Krönika: Det är dags att sluta dumförklara biopubliken

När Stephen King slog igenom och började pumpa ut böcker som "Carrie", "Det" och "Staden som försvann" kallades hans verk för “billig skräck”. Flera litteraturkritiker sågade hans verk, dessa böcker var ju inte “riktig litteratur”. Visst, de kanske sålde bra, men den breda massan förstår ju inte vad som faktiskt är bra.

Vi ser samma typ av kritik av nya typer av aktörer i musikindustrin. DJ-skapad house-musik är ju trots allt inte “riktig musik”. De spelar inte riktiga instrument, kan säkert inte ens läsa noter! Usch. Populariteten måste vara ett resultat av en allt dummare publik.

Jag kan förstå den här kritiken. Det är ju på sätt och vis hemskt om ett nytt fenomen helt slår ut det gamla. Om Marvelfilmer dominerar filmindustrin till en sån grad att andra filmer inte får utrymme. Men är det verkligen så? Har mångfalden bland filmtitlar minskat som ett resultat av superhjältens intåg? Jag tror inte det.

 

Scorseses kritik mot Marvels dominans har väckt en storm av känslor hos filmälskare.

 

Idag finns det oändligt stora möjligheter att nå ut med sin film. Tidigare i filmhistorien har ett begränsat antal filmer slagits om relativt få bio-slottar och resten har fått gå med svansen mellan benen direkt till DVD, eller VHS-release. Scorseses och Coppolas succéer har därför direkt inneburit färre möjligheter för smala filmer, med en mindre publik. Dagens växande streamingtjänster har däremot medfört helt nya möjligheter att nå ut till mindre tittarsgement och innebär större möjligheter för icke-engelskspråkiga filmer. Det är därför inte alls säkert att Marvels storfilmer är ett hot mot så kallade “riktiga filmer”.

Så varför skapar superhjältefilmerna sån irritation? Antagligen för att de säljer. Kritiken mot exempelvis Stephen King hade knappast varit så utbredd om han endast sålde några tusen exemplar av sina böcker. Att “Avengers: Endgame” är världens mest inkomstbringande biofilm måste sticka i ögonen. Att en sådan bred och publikfriande film lyckas, måste ju bero på en allt dummare biopublik. Det kan man ju anta, även om man inte sett filmen. Folk förstår helt enkelt inte vad de borde tycka om.

 

Robert Downey Jr i "Iron Man 3" - går inte hem hos Coppola.

 

Det verkar även vara en populär åsikt att Marvel levererar samma film om och om igen. Det kan man tycka vad man vill om, men det är knappast ett nytt fenomen. Det har gjorts fem ytterligare Psycho-filmer, efter Hitchcocks hyllade original och man kan väl knappast påstå att “Gudfadern del 3” var ett särskilt nyskapande och ögonöppnande tillskott från Coppola?

Om några år kommer säkert nya fenomen ha vuxit fram och man kommer vurma för den tid då “riktiga” superhjältefilmer dominerade bioduken. Vad sägs om att vi helt enkelt bryter den här onda cirkeln och antar att det finns en anledning till Marvels succé, annat än en allt dummare biopublik.