Eftersnack: Dödsfallen som format karaktärerna i "Westworld"

I förra avsnittet avslöjades det att Bernhard är en värd, skapad i hemlighet av Ford. Nu får vi veta att anledningen till att han gjorde detta var att han behövde hjälp med att skapa känslomässigt nyanserade värdar. Precis som andra värdar kan Bernhard försättas i analysläge. Skillnaden ligger i att han inte blir en stel maskin, utan en person som är medveten om att han är just en maskin. Detta gör honom unik, särskilt eftersom han förstår hur värdarnas, och därmed sin egen, programmering fungerar.

Bernhard ställer den mest relevanta frågan han skulle kunna ställa i sin unika situation: Varför programmerades han med ett så känslomässigt ärrat förflutet, där han förlorade sitt barn, det värsta som kan hända en människa? Fords svar är det som definierar detta avsnitt; lidande är upplevt och gör Bernhard mer trovärdig (”lifelike”). Detta skulle kunna ses som en definition av vad det innebär att vara mänsklig. Det går tillbaka till den gamla diskussionen om vad som formar oss som människor, miljö eller arv. Det är en diskussion för sig. Det är ingen enkel sak att ge ett kort eller enkelt svar på, men i det här avsnittet är det alltså miljön, det vill säga livserfarenheterna som format både gästerna och värdarna, som är i fokus.

Theresa Cullen var en viktig karaktär. Hon var den operativa ledaren för parken och en väldigt auktoritär person. Detta gjorde att hon interagerade med många av seriens karaktärer. Det är därför en smula förvånande att hennes död inte ägnas särskilt mycket uppmärksamhet. Det ser visserligen ut som att hon dött i en olycka, men man trodde att folk kanske skulle bry sig lite mer. Det kanske inte borde förvåna en att de beräknande och äregiriga programmerarna inte verkar bry sig särskilt mycket om att hon dött. Den enda som bryr sig verkar vara Bernhard. Ett tag i alla fall. 

Det är intressant hur Ford kan ha en så pass djup förståelse av hur människor fungerar samtidigt som han utför eller låter andra utföra de grövsta övergreppen och handlingarna man kan utsätta en annan människa för. Anledningen till att värdarna är så trovärdiga är alltså just för att de har bakgrundshistorier, alltså erfarenheter som format dem som personer. Ford förstår att minnet av att ha mördat sin vän och älskare skulle kunna bryta ner Bernhard känslomässigt. Men Ford behöver Bernhard för att mörklägga mordet och gå vidare med sitt ack så viktiga arbete. Och det skulle ju vara lite svårt om Bernhard bryter ihop på grund av sina samvetskval. Med ett knapptryck löser han alla sina problem. Han raderar Bernhards minne av mordet och modifierar resten av Bernhards minnen, så att han knappt kände Theresa. Bernhard är, precis som alla människor, summan av sina upplevelser. Men i och med att Theresa inte längre en del av hans upplevelser, kan han sätta igång och mörklägga mordet utan samvetskval.

Mannen i svart är seriens mest enigmatiska karaktär. Vi vet att han letar efter ”The Maze”, som bara vagt definierats. Jag har försonats med det faktum att vi helt enkelt får vänta på att se vad ”The Maze” är. I det här avsnittet får vi inte veta mer om ”The Maze” än vi redan visste. Däremot får vi veta lite mer om Mannen i svart. Dock inte hans namn, så klart. Den lilla godbiten kommer nog att dröja till säsongsavslutningen.

I den ”verkliga” världen är Mannen i svart en framgångsrik affärsman och filantrop. Detta har vi kunnat gissa oss till genom tidigare avsnitt. Nu får vi veta att han även hade en fru och en dotter. Förra året tog hans fru fel piller och dog. När han sedan försökte trösta sin dotter, ville hon inte veta av honom. Dottern menar att mamma tog livet av sig på grund av honom. Så han kom till parken för att se om han kunde utföra en verkligt ond handling, kanske i ett försök att försonas med dotterns bild av honom. Och det var då han mördade Maeve och hennes dotter. Han kände ingenting. Men då hände något. Maeve vägrade dö och tog upp sin dotter i sina armar och sprang. Hon kom inte långt, men i det ögonblicket var hon mer levande än något han någonsin sett. Och det var då ”The Maze” uppenbarade sig för honom. Det är alltså inte bara det att ”The Maze” är viktig för Mannen i svart; efter hans fru dog och hans dotter tog avstånd från honom är ”The Maze” det enda viktiga som finns kvar för honom.

Maeve kan inte fly hur som helst visar det sig. För det första har alla värdar en liten sprängladdning inopererad i ryggraden, som detonerar om de tar så mycket som ett steg utanför parken. Sedan har hon sina kärndirektiv, som inte kan kringgås hur som helst. När hon beordrar Felix och Sylvester, sina motvilliga hjälpredor, att kringgå kärndirektiven får Sylvester nog och beslutar sig för att formatera om Maeves hjärna. Det vill dock inte Felix, som istället ändrar Maeves kärndirektiv. För att bevisa att Felix faktiskt lyckades, skär hon Sylvester i halspulsådern. Eftersom hon behöver Sylvester, får Felix rädda hans liv.

När Maeve återvänder till parken är hon som en halvgud, då hon kan ge andra värdar direktiv i form av scenhänvisningar, vilket gör att hon bland annat kan få sheriffen att ignorera Hector när denne rider in i stan och få två vicesheriffer att skjuta varandra istället för på Hector och hans banditer.

Maeve har fått sin intelligens uppskruvad till max, har kommit runt sina kärndirektiv och kan nu till och med styra över andra värdar som en sorts halvgud. Men hon kan fortfarande inte fly från minnet av hur hennes dotter blev mördad. I en flashback får vi se att hon var så upprörd av sin dotters död att hennes programmering inte fungerade som den skulle; hon lydde inte programmerarna. I slutändan fick de ta in Ford. Hon bad honom att inte ta bort smärtan, eftersom det var det enda hon hade kvar av sin dotter. Ford lyssnade, så klart, inte på henne.

Något gick ju dock inte som det skulle. För Maeve hemsöks fortfarande av minnen av sin dotters mord. Det hela blir värre av att värdar minns allt in i minsta detalj. Så när Maeve minns när hennes dotter mördades, är det inte i form av ett traumatiskt och osammanhängande minne, utan mer i form av en film som spelas upp i hennes huvud. Inte ens nu, när hon är en slags halvgud i sin egen värld, kan hon fly från sina minnen. När hon återupplever traumat, skär hon halsen av (den nya) Clementine. Värdar riktar sina vapen mot henne. Med ett par ord får hon en revolverman att börja skjuta hej vilt, så att hon kan komma undan. Men det spelar ingen roll. För nu har hon fått programmerarnas ögon på sig. Det sista vi får se av henne är när ett team kommer för att hämta henne.