De 12 bästa tv-serierna du troligtvis har missat på Netflix

Netflix pumpar ut fler tv-serier än någon annan distributör just nu, vilket gör det allt svårare att vaska fram de där riktigt grymma tv-guldklimparna som hade oturen att släppas i samma veva som "Stranger Things", "The Witcher" eller någon annan Netflix-succé som fick all uppmärksamhet vid tiden för premiären.

 

Här nedan lyfter jag därför fram 12 Netflix Original-serier (rangordnade i bokstavsordning), som alla förtjänar att hyllas mer och ges en ärlig chans. Tipsa gärna om dina egna Netflix-doldisar som ingen annan verkar ha sett nere i kommentarerna!

 

 

 

Under de senaste åren har Netflix släppt true crime-serier på löpande band, om hemska mord, våldtäkter eller (påstådda) oskyldiga personer som satts dit av korrupta rättssystem. Men troligtvis har du inte tänkt på att nästan alla dessa serier är uppbyggda efter en slags true crime-mall, som "American Vandal" gör perfekt satir av i två fristående säsonger.

 

Fallen i "American Vandal" är efter något enstaka avsnitt minst lika spännande, även fast vi vet att de är falska, samtidigt som vi får (särskilt under den första säsongen) en av de mest verklighetstrogna skildringarna av hur livet verkligen ser ut i skolan för våra ungdomar idag.

 

 

 

Okej, jag vet. "Better Call Saul" har nog de allra flesta tv-tittare åtminstone hört talas om, eftersom det är prequelserien till "Breaking Bad" - den serie som av många anses vara en av de bästa någonsin.

 

"Better Call Saul" förtjänar däremot att ta en plats på den här listan då jag misstänker att det är ytterst få av er som läser detta, som har sett mer än möjligtvis dem två första säsongerna av den här serien... vilket är jäkligt synd, eftersom de flesta av oss som fortfarande tittar nu är ganska eniga om att berättelsen om Jimmy "Saul Goodman" McGill numera utklassar originalserien.

 

 

 

Här har vi beviset. Det går att göra en tokhyllad adaptering av ett tv-spel som både älskas av spelets fans (räknar "The Witcher" som en bokadaption) och alla andra som ger den en chans. Faktumet att berättelsen om monsterjägaren, magikern och halvblodsvampyrens jakt på Dracula, för att sätta stopp för hans plan att utrota mänskligheten (som vi får en ganska bra anledning till varför), är animerad... verkar vara det enda som får folk att tveka på om den är värd att ges en chans. Snälla, lita på mig här - den är värd varje sekund.

 

 

 

Jag har personligen inte tid att följa sport, det är inte helt lätt att klämma in åtminstone tre säsonger av tv-serier varje vecka... men när sporten kommer i form av en tv-serie så tänkte jag det kanske var dags för ett undantag. "Formula 1: Drive to Survive" är såpass välgjord, spännande och intressant att dem har kunnat göra mig (som inte bryr mig det minsta om motorsport) djupt investerad i de olika förarnas framgång. För den som vill vidga sina vyer lite, så är detta en oväntat fartfylld åktur på alla sätt och vis.

 

 

 

Zombieproduktioner i alla ära, men den sydkoreanska Netflix-serien "Kingdom" är den överlägset bästa av dem alla. Handlingen utspelar sig under slutet av 1500-talet när landets kung plötsligt insjuknar och medlemmar i hans hov gör allt för att få honom att överleva... vilket leder till ett experiment som startar en ny slags "pest", bestående av köttätande zombies (som springer riktigt jävla fort), i landet. 

 

Kronprinsen blir av mäktiga personer inom hovet anklagad för att vara en förrädare, i en värld där allt handlar om ära och heder, och tvingas ge sig av för att rädda sitt land från både köttätande zombies och korrupta politiker. Vilket han gör genom några av de mest imponerande krigsscenerna (främst under den andra säsongen) som jag har sett på tv någonsin... och det går egentligen lättast att likna serien med vad "Game of Thrones" hade varit om varje avsnitt var en blandning av "Hardhome" och "The Long Night" - fast med ett bättre manus.

 

 

 

Det var en hel del snack om Aziz Ansaris "Master of None" för fem år sedan, när den första säsongen släpptes, men om du inte råkade få nys om serien då så är sannolikheten ganska stor att du har den här gamla pärlan osedd fortfarande. Det här är en serie som pendlar mellan att vara en befriande rolig komedi om en 30-årig skådespelare i New York, till att lyfta gravallvarliga ämnen. Men det är samtidigt en hyllning till både film och tv-skapande med ett innovativt berättande som gör varje avsnitt till ren och skär njutning.

 

 

 

Sitcoms. Det är en komedigenre som idag, under vår gyllene tv-era, har fått ett lite oförtjänt dåligt rykte. Förr i tiden var det nämligen nästan bara sitcoms som tv-kanalerna hade råd att göra, eftersom de utspelar sig i samma lokaler med samma skådespelare och därför kostar mindre att producera... så de bästa tv-manusförfattarna kastade in både samhällskritik, rörande livsöden OCH skämt i dessa serier när det väl begav sig. 

 

Sitcom-genrens urfader, Norman Lear, har i denna reboot av hans egna 70-talsserie, samlat ett gäng underbara skådespelare och manusförfattare som gör sitcoms på det gamla goda sättet... där det finns en tanke bakom varje skämt som har större betydelse än att bara få oss att skratta eller gråta. Mer än så behöver du inte veta innan du ger serien en chans!

 

 

 

"Måndag hela veckan", "Edge of Tomorrow" och "Russian Doll" har den där "dagen börjar om"-grejen gemensam... men även om "Russian Doll" börjar som en förhållandevis vanlig komedi, där vår huvudkaraktär dör på ett gäng "roliga" sätt, tar storyn ändå relativt snabbt en ganska annorlunda vändning. Sedan blir det mer och mer udda för varje avsnitt, på ett alldeles underbart förvirrande sätt som kommer att älskas av hälften som tittar... medan den andra snabbt kastar sig efter kontrollen och väljer någon av de andra serierna på den här listan.

 

 

 

Dockteater på högsta möjliga nivå. "The Dark Crystal: Age of Resistance" är en prequelserie till kultfilmen "The Dark Crystal" från 1982 - och det är troligtvis en av Netflix allra mest imponerande produktioner hittills. Vi får följa med på ett magiskt vackert äventyr om liv och död, som väldigt snabbt slutar kännas som "dockor" och istället bara blir fantastiskt.

 

 

 

Den brittiska tv-serien "The End of the F***ing World" har börjat bryta igenom en aning och om det är någon av dessa "doldisar" som ni troligtvis har sett alla avsnitt av redan - så är det nog denna. Men fram tills att den andra säsongen, som nyligen släpptes, gjordes tillgänglig så var det fortfarande väldigt många som aldrig hade följt det omaka ungdomsparets flykt genom Storbritannien. Många har beskrivit, framför allt den första säsongen, som väldigt Tarantino-esk. Med både korta och få avsnitt är det här en serie du med enkelhet kan plöja under en helg. 

 

 

 

Det finns ingenting som liknar "The OA", inte ens David Lynchs "Twin Peaks" är konstig på det här sättet. Men för dig som gillar att låta en tv-series udda sidor skölja över dig så finns det inget bättre än det här. Tyvärr lades serien ned efter den andra säsongen, som är ännu mer galen än den första, på en cliffhanger av guds nåde... men den är fortfarande otroligt sevärd. Och om vi jämför med hur David Lynch har avslutat "Twin Peaks" och "Twin Peaks: The Return" när det kommer till cliffhangers, så känns vårt slut på "The OA" ändå helt perfekt.

 

 

 

"Unbelievable" fick ett genomslag i höstas och lär få ännu mer uppmärksamhet under den kommande Emmy-galan. Men eftersom den inte kammade hem några priser under Golden Globe-galan tidigare i år, så kan jag bara utgå ifrån att det beror på att det fortfarande är för få som har givit den här tragiska men märkligt upplyftande berättelsen en chans.

 

Serien är baserad på verkliga händelser och låter oss följa både ett våldtäktsoffer och de två kvinnliga poliserna som faktiskt såg sambanden mellan ett gäng olika våldtäktsfall, i olika polisdistrikt, och hur deras minutiösa detektivarbete öppnade upp det "omöjliga" fallet. "Unbelievable" påminner väldigt mycket om "Mindhunter", fast med en mycket mer positiv känsla och ton i grunden - trots det hemska ämnet som skildras.