”Dynastin” är tillbaka med drama till 110 procent

Jag har något pinsamt sak att erkänna. Jag älskade ”Dynastin” som barn! I övrigt var jag en helt normal 8-10-åring som gillade ”Duck Tales” och ”Turtles” och sånt, men jag slukade också varenda avsnitt av dem amerikanska glamoursåpan. På sätt och vis var det nog maktkampen mellan familjerna Carrington och Colby som öppnade mina ögon tv-mediets fantastiska, dramatiska värld.

Så visst blev jag skeptisk, men desto mer nyfiken, när det stod klart att ”Dynastin” skulle få en remake. Ingen blir väl förvånad i dessa reboot-tider, men när en barndomsklassiker kommer tillbaka i ny skepnad får man ge den en ärlig chans.

I veckan släpptes det första avsnittet på The CW, och i Sverige på Netflix. Bortskämda rikemansdottern Fallon introducerar oss till sin värld av privatplan och flödande champagne, samtidigt som hon hoppas ta över styret på pappa Blakes energibolag. Han har dock andra planer, och presenterar sin nya VD och fästmö, Cristal.

 

 

 

Intrigväxeln är på max igenom hela avsnittet, och det går inte en scen utan att svek avslöjas, planer smids, hemligheter kommer upp till ytan. På drygt 40 minuter hinner man avverka ett överraskningsbröllop, en catfight, en explosion, bögsex, oralsex, hoppsan-vi-blev-påkomna-sex och en hel del elaka repliker.

Så här drama-packade avsnitt har man inte sett på tv sedan ”Gossip Girl”, och visst märker man att samma skapare är inblandade här. Fallon Carrington hade kunnat en vara något äldre Blair Waldorf, så som hon kaxigt manipulerar sig framåt och uppåt i världen.

Ett stort persongalleri ska presenteras i en rasande fart. Möjligen saknar jag en godhjärtad karaktär, någon att hålla på i denna mix av mystiska, manipulativa överklassmänniskor. Framtida avsnitt får utvisa om serien har hjältar eller bara sluga skurkar, men visst hade detta familjedrama mått bra av visa lite värme.

 

 

 

”Dynastin” var min guilty pleasure långt innan jag kände till begreppet, men serien är på inget sätt helig för mig. Tvärtom är det kul att se vilka skådespelare som tar sig an karaktärerna man minns, och hur de har förändrats och anpassats för 2010-talet. De jobbar med enormt mycket "fan service" för att gamla tittare ska få le igenkännande genom hela avsnittet.

Om du inte är ett gammalt fan? En nyinspelning som denna drunknar kanske i det enorma tv-utbud som finns idag, så det är klar fördel om man dras till såpor och over-the-top-drama. Jag vet ärligt talat inte om ”Dynastin” är stark nog för att överleva mer än ett par år. Vi har sett liknande serier komma och gå: ”90210” klarade fem säsonger medan ”Dallas” fick tre.

Men om namn som Sammy Jo, Jeff Colby eller Claudia Blaisdel väcker nostalgiska minnen hos dig, är det bara att luta sig tillbaka och njuta så länge det varar. Och hoppas på att det inte dröjer alltför länge innan Alexis Carrington gör sin stora entré.