Eftersnack: Allt är inte pengar, inte ens i säsongsavslutande "Billions"

I veckan rullade det sista avsnittet av den andra säsongen, men redan förra veckan fick man en aning om vart åt det barkade i "Billions". I stort slutade det som man trodde (och hoppades), men mycket blev också väldigt annorlunda.

Jag var länge varit säker på att Taylor skulle krokna och få tillbaka sitt samvete, men samvetet verkar ha lämnat hen i samma stund hon fick sin första bonus från Bobby. Taylor visade sig istället vara den mest lojala soldaten på Axe Capitals. Också Wendy och Chuck gjorde det oväntade och förlät varandra för allt. Det såg jag inte komma. För Bobby, däremot, gick det precis som man trodde. Han står just nu till knäna i skit och jag gissar att han kommer att tvingas stå kvar där större delen av nästa säsong.

 

 

Den första säsongen var spännande trots sin tråkiga grundidé (en sur åklagare jagar en charmig affärsman), men tack vare välskrivet manus, imponerande skådespelare och tät produktion fick "Billions" det klart godkända betyget 8,4 på IMDb. Därför verkar ambitionen inför en andra säsong ha varit att behålla grundreceptet men göra det bättre, ett grepp väl alla manusförfattare försöker sig på efter en succé. Tyvärr är det få som få lyckas. Gör man ett recept bättre, blir det ofta en helt annan kaka. I fallet "Billions" lyckades man, främst för att man inte förändrade receptet utan istället gjorde en dubbel sats.

Trots att alla tolv avsnitt är fyllda till kanten med tvära kast, lyckas serien behålla sin röda tråd med fokus på jakten mellan katten och råttan. Risken när man försöker intensifiera historien är annars att man tappar det som en gång gjorde historien bra. Listan över produktioner som misslyckats är längre än listan med lyckade uppföljare. "Indiana Jones 4", "Taken 2", "Alien 3", "Ocean's Twelve" och "28 Weeks Later" är bara några av mitt livs större besvikelser, just för att man försökt göra stans bästa kanelbulle bättre med massa grädde.

 

 

 

Likheterna med tv-serien "House of Cards" var från början många. Kanske var det just den politiska dramaserien om Frank Underwood som gjorde "Billions" möjlig? Det måste hur som helst  ha underlättat pitchen av serien (en sur åklagare jagar en charmig affärsman) med den avslutande meningen: "Vi tänker oss Axelrod lite som Underwood." Jag menar... Det var inledningsvis lite väl uppenbart. Bobby lämnar sin komfortzon för att besöka en pizzeria, precis som Frank Underwood smiter iväg för att äta revbensspjäll på en sylta, stor som en lekstuga. Lara Axelrod kämpar, precis som Claire Underwood, för att kliva ut från sin makes skugga, och så vidare.

Mot mitten av den andra säsongen av "Billions" slog det mig dock att serien faktiskt börjat hitta en egen identitet. Plötsligt kändes finansvärlden yngre, snabbare och rockigare än Vita Husets mögliga skvaller (ungefär som i verkliga livet, gissar jag). Däremot finns en stor likhet kvar; Allt går tillbaka till det normala så fort dammet lagt sig. I fallet "Billions" kan det säkert förklaras med de utmärkta skådespelarna och dess karaktärer. Serien har helt enkelt inte råd att förlora en enda huvudroll.

 

 

 

Seriens producent Brian Koppelman bekräftade redan i april att arbetet med tolv nya avsnitt är igång och att en tredje säsongen anländer nästa år. I övrigt finns i stort sett ingen information om den kommande säsongen än, mer än att Asia Kate Dillon har fått statusen "series regular" vilket betyder att vi kommer att få se mer av hennes karaktär Taylor.