Daniel Day-Lewis 11 bästa roller - rankade

Flera gånger under sin karriär har Daniel Day-Lewis svurit att lägga ner skådespeleriet. Senast igen efter Paul Thomas Andersons ”Phantom Thread”, som just nu går på bio. 

 

Den excentriska, brittisk-irländska metodskådisen är känd för att ge allt åt de roller han tar sig an, vilket kan vara förklaringen till varför han ibland tar så långa pauser mellan filmprojekten. Ofta har han förlöjligats för sina djupgående rollförberedelser och sina perfektionistiska pretentioner. Än oftare har han hyllats för resultatet.

 

Vi väljer att tro att inte heller rollen i ”Phantom Thread” blir hans sista.

 

Beroende på om vi har rätt eller fel följer här en rankning av Daniel Day-Lewis 11 bästa roller, hittills eller någonsin. 

 

 

 

I det här Jim Sheridan-dramat spelar Daniel Day-Lewis huvudrollen som boxaren och IRA-medlemmen Danny Flynn, som försöker att bygga upp en stilla tillvaro, efter att ha avtjänat ett 14-årigt fängelsestraff. I sitt gamla hemkvarter i Belfast återser han gamla kamrater och en tonårsromans får nytt liv. Men hans motvilja att delta i IRA:s kamp ger honom fiender. UFC-kommentatorn Joe Rogan har kallat Day-Lewis insats för den bästa han någonsin sett av en skådis som spelar boxare, och för rollen nominerades Day-Lewis till en Golden Globe.

 

 

 

Day-Lewis lyckas att få en notorisk kvinnokarl, den tjeckiska kirurgen Tomas, att framstå som ganska sympatisk i den här Philip Kaufman-regisserade adaptionen av Milan Kunderas roman med samma namn. Juliette Binoche spelar kvinnan som kräver hans trohet, Lena Olin kvinnan som gör det omöjligt. Allt medan ryska stridsvagnar 1968 rullar in i Prag.

 

 

 

När Day-Lewis av Michael Mann fick erbjudandet att spela den halvvita mohikansonen Hawkeye, som blir indragen i 1700-talets fransk-indianska krig, hade han knappt spenderat någon tid alls i USA och hade ganska dålig koll på landets historia. Enligt honom själv skrämde rollen livet ur honom, men som den method actor han är tog han tjuren vid hornen: Innan inspelningarna började lärde han sig använda ett flintlåsgevär, att spåra och flå djur och hur man bygger en kanot. Rent skådespelarmässigt är Hawkeye inte en av Day-Lewis starkaste roller (även om den gav honom en Bafta-nominering), men som hunkig och romantisk actionhjälte är hans insats i filmen oförglömlig.

 

 

 

Day-Lewis hade en av sina första stora roller i den här Stephen Frears-dramakomedin om klass, etnicitet och sexualitet i Margaret Thatchers England. Han spelar den cockneysnackande dagdrivaren Johnny, huvudkaraktärens, den pakistanska invandraren Omars, pojkvän som han driver en tvättomat tillsammans med. Med sitt relativa lättsinne står Day-Lewis rörande och fina rolltolkning ut från hans övriga filmer.

 

 

 

Day-Lewis, ett stort fan av ”Taxi Driver” (1976), drömde om en riktigt New York-ig, ruff Martin Scorsese-rulle när han signade på för ”Oskuldens tid”, en adaption av Edith Wharton-romanen med samma namn. Istället fick han spela i ett stramt kostymdrama med vibbar av den typ av brittiska filmer han tidigare flera gånger tackat nej till. Man kan ana en viss motvillighet till rollen som den aristokratiska New York-bon Newland Archer, som dras in i en kärlekstriangel, i de tidiga scenerna. Ändå blev insatsen en av hans bästa – ovanligt mjuk och öm. Den där lite ruffare Scorsese-filmen fick han medverka i några år senare...

 

 

 

Day-Lewis hade tagit en fem år lång paus när han gjorde comeback med rollen som den sociapatiska gängbossen Bill the Butcher i Martin Scorseses ”Gangs of New York”. Han förberedde sig för rollen genom att klä sig och tala som sin karaktär. Dessutom tog han lektioner hos en styckare. Day-Lewis överglänste de andra skådisarna i den skräckinjagande rollen som gav honom hans tredje Oscarsnominering. Han nominerades också för en Golden Globe, och vann en Bafta.

 

 

 

Med full kraft klev Day-Lewis in i rollen som nordirländska Gerry Conlon, i Jim Sheridan-filmen som baserats på Conlons självbiografi, om de 15 år han fick sitta i brittisk fängelse, dömd för ett bomddåd han inte utfört. Filmen följer hans långa kamp för att rentvå sitt namn, och Day-Lewis balanserar perfekt mellan mod och sårbarhet. Rollen gav honom hans andra Oscarsnominering. Han nominerades också för en Bafta och en Golden Globe.

 

 

 

Day-Lewis är som handen i en skräddarsydd handske i sin roll som klädmakaren Reynold Woodcock i det här romantiska dramat. Day-Lewis och filmmakaren Paul Thomas Anderson skapade den sköra, svåra och neurotiskt perfektionistiska karaktären tillsammans och kanske är den den av Day-Lewis många roller i vilken man mest kan ana hans egen person – även om han såklart även denna gång noga har förberett sig för att övertyga publiken om att han är någon annan, bland annat genom att samarbeta med kostymdesignern Mark Bridges. För den något humoristiska rollen är Day-Lewis nominerad till en Oscar på söndag och har rosats av kritikerna, med rätta. Blir det hans sista roll så tackar han och bockar med stil.

 

 

 

Day-Lewis har berättat att han, när han spelade in det här biografiska Steven Spielberg-dramat, lyckades övertyga sig själv att han faktiskt VAR Abraham Lincoln. Därmed är det så konstigt att han mellan tagningarna fortsatte han att prata med karaktärens gälla röst. Resultatet: Day-Lewis tredje Oscar och en film som gjorde en av de mest ikoniska figurerna i USA:s historia levande och mänsklig. För filmen vann Day-Lewis också en Bafta och en Golden Globe.

 

 

 

Ännu en film av den irländska filmmakaren Jim Sheridan. Day-Lewis spelar den CP-skadade författaren och konstnären Christy Brown som lär sig att skriva och måla med sin enda kontrollerbara kroppsdel: hans vänstra fot. Något även Day-Lewis själv lärde sig inför inspelningarna. För att stanna i rollen, satt han kvar i rullstolen även när kamerorna inte rullade. En hängivenhet som ledde till hans första Oscar. För rollen belönades han också med en Bafta.

 

 

 

Med enorm intensitet spelar Day-Lewis oljeletaren Daniel Plainview i det här Paul Thomas Anderson-dramat om korrumperande jakt efter makt och rikedom. Day-Lewis ska ha känt sig ”djupt orolig” redan när han läste manus. Ett gott tecken, enligt honom själv: ”Det betyder att du inte betraktar berättelsen från utsidan, du har redan tagit ett kliv in i den.” Day-Lewis vann sin andra Oscar för sin starka, gripande och otäcka rollinsats. Han vann också en Bafta och en Golden Globe.