"Räddningspatrullen" är räddningen för oss föräldrar - och filmnördar

Det har sällan varit så tydligt att filmer tycks falla oss alla väldigt olika i smaken. Här på MovieZine har exempelvis vår recensent satt en kylig 2:a med delvis detta som förklaring: "Hur och varför hände det här? Piff och Puff är avdankade skådespelare istället för äventyrare i en väldigt märklig version av den älskade äventyrsserien.". Vilket är en fullständigt rimlig reaktion, beroende på vad man går in med för typ av förväntningar.

 

I mitt samtal med seriens båda manusförfattare, Dan Gregor och Doug Mand, så står det snabbt klart att man aldrig hade för avsikt att göra en reboot av den gamla serien. För oss nostalgiska så finns den ju redan på Disney+ och väntar. Tanken var istället att ta sig an projektet på ett sätt där man kunde göra sig meta-rolig på hela den här kulturen kring att allt behöver rebootas hela tiden... samtidigt som man på sätt och vis matar samma gamla nostalgi-monster. 

 

Jag ska ärligt säga att jag älskar den här filmen. "Chip 'n Dale: Rescue Ranger", eller "Piff och Puff: Räddningspatrullen" som är hur jag kommer att referera till filmen i resten av artikeln, är nämligen precis vad jag ville ha. Ni förstår, som förälder till en 5-åring och en 9-åring, så spenderar jag en hel del tid åt fejkande av intresse åt olika faser av underhållning. "Bluey" går väl visserligen alltid an, men "Paw Patrol", "Doktor McStuffins", "Vännernas stad", "Babblarna", "Nicke nyfiken", "Greta Gris", "44 katter" och just nu har vi haft en relativt lång "Pokémon"-fas för båda ungarna (vilket var lite nostalgiskt även för mig den första månaden allt gick på repeat och nya leksaker började inhandlas).

 

 

 

När Disney+ kom till Sverige var "Räddningspatrullen" och "Luftens hjältar" det första jag satte igång och skulle skola in ungarna med. Det gick, sisodär. Jag har sedan dess även gått och tjatat om hur "ni kommer i alla fall gilla Darkwing Duck, vänta ni bara". Och vi väntar fortfarande på det... men, med tanke på hur "Piff och Puff: Räddningspatrullen" slutar så kanske den väntan börjar nå sitt eviga slut. Nog om det.

 

Jag har i alla fall redan sett "Piff och Puff: Räddningspatrullen" tre gånger. En gång själv på engelska inför min intervju - och jag smånjöt redan då. Sedan två gånger på svenska (se den snälla på engelska om du inte tittar med barn) tillsammans med båda barnen - och vi tycks alla kunna njuta av den av helt olika anledningar. Jag gillar det bokstavligt talat hundratals blinkningarna till alla andra filmerna och den uppenbara hyllningen till "Vem satte dit Roger Rabbit?", 9-åringen tycker att berättelsen är geniunt spännande medan 5-åringen inte kan släppa faktumet att Doktor McStuffins är med i EN sekund av filmen. Vi har spolat tillbaka och pausat, 10 gånger vid just det ögonblicket. Hans världsbild har liksom öppnats upp en aning mer än innan den här helgen. Han pratade även om det vid läggdags flera timmar senare. 

 

Dagen efter såg vi den igen och pausade filmen säkert 450 gånger i jakt på andra små cameos. "Han där ser ju ut som Ash [Pokémon ni vet], fast om han gjort en 3D-operation!". Jag har försökt förklara varför jag tycker det är så kul med Batman-scenen... och längtar tills ungarna någon gång kommer att se "Batman v. Superman: Dawn of Justice" och tänka att den filmen har ju för tusan härmat "Räddningspatrullen". Det här är möjligtvis inte en film som kommer att tilltala alla, men här gick den i alla fall hem. Flera gånger om.

 

Här nedan kan du läsa mitt samtal med manusförfattarna Dan Gregor och Doug Mand, som tar oss igenom hela idén bakom filmen, deras förvåning över att man faktiskt fick in "L.A. konfidentiellt"-liknelserna, akoholist.. eller jag menar ostberoendet och alla andra galenskaper. Och kan det kanske bli en Darkwing Duck-film också, vem vet? 

 

 

 

 

Dan: Jag tror att idén kom ifrån den väldigt grundläggande frågan; "varför i hela friden skulle vi göra en "Räddningspatrullen"-film?". Vi växte båda upp som stora fans till hela den där eran av "Räddningspatrullen", "Bumbibjörnarna", "Luftens hjältar", "Darkwing Duck" och "Ankliv", där man skyndade sig hem från skolan för att titta. Men nu som vuxna, så ställde vi oss själva frågan om varför det skulle göras en ny "Räddningspatrullen"-film... vi behöver liksom inte göra ett nytt avsnitt av den gamla serien, för den finns ju redan på Disney+ för alla att se på som känner sig nostalgiska.

 

- Det första namnet på den här filmen var faktiskt "The Rescue Rangers Reboot that nobody asked for". För oss var det väldigt viktigt att väva in den frågan och hur vi nästan maniskt verkar göra reboots av allt i någon slags skadlig nostalgitripp-anda. Det har tagit över så mycket av populärkulturen på senare år. Med det sagt, om vi nu ändå tänkte göra en ny film av de här karaktärerna, på vilket sätt kan vi göra det och samtidigt lyfta den frågan på ett nytt sätt? Varför borde Piff och Puff komma tillbaka? Så istället för att komma på något helt nytt och göra en reboot, så satte vi den frågan i karaktärernas egna munnar... där de själva kan prata om hur det nästan känns lite desperat att hålla på såhär.

 

Doug: Behöver vi verkligen reboots av allt? Piff får vara vår röst i filmen. "Varför? Finns det ens någon som vill ha det här?". Det var sättet vi tog oss an det här projektet på och den roliga ingången som gjorde att vi kände att det här faktiskt kunde bli något - att karaktärerna kunde prata om det lite på samma sätt som vi själva gjorde. Det formade berättelsen som vi insåg att vi ville göra. Och jag tror att känslan i filmen, med alla referenser och cameos från mängder av olika karaktärer - var att vi ville kunna skratta åt oss själva och kulturen, samtidigt som vi också hyllar den på sätt och vis... och att det kan finnas sätt att återvända till det vi älskade från förr. Det är inte bara dåligt med nostalgi, det finns ju samtidigt så mycket glädje att hämta där. När det kommer just till Piff och Puff så handlade det också om att återvända till en vänskap, mer än något annat.

 

 

 

 

Doug: För det första här, du värmer våra hjärtan fullständigt Jonatan! Du är den förste som nämner just "L.A. konfidentiellt" faktiskt, vilket inte var en liknelse vi pratade särskilt öppet om... eftersom om vi gjorde det var vi rädda för att Disney inte skulle låta oss göra filmen. Tänk dig ett möte där vi nämner att "sedan finns det lite "L.A. konfidentiellt" i den också!".

 

 

 

Dan: Haha, precis! Skräcken av plastikkirurgi på svarta marknaden...

 

Doug: 7-åringarna behöver en hyllning till "L.A. konfidentiellt", det vet väl alla? Det korta svaret på din fråga är att ja, vi skrev in alla dessa referenser och hyllningar i manuset. Det var så vi tänkte oss att den här berättelsen skulle se ut - och sedan hoppade regissören Akiva Schaffer ombord och förstod precis vad vi var ute efter. Han hjälpte oss verkligen att få liv i vår vision, precis som alla animatörer och tecknare gjorde.

 

- Det är också helt galet för mig att Disney gav oss så mycket stöd till att göra den här konstiga filmen. Låta oss vara konstiga och ta saker lite längre än vad man kanske förväntar sig, lite mörkare. Och precis som du nämnde med "Lego-filmen", ibland burkar vi faktiskt fråga oss själva vad Chris [Miller] och Phil [Lord] skulle ha gjort i den här situationen. De är ju skaparna bakom "Lego-filmen" och vi ser verkligen upp till dem som manusförfattare.

 

Dan: Nu när vi snackar med dig är det fortfarande några dagar kvar till premiären och jag går fortfarande runt och väntar på att någon ska märka att vi har med att det finns karaktärer som är beroende av "ost" - och att vi får besöka en hemlig och olaglig ost-bar. Det finns så mycket glädje och förvåning från vårt håll över hur mycket Disney ändå har varit okej med att vi har med i filmen... och själva verkar spända på att få leka vidare med.

 

 

 

 

Dan: Du nämnde "Vem satte dit Roger Rabbit?" förut, jag sitter själv precis bredvid en stor Roger Rabbit-poster här nu medan vi pratar. Och det är en av våra absoluta favoritfilmer någonsin, en av grejerna som just den filmen lyckades så bra med var just det här faktumet med att man kunde se både Warner Bros. och Disneys karaktärer sida vid sida i samma film. Vilket kändes nästan ofattbart när man såg det första gången. 

 

- När vi gav oss in i det här projektet så kändes det alltid som att den behövde existera i en Roger Rabbit-värld, där den typen av verklighet man målade upp i den filmen är vad som är grunden till vad vår film bygger vidare på. Men vi ville också utöka det sättet att tänka ännu mer, genom att ta det konceptet och den logiken som fanns där med att tecknade figurer är som verkliga människor och lever sida vid sida med oss. Men det har trots allt gått 30 år sedan Roger Rabbit och vi ville göra den här filmen lite till en tidskapsel kring vilka typer av karaktärer som skulle kunna dyka upp i en liknande film idag. Och det inkluderar ju även väldigt många olika typer av animation, som inte existerade när Roger Rabbit gjordes. Det var också något vi gärna ville lyfta fram och hylla här.

 

- För oss på manusnivå var ju det här väldigt enkelt att skriva och föreställa oss. Här skulle vi vilja ha en karaktär animerad som man gjorde 1910 och så en annan som lades ned från 2019. 

 

 

Dan: Precis. Det var bara roligt för oss att sitta och hitta på allt det där. Det som chockerade även oss däremot, var hur fantastiskt väl utfört arbetet är av alla animatörer som har fått våra udda idéer att få liv. Tillsammans med Akiva, alla producenter, Disney och advokaterna, som fick försöka hitta alla möjliga sätt att få tillstånd till att använda karaktärerna vi vill ha, eller hitta olika kryphål i satirlagar och liknande för att kunna använda dem ändå när man inte kunde få rättigheterna på andra sätt.

 

- Varenda liten referens ni ser till grejer utanför Disney krävde ju en specifik och egen förhandling eller lösning, för det finns liksom inte ett ställe man kan gå till och få godkännande för alla på en gång. I vissa fall var det folk som kallade in gentjänster, i andra långa förhandlingar genom advokaterna och ibland hade vi bara tur och kunde använda dem mer eller mindre utan att fråga om lov.

 

- När det gällde den gamla "Roger Rabbit"-filmen, så var det ju Disney och Warner som lade ned stridsyxan under skapandet av en film och gjorde det ganska enkelt mellan just deras två världar. Men så var alltså inte fallet här för oss alls. Det fanns givetvis också några karaktärer som vi inte fick med, som vi hade hoppats på... men de allra flesta gick att lösa och vi är verkligen supernöjda med utfallet här. 

 

 

 

 

Dan: Oh, definitivt!

 

Doug: Vi älskar också Darkwing och tror verkligen att det finns många fler berättelser att berätta i den här världen. Det här är en väldigt rik och rolig lekplats att få skapa nya berättelser i. Vi hoppas givetvis att det kommer fler möjligheter, men är i alla fall riktigt glada över att åtminstone ha fått chansen att få ut "Piff och Puff: Räddningspatrullen" nu!

 

 

"Piff och Puff: Räddningspatrullen" finns nu tillgänglig hos Disney+.