterier.
MovieZine mötte upp kvinnan som gärna tar livet av Fjällbacka-bor, och fick reda på att hon har ett stort filmintresse och inte gärna blir kallad "deckardrottning".
Din första biopremiär är runt hörnet, hur känns det?
- Jag är så sjukt tacksam för alla coola grejer jag får vara med om. Och det här är så coolt! Jag är filmnörd dessutom, så det är fantastiskt. Jag håller på att utbilda mina barn i filmer.
Hur går det till?
- Vi tittar på mycket olika filmer, och jag utökar gradvis svårighetsgraden. Sist såg vi "Slumdog Millionaire", den gjorde succé. Barnen är 9 och 11 år, så det tycker jag var bra jobbat. Vi tittar på jättemycket film, det är en grej jag älskar att göra. Vi hade precis ett skräckfilmsrace.
Vilka filmer blev det?
- Vi har haft olika teman. Vi har kollat på katastroffilmer, och nu har vi kört djurskräckfilmer. Då har vi sett "Hajen", "Cujo", "Jurtjyrkogården", "Anaconda", "Snakes on a Plane"... Vi har betat av de flesta i den genren.
Det låter inte barntillåtet direkt.
- Vi har passerat de filmerna nu. Jag höjer nivån gradvis. De tycker inte det är så läskigt faktiskt.
Vad ser du själv för filmer?
- Jag är extremt mycket allätare. Dels är jag lite tjejig och gillar romantiska komedier, sen älskar jag skräckfilmer. Katastroffilmer är fantastiska, som "Day After Tomorrow". Jag älskar även Schwarzenegger, på det sättet är jag otjejig. Det ska vara mycket granater. Och nu är han tillbaka, jag ser fram emot det! Jag gillade "The Expendables 2".
Deckare också?
- Gud ja, jag tittar på det mesta i den genren. Wallander, Beck, det mesta. Både svenskt, engelskt och amerikanskt.
Camilla Läckberg med Claudia Galli Concha och Richard Ulfsäter, som spelar huvudpersonerna i Fjällbacka-serien.
På några år har du blivit Sveriges mest lästa författare, men allt började en gång med en skrivarkurs. Vad var det för en mirakelkurs, egentligen?
- Det var en kurs i att skriva krim. Jag fick inget mirakelrecept direkt, men den största skillnaden var att jag fick ett antal verktyg som jag fortfarande använder - det är ett hantverk att skriva, och absolut någonting man kan lära sig. För första gången kände jag också att det var genomförbart. Jag hade en bild innan av att skriva en bok var något svårt och magiskt, att man måste ha hela boken klar i huvudet. Jag insåg att det handlar om att sätta sig ner och bara göra det.
Känner du dig som en deckardrottning?
- Hehe, vi är rätt många som kallas det. Och jag blir rätt fascinerad av att ingen kallas för deckarkung i Sverige. Killarna slipper helt det här. Dessutom har jag alltid hellre velat vara prinsessa än drottning, så jag kan väl vara deckarprinsessa? Jag tänker inte så mycket på det där, jag gör min grej. Vi har dessutom tajt kontakt, vi som skriver deckare i Sverige. Vi umgås privat och stöttar varandra. Det är noll konkurrens.
Varför blev det just crime för dig?
- Jag har varit en sån sjuk crimenörd ända sen jag var liten! Jag har alltid dragits till det mörka. När de andra småtjejerna läste Min häst, läste jag Agent X9 och skräckmagasin. Jag läste spökhistorier, sen blev det deckare och Stephen King och Dean R. Koontz. Jag såg alla dokumentärer om seriemördare. Vissa tjejer var intresserade av hästar, jag tyckte att seriemördare var sjukt intressant.
Nu kommer ett antal filmer om Fjällbackamorden. Vilka var dina krav?
- Jag ville se till att jag har mycket att säga till om. Det här gör jag och Tre Vänner (produktionsbolaget, reds.anm.) som ett gemensamt projekt, där jag äger hälften och de äger hälften. På det sättet har jag sett till att få stort inflytande. Men jag har varit noga med att inte detaljstyra, det ska man inte göra som författare. Det viktiga för mig är att framgångsingredienserna från böckerna har överförts till filmerna. Det som folk dras till, som att Erika och Patriks privatliv får stort utrymme. Att man behåller de historiska tillbakablickarna som i "Tyskungen", och att man behåller blandningen av allvar och lite humor. Och att Fjällbacka får mycket utrymme. Men det var vi överens om.
Edvin Endre har en viktig roll i 1940-talsscenerna i "Tyskungen".
Som filmälskare, lånar du något från filmerna du ser?
- Inte medvetet, men jag får ofta höra att jag skriver på ett väldigt filmiskt sätt. Det kan stämma, för jag ser mycket i bilder när jag skriver. Jag har alltid fått höra att mina böcker är lätta att adaptera till film, för att jag har tänkt filmiskt från början.
Svenska deckarfilmer och -böcker har alltid delat folket. Antingen älskar man dem eller så hatar man dem. "Fjällbackamorden" drog en stor publik på SVT i julas men sågades i pressen, hur ser du på det?
- Det är så konstigt, tidningar kan välja vilken vinkel de ska ta. Där valde man att fokusera på de negativa kommentarerna, det fanns otroligt mycket mer positiva kommentarer. Och tittarsiffrorna talar ju för sig själva, det var förra årets mest sedda drama i alla kategorier. Det är en icke-debatt, precis som mina böcker. För mig är det betydligt viktigare att bli läst av många, än vad någon enstaka recensent tycker. Det är en persons åsikt. Om 320.000 personer går och köper min nya bok så väger det tyngre. Jag har alltid varit folkets författare. Jag är ju inte finkultur, det är inte något jag eftersträvar.
Det du nämner finns också i filmvärlden, filmerna som folk går och ser är inte de som får bäst betyg.
- Jag fick fina recensioner för mina två första böcker, och när min tredje bok kom började försäljningen verkligen ta fart. Jag kommer ihåg att min agent då sa att "nu får du förbereda dig på sämre recensioner". Jag förstod inget, jag hade ju blivit bättre och utvecklats. Men det är så, att ju mer man säljer, desto sämre blir recensionerna. Det "måste ju vara dåligt om så många gillar det". Vilket är en helt absurd kombination! Där tycker jag faktiskt att filmrecensenter är bättre. När man recenserar en actionfilm så jämförs den inte med Kieslowskis filmer. Ni är så mycket mer duktiga på att skilja på äpplen och päron.
Fjällbacka har 859 invånare enligt Wikipedia. Hur många har du tagit livet av?
- Jag har ju i snitt två mord i varje bok, så det räcker till 430 böcker. Sen får man slänga in lite turister också, haha.
Hur var det för dig att växa upp där?
- Det var otroligt tryggt. Det var först när man blev tonåring som man tyckte att det sög, då var det en timme till närmaste disco och ett himla åkande med buss. Men fram till dess var det otroligt idylliskt. Alla känner alla. Och inga mord! Väldigt händelselöst. Blev en cykel snodd så visste man direkt vem det var, det var bara att åka och hämta den.
Jan Malmsjö gästspelar i bioaktuella "Tyskungen".
Är det fortfarande tänkt att bli två biofilmer?
- Jag vet inte vad som är sagt eller bestämt, men man har option på ytterligare en biofilm och fem filmer för TV. Det finns då tre böcker att välja på som kan bli nästa biofilm, "Sjöjungfrun", "Fyrvaktaren" eller "Änglamakerskan".
Har Hollywood hört av sig?
- Vi har precis haft en visning i Los Angeles, som har fått väldigt fint mottagande. Så nu får vi se vad som händer. Men Claudia åker gärna till LA, konstaterade vi, haha. Hon är redo att packa bikinin. Ingenting är omöjligt längre, skandinavisk film och skandinaviska böcker har något slags segertåg över världen just nu, så alla dörrar står öppna. Isåfall måste jag ha en George Clooney-klausul. Jag tycker att han ska vara med i alla filmer.
Går du själv mycket på bio?
- Jag hinner tyvärr inte så mycket, men ser mest film hemma. Jag älskar att gå på bio men det hinns inte riktigt med. Det blir mest Netflix eller hyrfilm hemma.
Hur ser hemmabion ut?
- Jag har en projektor i källaren. Jag har gått lite bananas, och kombinerat mitt biorum med ett dressing room. Det är hela kitet med röd sammet och tofsar. Men jag har inte någon stor samling. Jag har en kompis som har slagit på stort med sluttande golv och riktiga biostolar, själv nöjer jag mig med Fatboys.
"Tyskungen" har biopremiär över hela landet den 28 juni.
