Cannes 2019: Jim Jarmusch i zombieland - med humorn som främsta vapen

George Romero-referenser, en undergångsvarning och kanske politiska budskap. Det sistnämnda är isåfall högst omedvetet, lovar regissören. Igår invigde Jim Jarmusch-filmen ”The Dead Don’t Die” filmfestivalen i Cannes, och idag mötte han och några av skådespelarna dem samlade pressen.

En journalist börjar med att citera zombiemästaren Romero: ”Måste zombiefilmer vara lite politiska för att vara bra? Nej, de kan bara vara underhållande, men det är mycket bättre om de betyder något.” Och Jim Jarmusch berättar att han håller med:

- George Romero var såklart vår guide när det kommer till: ”vad är zombies”? Vi ser upp till George Romero och vi har många referenser till hans filmer. Men att se zombies som en metafor… Jag läste mycket sånt i morse om vår film, och mycket av det hade jag inte ens tänkt på själv. Men självklart är metaforerna en del av zombiemytologin.

 

 

 

Även om ”The Night of the Living Dead” är en stor inspiration, är ”The Dead Don’t Die” en helt egen tolkning av zombiegenren, späckad med torr humor. Filmen utspelar sig i den fiktiva småstaden Centerville, där tre poliser plötsligt står inför en invasion av levande döda som stiger upp ur sina gravar. Nästa fråga till Jarmusch handlar om hur han förändrar skräckestetiken - något vi såg inte minst i den säregna vampyrhistorien ”Only Lovers Left Alive” som gästade Cannes för några år sen.

- Jag vill inte jämföra mina filmer eller se tillbaka. Jag vet inte om jag kan svara på sådana saker om mina filmer. ”Only Lovers Left Alive” var en kärlekshistoria, med vampyrer som sin egen slags metaforer. Här ville jag inte göra för mycket splatter och blodbad. Det mest blodiga gjorde vi i början för att få det ur vägen.

- Romero är väldigt viktig för att han förändrade hur vi ser på zombies och monster. I filmer som ”Godzilla” och ”Frankenstein” kommer de utifrån den sociala strukturen som ett hot. Hos Romero kommer de inifrån och störtar den sociala strukturen. Men de är också offer. Det är intressant hur Romero gjorde dem till både offer och monster, säger Jarmusch.

 

 

 

Med sig har han flera skådespelare som han jobbat med förut. I huvudrollerna märks bland andra Bill Murray (”Broken Flowers”), Adam Driver (”Paterson”) och Tilda Swinton, som inte blev förvånad när en zombiefilm kom på tal:

- Jag minns första gången Jim nämnde filmen. I ”Only Lovers Left Alive” fanns det också zombies. De syntes och de nämndes. Jag minns att jag redan då tänkte att han säkert inte kan stå emot att göra en zombiefilm. Och kort därefter kom frågan. Långt innan han ens hade ett manus, berättar Tilda Swinton.

Bill Murray, som jobbat med Jim Jarmusch flera gånger tidigare, berättar skämtsamt om hur regissörer gör för att övertala honom till projekt. Stämmer de att de måste ringa in till hans telefonsvarare, och har 60 sekunder på sig att pitcha en roll? Murray skrattar:

- Jim kastar bara en massa pengar på en. Och han ger en många presenter. Varje dag kommer det något till dörren. ”Herregud, Jim vill att man ska jobba för honom igen…” Det är så han manipulerar en. Jag vet inte hur fan jag fick det här jobbet. Manuset var kul, jag gick igång på det. Han lever i en svartvit värld på ett lustigt sätt. Det handlar om skuggor, allt är natt eller dag för Jim. Han kommer mot en på dagen men klädd som mörkret självt.

 

 

 

Även om filmen tar sig an zombieapokalypsen med stor humor, finns där en varning för hur människor själva bidrar till jordens undergång. Regissören är oroad för vad som håller på att hända med vårt klimat:

- Att se naturen tyna bort som aldrig förr bekymrar mig. Inte bara apatin, men också att vi misslyckas att prata om något som hotar alla levande varelser värre än någonsin. Det stör mig och skrämmer mig.

Men det behövs också hopp och optimism, något han var mån om att få med i sin film:

- Jag är själv inte så medveten om hur mörk filmen egentligen är. Det är den visserligen, men jag ville balansera mörkret med humorn. Karaktären som RZA spelar säger något positivt: ”Världen är perfekt. Uppskatta detaljerna.” Vår planet är i stor fara men vi måste, iallafall som jag försöker se det, uppskatta vad vi har. Uppskatta de små ögonblicken varje dag. Jag ville också få med det i filmen. Och humorn är en stor del av filmen, för utan skämt vore det svårt att överleva som människor.

- I filmen finns det optimism bland annat hos karaktärerna Emerit-Bob och ungdomarna från ungdomsfängelset. Jag ville inte att de skulle förvandlas till zombies. Mitt hopp ligger hos dem som blivit utknuffade från samhället eller själva valt bort den sociala ordningen. Jag har stor förhoppning på våra tonåringar. De definierar vår stil, kultur och musik. De kommer med förändringar. Men tonåringarna behandlas också dåligt och man säger åt dem att växa upp. De bär på många problem inombords. Kom igen! Jag tror på tonåringarna.