Halva säsongen har numera passerat och Game of Thrones fortsätter att imponera. Veckans avsnitt bjuder på floder av känslor och det är nästan för mycket att hantera under en timme. Såhär känslosamt har det säkert inte varit sedan Robb och Catelyn Stark mördades i Red Wedding. Det är smärtsamt brutalt med avslöjanden som får det att krypa längs ryggraden. Jag sitter stum av förtvivlan och ser hjälplöst på när misär fortsätter att drabba karaktärerna vi älskar. Inte särskilt förvånande när misär har varit ett nyckelord för säsongen, och ändå har vi fortfarande hälften kvar att se fram emot. Den här gången var dock extra tungt.
Det är hjärtekrossande. Både när Daenerys förlåter Jorah för allt och bönfaller honom att hitta ett botemedel mot gråfjället så att de kan vara tillsammans igen, och när den tragiska sanningen om Hodor avslöjas. Kommer jag någonsin att förlåta serieskaparna för att leka med mina känslor på det här sättet? Nej. Kommer jag att fortsätta titta på Game of Thrones? Ja, om Arya slutar vifta med sin stav för en gångs skull. Av fyra avsnitt som hon har varit med i den här säsongen, har hon fäktat med den i allihop. Ska jag vara helt ärlig börjar det bli lite tjatigt. Förhoppningsvis blir det ändring på det nu när hon har lov att döda lite folk igen. Eh, helst på ett lite mer civiliserat sätt än vad hon gjorde med Meryn Trant.
Här är avsnittets tre viktigaste händelser:
Theon och Yara flyr för sina liv
Euron Greyjoy, en man som vi hittills enbart hade sett i en enda scen där han mördade sin bror, har återvänt. Och han är på krigsstigen. Redo att mörda fler släktingar. Förlåt, men jag tyckte att den där dialogen, "Let's go murder them", var skrattretande dålig. En klapp på näsan för att få oss att förstå att hans avsikter är rakt igenom onda. Dels förstod åtminstone jag redan att Theon och Yara befann sig i dödsfara, dels måste det ändå finnas andra sätt att få fram den avsikten på än en malplacerad mening.
Vad gäller Theon och Yara? Vi har inte fått några ledtrådar alls om vart de är på väg, annat än att Euron ämnar resa till Daenerys för att bland annat få kontroll över drakarna. Känner vi honom rätt vid det här laget kommer han samtidigt att bedra henne. Det är mycket möjligt att det är dit även syskonen Greyjoy är på väg, för att varna Daenerys och sätta stopp för den mordlystne kungen. Samt att deras namn i så fall kommer att bli igenkänt för något annat, värdigare än piraterna som de har kommit att bli förknippade med.
Ta farväl av muren
I sex år har stora delar av serien utspelat sig vid muren, men nu är det dags för Jon Snow och gänget att säga farväl till muren med syfte att återta Winterfell från Ramsay Boltons järngrepp, säkra på att de kan vinna över flera av nordens familjer tillbaka till sin sida och omedvetna om Littlefingers armé som lurar i skuggorna, med undantag från Sansa och Brienne.
Sansa å andra sidan fortsätter att visa sin starka sida när hon konfronterar Littlefinger, även om hon fortfarande inte kan mäta sig med hans list och fortsätter att manipulera henne i smyg. Om han talar sanning eller inte om ryktet om hennes morbror i Riverrun kan vi omöjligt veta förrän Brienne har rest dit och övertalat dem att ansluta sig till kriget. Om jag inte minns helt fel från böckerna var det även i det området som Lady Stoneheart håller hus (obs! vet du inte vem det är, ta reda på det på eget bevåg). Med tanke på hur mycket hon kan röra om i grytan studsar jag upp och ner av glädje, särskilt eftersom jag väntat på hennes ankomst sedan fjärde säsongen och hade börjat tappa hoppet om att se henne i sin ursprungliga form. Visserligen finns det teorier om att Sansa skulle ta över den rollen, vilket i och för sig hade gjort henne väldigt cool, men jag får ändå säga att jag föredrar originalet i det här fallet.
Hodors öde
Lyckan över att vi kanske äntligen får se Lady Stoneheart blev dock kortvarig. Brans historia fick en rasande fart och innehåller alldeles för många känslor att hantera. White Walkers ursprung avslöjas och orsaken till Hodors funktionsnedsättning uppdagas. Det är mycket som händer på kort tid och mycket information att ta in.
White Walkers upphör aldrig chockera. Deras korta framträdanden i säsongerna, hittills ett avsnitt per år, bjuder alltid på något nytt och alltid något ännu större än föregående år, som om det inte vore svårt nog att toppa anfallet mot Hardhome förra året. Den här attacken var på många sätt mycket känslosammare än Hardhome. Det innebar förlusten av flera återkommande karaktärer och Brans skräckvarg, vilket skapade en tung sten i magen som sänkte hoppet. Alltsedan Red Wedding har familjen Stark långsamt vuxit sig starkare och plötsligt svävar de två yngsta syskonen i fara. Bran är nu ensam med Meera, utan full kontroll över sin förmåga och utan något konkret mål. Det enda vi vet att de kan göra för tillfället är att ta reda på mer om Ned Starks hemligheter och fly från White Walkers. Om de har tänkt dyka upp igen den här säsongen, vill säga.
Brans syner innebär flera saker för serien. Vi fick veta att skogens barn skapade White Walkers för att skydda sig mot människorna, men att de måste ha blivit för farliga då även barnen numera skyr dem. Kan det vara så att det är vad hela deras existens vilar kring och att de inte kommer att sluta förrän hela mänskligheten är utrotad? Jag kan köpa det. Det skulle innebära att de är förslavade under magi och inte har något annat val än att leva rövare. Dessutom kunde de både se och röra Bran. Hur sjukt är inte det? Vad mer kan han göra, om han kan anta fysisk form i sina syner? Vad mer kan White Walkers göra? Rasera muren som håller dem borta från södern?
Slutligen har vi Hodors bakgrund, som för övrigt har bekräftats att det även är så George RR Martin har tänkt sig ska hända i böckerna. För det första triggade Bran igång en händelse i det förflutna som påverkar nutiden. Precis som jag anade har hans syner en enorm betydelse för handlingen annat än att samla bakgrundsinformation om världen och dess hemligheter åt oss, även om det skapar den klassiska tidsreseparadoxen. För det andra, och det här krossade mitt hjärta mer än allt annat, var Hodors öde hårt. Och att döda honom precis avslöjandet att Bran orsakade handikappet… jag förstår ännu inte hur de kan leka med mina känslor på det sättet. Flera timmar efter att ha sett avsnittet känner jag mig helt tom inuti. Det var en både vacker och tragisk uppenbarelse samtidigt, då hans sista handling i livet var att rädda skyddslingen. Unge Wyllis ser Bran innan han faller ihop och jag kan fortfarande höra hans sista begripliga ord eka: "Hold the door."
