45 år har passerat sedan våldsamma kultfilmen ”Thriller - en grym film” spelades in. Christina Lindbergs roll som ung, stum och livsfarlig kvinna hittar ständigt nya fans, inte minst tack vare Quentin Tarantino som lånade både hämndtemat och ögonlappen till ”Kill Bill”.
Lindberg har hållt sig utanför rampljuset i många år, men är nu tillbaks på bioduken i den svenska rysaren ”Svart cirkel”. Filmen handlar om en mystisk hypnos-lp, som har oanade bieffekter. Vi tog chansen att prata med den legendariska skådespelerskan, som inte filmat på mycket länge:
- Jag gjorde min sista större film 1973, ”Anita”. Då spelade jag mot Stellan Skarsgård. Sen hade jag lite småroller under 70-talet, och har gjort en liten kortfilm innan ”Svart cirkel”. Men i princip var det 45 år sen min sista film, säger hon till MovieZine.
Det måste ha varit ett väldigt bra manus som fick tillbaks dig framför kameran?
- Det var nog mer livets gång. Jag omskolade mig till journalist, och jobbade som flygjournalist i 32 år. Jag sålde företaget för tre, fyra år sen. Jag har visserligen en arbetsam vardag, då jag bor på en gård utanför Stockholm. Jag är naturnörd och trivs bäst i gröngräset. Men jag har haft mycket kontakt med Rickard Gramfors for Klubb Super-8, som säljer retrofilmer. Vi har rest tillsammans sedan 2005, det började i Los Angeles med en retrospektiv där de visade några av mina filmer. Tarantino har en kompis där nere som har en teater. Han bad om att få låna de här filmerna, vilket han fick, eftersom han finansierade vår resa. Det var första gången jag fick kontakt med Tarantino.
- Sen dess har Rickard och jag rest jorden runt. I år har vi varit på - herregud - sex festivaler med ”Svart cirkel”, och ”Thriller - en grym film” naturligtvis. Den är alltid med på alla festivaler.
Lindberg har hållt sig utanför rampljuset i många år, men är nu tillbaks på bioduken i den svenska rysaren ”Svart cirkel”. Filmen handlar om en mystisk hypnos-lp, som har oanade bieffekter. Vi tog chansen att prata med den legendariska skådespelerskan, som inte filmat på mycket länge:
- Jag gjorde min sista större film 1973, ”Anita”. Då spelade jag mot Stellan Skarsgård. Sen hade jag lite småroller under 70-talet, och har gjort en liten kortfilm innan ”Svart cirkel”. Men i princip var det 45 år sen min sista film, säger hon till MovieZine.
Det måste ha varit ett väldigt bra manus som fick tillbaks dig framför kameran?
- Det var nog mer livets gång. Jag omskolade mig till journalist, och jobbade som flygjournalist i 32 år. Jag sålde företaget för tre, fyra år sen. Jag har visserligen en arbetsam vardag, då jag bor på en gård utanför Stockholm. Jag är naturnörd och trivs bäst i gröngräset. Men jag har haft mycket kontakt med Rickard Gramfors for Klubb Super-8, som säljer retrofilmer. Vi har rest tillsammans sedan 2005, det började i Los Angeles med en retrospektiv där de visade några av mina filmer. Tarantino har en kompis där nere som har en teater. Han bad om att få låna de här filmerna, vilket han fick, eftersom han finansierade vår resa. Det var första gången jag fick kontakt med Tarantino.
- Sen dess har Rickard och jag rest jorden runt. I år har vi varit på - herregud - sex festivaler med ”Svart cirkel”, och ”Thriller - en grym film” naturligtvis. Den är alltid med på alla festivaler.
Vad kan du berätta om ”Svart cirkel”? Trailern avslöjar inte så mycket.
- Vad ska man säga… Egentligen var det menat som ett traditionellt skräckdrama. Men som Adrián (García Bogliano, regissören) själv sa, när han klippte den så började filmen leva ett eget liv på något märkligt sätt. Den har otroligt många bottnar. Jag skulle vilja säga att den är rätt så krävande för den som ser filmen. Man kan gott se den två eller tre gånger för att komma in i den. Jag tycker den är fascinerande och intressant. Det ska vara en skräckfilm, men ändå tycker jag inte att det är det. Jag kan inte riktigt hitta genren för den här filmen. Den går inte att placera i ett fack. Ungefär som jag själv, jag håller på med allt möjligt i livet. Film, journalistik, natur… Jag tror att det är bra.
Men har du saknat skådespeleriet? Blir det mer film för dig nu?
- Efter ett tag kändes det som att man hade kommit hem. Nu hade jag inte så många dagar på mig att känna mig hemma. ”Svart cirkel” gjordes på tolv dagar, och jag var med under åtta. Efter fyra dagar började jag känna mig hemma ungefär, hoppas det inte märks för mycket i skådespeleriet (skratt).
- Jag har pratat med en regissör om en vanlig mainstream-film faktiskt, nästa år. Det är möjligt att det blir en fortsättning på det.
- Vad ska man säga… Egentligen var det menat som ett traditionellt skräckdrama. Men som Adrián (García Bogliano, regissören) själv sa, när han klippte den så började filmen leva ett eget liv på något märkligt sätt. Den har otroligt många bottnar. Jag skulle vilja säga att den är rätt så krävande för den som ser filmen. Man kan gott se den två eller tre gånger för att komma in i den. Jag tycker den är fascinerande och intressant. Det ska vara en skräckfilm, men ändå tycker jag inte att det är det. Jag kan inte riktigt hitta genren för den här filmen. Den går inte att placera i ett fack. Ungefär som jag själv, jag håller på med allt möjligt i livet. Film, journalistik, natur… Jag tror att det är bra.
Men har du saknat skådespeleriet? Blir det mer film för dig nu?
- Efter ett tag kändes det som att man hade kommit hem. Nu hade jag inte så många dagar på mig att känna mig hemma. ”Svart cirkel” gjordes på tolv dagar, och jag var med under åtta. Efter fyra dagar började jag känna mig hemma ungefär, hoppas det inte märks för mycket i skådespeleriet (skratt).
- Jag har pratat med en regissör om en vanlig mainstream-film faktiskt, nästa år. Det är möjligt att det blir en fortsättning på det.
Vad har ”Thriller - en grym film” betytt för dig genom åren? Den har ju fått en revival tack vare ”Kill Bill” och Tarantino som hajpat den stort. Hur minns du den inspelningen?
- ”Thriller - en grym film” var också en grym inspelning, minst sagt. Vi gick ut i verkligheten och spelade in den filmen. Avsikten för Bo Arne Vibenius var att hämta hem pengar. Han hade gjort en barnfilm innan, och förlorat mycket pengar på den. Han tyckte att han skulle göra en skitfilm, den blodigaste filmen som hade gjorts i Sverige på den tiden. Jag tror att man fortfarande idag tycker det. Iallafall har Tarantino sagt att det är en av de grymmaste filmer han vet. Jag vet inte om jag kan hålla med.
- Men på något sätt håller filmen än idag. På festivaler blir folk berörda. På tidiga 70-talet var det en stark feministrörelse, och de gillade inte mig eller det jag gjorde alls. Men idag har väl ”Thriller” utvecklats till en feministisk film, vilket jag kan tycka är lite lustigt, att det kan bli på det viset. Men jag kan förstå det. Det är en stark kvinna som tar hämnd, blodig hämnd. Och hon är inget offer utan en överlevare. Det budskapet är intressant. På festivaler kommer många unga tjejer fram och kramar mig, och känner sig berörda av budskapet i filmen. Det är det finaste betyg man kan få, att man berör. Och att filmen även efter 45 år känns angelägen. Den har åldrats på ett bra sätt.
- Hade någon sagt det till mig på den tiden, när vi spelade in… Man fick ju träna karate, vapenhantering, jag hade lapp för ögat… Hela min uppenbarelse var en våldsindikation. Hade någon sagt att filmen skulle göra ett så stort avtryck, hade jag trott att de skojade. Det hade jag inte kunnat begripa. Men jag hade gjort mycket avklädda filmer dessförinnan. Jag längtade efter något att bita i. När jag fick manuset till ”Thriller” tänkte jag att ”det här är min chans att visa att jag kan mer än att kasta behån”. Och så blev det också.
- ”Thriller - en grym film” var också en grym inspelning, minst sagt. Vi gick ut i verkligheten och spelade in den filmen. Avsikten för Bo Arne Vibenius var att hämta hem pengar. Han hade gjort en barnfilm innan, och förlorat mycket pengar på den. Han tyckte att han skulle göra en skitfilm, den blodigaste filmen som hade gjorts i Sverige på den tiden. Jag tror att man fortfarande idag tycker det. Iallafall har Tarantino sagt att det är en av de grymmaste filmer han vet. Jag vet inte om jag kan hålla med.
- Men på något sätt håller filmen än idag. På festivaler blir folk berörda. På tidiga 70-talet var det en stark feministrörelse, och de gillade inte mig eller det jag gjorde alls. Men idag har väl ”Thriller” utvecklats till en feministisk film, vilket jag kan tycka är lite lustigt, att det kan bli på det viset. Men jag kan förstå det. Det är en stark kvinna som tar hämnd, blodig hämnd. Och hon är inget offer utan en överlevare. Det budskapet är intressant. På festivaler kommer många unga tjejer fram och kramar mig, och känner sig berörda av budskapet i filmen. Det är det finaste betyg man kan få, att man berör. Och att filmen även efter 45 år känns angelägen. Den har åldrats på ett bra sätt.
- Hade någon sagt det till mig på den tiden, när vi spelade in… Man fick ju träna karate, vapenhantering, jag hade lapp för ögat… Hela min uppenbarelse var en våldsindikation. Hade någon sagt att filmen skulle göra ett så stort avtryck, hade jag trott att de skojade. Det hade jag inte kunnat begripa. Men jag hade gjort mycket avklädda filmer dessförinnan. Jag längtade efter något att bita i. När jag fick manuset till ”Thriller” tänkte jag att ”det här är min chans att visa att jag kan mer än att kasta behån”. Och så blev det också.
Har du sett Tarantinos nya film?
- Den såg jag för ett par dagar sen. Den är bra! Det är lite typiskt, att han vill ändra historiebeskrivningen. Sharon Tate-mordet, jag är ju så pass gammal att jag kommer ihåg det mordet. Det var bland det hemskaste man kunde föreställa sig. Även Tarantino har väl burit det här med sig. Han gjorde samma sak i ”Inglourious Basterds” och förändrade historien om Hitler. Det gör han även med det mordet, och jag kan tänka mig att det är lite förlösande för honom. Men jag gillar ju ”Inglourious Basterds”, det kanske var för att jag träffade honom i samband med den premiären.
- Igår natt när jag inte kunde sova så råkade jag se några scener ur ”Pulp Fiction” på tv. Gud, vad bra den här filmen är! Då stängde jag av tv:n för jag tänkte att den här ska jag se igen. Vilken film. De filmerna är suveräna. Och dialogen i hans filmer… Det kanske man saknade lite i hans senaste, den vilade ju mycket på två briljanta skådespelarinsatser, och hela tidsandan och stämningen var väldigt fin iscensatt. Att få till det på det här viset, då måste man nog heta Tarantino.
- Den såg jag för ett par dagar sen. Den är bra! Det är lite typiskt, att han vill ändra historiebeskrivningen. Sharon Tate-mordet, jag är ju så pass gammal att jag kommer ihåg det mordet. Det var bland det hemskaste man kunde föreställa sig. Även Tarantino har väl burit det här med sig. Han gjorde samma sak i ”Inglourious Basterds” och förändrade historien om Hitler. Det gör han även med det mordet, och jag kan tänka mig att det är lite förlösande för honom. Men jag gillar ju ”Inglourious Basterds”, det kanske var för att jag träffade honom i samband med den premiären.
- Igår natt när jag inte kunde sova så råkade jag se några scener ur ”Pulp Fiction” på tv. Gud, vad bra den här filmen är! Då stängde jag av tv:n för jag tänkte att den här ska jag se igen. Vilken film. De filmerna är suveräna. Och dialogen i hans filmer… Det kanske man saknade lite i hans senaste, den vilade ju mycket på två briljanta skådespelarinsatser, och hela tidsandan och stämningen var väldigt fin iscensatt. Att få till det på det här viset, då måste man nog heta Tarantino.
”Svart cirkel” är just nu bioaktuell.
