“Persona 5” har fullkomligt tagit mig på sängen.
På papper är det ett japanskt rollspel där du får bolla vardagen som gymnasiestudent med att stjäla korrupta människors hjärtan i en alternativ verklighet för att de skall inse sina misstag. Ett ganska skruvat koncept som kan kännas lite frånstötande.
Men vad som egentligen händer med “Persona 5”, eller i alla fall vad jag läser in i det, är en otroligt relaterbar berättelse som dessutom är otroligt kul att spela.
Du tar rollen som en protagonist du själv får namnge. Denne unga man har felaktigt blivit anklagad för ett överfall och därför tvingats in i ett fosterhem och ny skola där han, med sin prick i brottsregistret, har svårt att passa in. Under skolgången kommer han i kontakt med allt fler personer som inte heller riktigt passar in i normen av vad som är accepterat.
Denna grupp utbölingar hittar efter många år av utanförskap varandra, samt ett gemensamt intresse - att påverka sitt samhälle till det bättre. Detta görs i spelet genom att kunna resa till en parallell verklighet, där folks tankar av sin omgivning formar hur världen ser ut.
Det första riktiga uppdraget berör gymnastikläraren som ser sig själv som skolans kung. I dennes verklighet är manliga elever sedda som slavar, och kvinnliga elever som sexuella objekt att erövra. Det uppdagar sig snart att denna lärare misshandlar sina elever och gör flera sexuella närmanden mot kvinnliga gymnaster.
“Persona 5” plockar upp tunga ämnen, hanterar dem snyggt och låter mig - med en ångestklump i halsen - återuppleva mina tonår. Jag får samma känsla som vänner förklarar att de upplever när de tittar på den norska TV-serien “Skam”, och jag fullkomligt älskar det!
Ett problem jag ofta har med japanska rollspel är hur långt borta det kan kännas. Det är inte sällan en magisk fantasy-värld där människor lever i rädsla för monster och onda bossar som har som mål att förinta världen. I “Persona 5” ser jag ett gäng tonåringar som är frustrerade på sin tillvaro, och försöker göra livet lite bättre för de som står dem nära.
Att det är så rotat i en gymnasieelevs vardag gör berättelsen så mycket mer relaterbar, och allt hokus pokus som sker runt omkring känns mer som min karaktärs sätt att hantera sin verklighet än någonting som gör den overklig och avlägsen.
“Persona 5” är, med handen på hjärtat, det bästa japanska rollspel jag någonsin spelat. “Final Fantasy VII”, som oftast ses som kronjuvelen i denna spelgenre, får helt enkelt kliva ner från tronen.
"Persona 5" finns ute till Playstation 4 nu.
