Årets filmfestival i Cannes är en stor affär för Sverige och svensk film, då tre av ”våra” regissörer är med i tävlan. Ingen med en svensktalande film, tyvärr, men vi kommer under helgen att få se Ruben Östlunds engelskspråkiga komedi ”Triangle of Sadness”, Tarik Salehs drama ”Boy From Heaven” på arabiska och Ali Abbasis thriller ”Holy Spider” som utspelar sig i Iran. Samtliga tre deltar i huvudtävlan.
I denna trio är Ruben Östlund den ende som tävlat förr och vunnit Guldpalmen. Under fredagen, späckad med presskonferenser och intervjuer, berättade han att han ser fram emot publikens och kritikernas mottagande imorgon - med viss nervositet.
- Jag är nervös inför visningen på lördag. Man vill att det ska gå bra. Rent tekniskt alltså. Jag har jobbat på den här filmen i fem år. Så många beslut har tagits och justeringar gjorts. Allt måste vara perfekt. Jag är supernervös för att ljudet ska krångla i någon scen, säger regissören.
Foto: SF Studios. Toppbild: Svenska Filminstitutet/Erik Dalström
”Vissa scener kommer att chocka folk”
”Triangle of Sadness” följer unga paret Carl och Yaya, båda modeller, som hamnar på en lyxyacht där extrema kräkscener har utlovats, och till slut på en öde ö. I tre vitt skilda miljöer vill regissören göra humor av hierarkier och leka med publikens förutfattade meningar.
Under fredagens presskonferens anordnad av Film i Väst i ett soligt Cannes fick Ruben frågan om tonen i filmen, som kan vara hans mest komiska hittills. Kommer humorn att gå hem hos världens samlade kritikerkår?
- Jag får ofta frågan: ”är inte filmen för mörk?” Jag förstår den inte. Den är rolig och mörk samtidigt. Vissa scener kommer chocka publiken, är jag säker på. I andra scener kommer de att skratta. Jag gillar när en film tar dig i en oväntad riktning. Du känner dig trygg, men när du inte vet vart det är på väg, mot något läskigt eller komiskt - då måste du vara på din vakt. Jag ser fram emot en visning där publiken är på sin vakt.
Ruben Östlund med skådespelarna Harris Dickinson, Henrik Dorsin och Carolina Gynning. Foto: MovieZine
Har chans på Guldpalmen igen
Under en mindre pressträff senare på dagen får jag chansen att själv ställa några frågor till Ruben Östlund.
Redan på din presskonferens för tre år sen, när du för första gången delade med dig av idén ”Triangle of Sadness”, så berättade du väldigt ingående om hela händelseförloppet. Det är ovanligt för en regissör. Du är inte rädd att det kan ses som spoilers?
- Jag tänker att jag själv tittar på film på så sätt att jag får höra om en rolig idé, och så vill jag se hur det gestaltas. Snarare än ”hur ska det gå?”. När jag hör om von Trier och en man och en kvinna som förlorar ett barn, han är psykolog och bestämmer sig för att han ska behandla hennes depression själv, då tänker jag ”herregud, det här måste jag se. Vad ska han göra med den setupen?”
- På så sätt tror jag folk blir jättenyfikna när de får höra att en städerska hamnar på den här öde ön och hamnar i toppen av hierarkin. Hur kommer det utspela sig? Och kanske är man också nyfiken på - hur kommer jag att göra det? Om man känner till mina tidigare filmer.
Nu är du tillbaks i Cannes, i tävlan, efter att ha vunnit med ”The Square” 2017. Känner du fortfarande att Guldpalmen är målet, eller kan du slappna av mer?
- Nä, men det är väl klart man vill ha en till när man ändå är igång, skrattar Ruben.
- Det känns så fint och stort att ha vunnit den en gång, så man får vara tacksam för att man haft den turen. Det finns många bra regissörer som aldrig har fått vinna en Guldpalm. Så det är jag jätteglad över. Målet har varit att vara med i tävlan. Allt annat är en bonus.
"Triangle of Sadness" får svensk biopremiär i höst. Håll utkik efter recensionen snart här på MovieZine!
