Förra veckans avsnitt slutade med att den saxiska armén stormade York, bara för att hitta staden öde från vikingarna. Bishop Heahmund såg råttor i kyrkan, och frågade, ”Varför är råttorna ovan jord?”. Han får svar på den frågan, och mer därtill i veckans avsnitt, ”The Prisoner”. Följ med mig när jag diskuterar avsnittets höjdpunkter!
Bishop Heahmund blir tillfångatagen av Ivar och vikingarna
”The Prisoner” inleds med en helt magnifikt skitig och brutal actionscen i York. Efter att ha trott att vikingarna har flytt, så är stämningen på topp i York. Aethelwulf och Bishop Heahmund firar högmodigt, och sedan ringer kyrkklockorna. Då får Heahmund syn på råttorna igen, och blir omedelbart fundersam och anar att något inte står rätt till. Det visar sig att vikingarna aldrig lämnade York, utan de har gömt sig nere i kloakerna. Det fick mig att börja applådera högt, eftersom Ivar i synnerhet är helt genialisk i sin strategi. Vikingarna anfaller saxarna med full kraft, och överrumplar de skickligt.
Samtidigt som jag satt och verkligen njöt av detta, så kunde jag inte låta bli att ifrågasätta saxarna, eftersom de har flera gyllene tillfällen att anfalla vikingarna när de klättrar upp från kloakerna. Jaja, skit samma, bra är det i varje fall.
Saxarna kämpar modigt mot vikingarna, och det är i synnerhet Bishop Heahmund som försöker så gott han kan. Heahmund fortsätter att imponera stort i seriens actionscener, och han är, precis som Ivar, spritt språngande galen. Bland annat trampar han ihjäl en av vikingarna med hästen sin. Aethelwulf och Alfred är ytterst nära att stryka med i stridens hetta, men lyckas fly med livhanken i behåll. Bishop Heahmund är däremot fast i mitten av allt, och hans häst blir penetrerad med flertal pilar. Ivar bevittnar allt detta från flanken, och beordrar vikingarna att ge sin egen häst till Heahmund, och säger, ”Han är en för stor krigare för att slåss till fot”. Aethelwulf och Alfred retirerar till saxarnas läger, medan Bishop Heahmund blir tillfångatagen av Ivar.
Senare sitter Ivar och Hvitserk och planerar deras nästa drag, och man kan ju definitivt säga att Hvitserk har blivit helt omvänd, då han säger att de måste återvända till Kattegatt för att döda Ubbe och Lagertha, och kröna Ivar till kung över Kattegatt innan Björn återvänder. Ivar ler och skrattar ondskefullt, och säger till sin broder, ”Du säger allt mer vettigare saker, käre broder”. Ivar föreslår även att de bör ansluta sig till King Harald, som också har planer att invadera Kattegatt. De ska lämna York, men samtidigt lämna kvar en garnison som kan beskydda staden tills de återvänder.
När det då kommer till hur de ska handskas med Bishop Heahmund, så föreslår Hvitserk att de släpper honom till den saxiska armén för en stor lösensumma. Ivar, som alltid har blod i sinnet, föreslår skämtsamt (?) att de korsfäster honom istället. Så blir det däremot inte, utan mot slutet av avsnittet så seglar Ivar och Hvitserk mot Kattegatt, och har Bishop Heahmund med sig. Man kan definitivt dra paralleller till den första säsongen när Ragnar kidnappade Athelstan, och tog honom till Kattegatt. Vi får se var allt detta kommer att leda till i nästa veckas avsnitt. Spännande ska det bli i varje fall.
Samtidigt som jag satt och verkligen njöt av detta, så kunde jag inte låta bli att ifrågasätta saxarna, eftersom de har flera gyllene tillfällen att anfalla vikingarna när de klättrar upp från kloakerna. Jaja, skit samma, bra är det i varje fall.
Saxarna kämpar modigt mot vikingarna, och det är i synnerhet Bishop Heahmund som försöker så gott han kan. Heahmund fortsätter att imponera stort i seriens actionscener, och han är, precis som Ivar, spritt språngande galen. Bland annat trampar han ihjäl en av vikingarna med hästen sin. Aethelwulf och Alfred är ytterst nära att stryka med i stridens hetta, men lyckas fly med livhanken i behåll. Bishop Heahmund är däremot fast i mitten av allt, och hans häst blir penetrerad med flertal pilar. Ivar bevittnar allt detta från flanken, och beordrar vikingarna att ge sin egen häst till Heahmund, och säger, ”Han är en för stor krigare för att slåss till fot”. Aethelwulf och Alfred retirerar till saxarnas läger, medan Bishop Heahmund blir tillfångatagen av Ivar.
Senare sitter Ivar och Hvitserk och planerar deras nästa drag, och man kan ju definitivt säga att Hvitserk har blivit helt omvänd, då han säger att de måste återvända till Kattegatt för att döda Ubbe och Lagertha, och kröna Ivar till kung över Kattegatt innan Björn återvänder. Ivar ler och skrattar ondskefullt, och säger till sin broder, ”Du säger allt mer vettigare saker, käre broder”. Ivar föreslår även att de bör ansluta sig till King Harald, som också har planer att invadera Kattegatt. De ska lämna York, men samtidigt lämna kvar en garnison som kan beskydda staden tills de återvänder.
När det då kommer till hur de ska handskas med Bishop Heahmund, så föreslår Hvitserk att de släpper honom till den saxiska armén för en stor lösensumma. Ivar, som alltid har blod i sinnet, föreslår skämtsamt (?) att de korsfäster honom istället. Så blir det däremot inte, utan mot slutet av avsnittet så seglar Ivar och Hvitserk mot Kattegatt, och har Bishop Heahmund med sig. Man kan definitivt dra paralleller till den första säsongen när Ragnar kidnappade Athelstan, och tog honom till Kattegatt. Vi får se var allt detta kommer att leda till i nästa veckas avsnitt. Spännande ska det bli i varje fall.
Floki återvänder till Kattegatt
Floki har återvänt från den mystiska ön, och vill samla ihop folk med samma tro och värderingar som han, för att bosätta sig i, vad Floki kallar, gudarnas land. Lagertha, medan hon är glad att se Floki igen, är inte förtjust i den tanken - hon förbjuder Floki att ta folk från Kattegatt med sig, då hon behöver alla möjliga typer av krigare för att skydda sig mot sina fiender.
Floki accepterar tillsynes hennes önskan, men väljer istället att agera i hemlighet, och anordnar möten med de som är intresserade av vad han har att säga, och som även delar Floki’s tro. Senare när Floki sitter nere vid sitt båtvarv, då får han besök av Ubbe som säger till honom att han är i konflikt med Ivar - samt att det finns en stor chans att det kommer att utmynna i ett krig mellan bröderna. Floki’s ansiktsuttryck visar inte mycket i det ögonblicket, men han säger, ”Det är synd. Men det är skönt att jag slipper välja mellan er, eller uppleva sorg eller glädje. Vilket egentligen är samma sak”. Enormt välskriven replik, och som dessutom känns sann mot Flokis natur.
Ubbe passar på att fråga Floki om han verkligen har hittat gudarnas land, varpå Floki frågar varför han skulle ljuga för Ubbe - som i sin tur svarar med att Floki är galen. Floki brister ut i gapskratt. En av anledningarna till att jag älskar Floki så mycket är för att han alltid har omfamnat sin egen galenskap, och excentricitet. Det beror ju också på att Gustaf Skarsgård gör ett sådant makalöst fint jobb.
Floki har sedan samlat ihop de som ska få följa med honom till gudarnas land. En av de är nykomlingen i serien, Kjetill Flatnose, som spelas av Adam Copeland. Floki smörjer sitt blod på de utvalda, och säger att deras färd börjar om nio dagar. Ett stort äventyr väntar dessa bosättare, och jag vill verkligen se vad man kommer att göra med dessa karaktärer, i synnerhet Kjetill.
På sammantaget var ”The Prisoner” ett steg uppåt från förra veckans avsnitt, där man satte igång direkt med en engagerande handling som rörde sig stadigt framåt - samt att det fanns sköna paralleller mellan denna säsong och första säsongen. Vad kommer Bishop Heahmund att tänka när han kommer till hedningarnas huvudstad? Hur ser framtiden ut för bosättarna som ska följa Floki till gudarnas land? Allt det och lite till hoppas jag att få svar på nästa vecka!
Floki accepterar tillsynes hennes önskan, men väljer istället att agera i hemlighet, och anordnar möten med de som är intresserade av vad han har att säga, och som även delar Floki’s tro. Senare när Floki sitter nere vid sitt båtvarv, då får han besök av Ubbe som säger till honom att han är i konflikt med Ivar - samt att det finns en stor chans att det kommer att utmynna i ett krig mellan bröderna. Floki’s ansiktsuttryck visar inte mycket i det ögonblicket, men han säger, ”Det är synd. Men det är skönt att jag slipper välja mellan er, eller uppleva sorg eller glädje. Vilket egentligen är samma sak”. Enormt välskriven replik, och som dessutom känns sann mot Flokis natur.
Ubbe passar på att fråga Floki om han verkligen har hittat gudarnas land, varpå Floki frågar varför han skulle ljuga för Ubbe - som i sin tur svarar med att Floki är galen. Floki brister ut i gapskratt. En av anledningarna till att jag älskar Floki så mycket är för att han alltid har omfamnat sin egen galenskap, och excentricitet. Det beror ju också på att Gustaf Skarsgård gör ett sådant makalöst fint jobb.
Floki har sedan samlat ihop de som ska få följa med honom till gudarnas land. En av de är nykomlingen i serien, Kjetill Flatnose, som spelas av Adam Copeland. Floki smörjer sitt blod på de utvalda, och säger att deras färd börjar om nio dagar. Ett stort äventyr väntar dessa bosättare, och jag vill verkligen se vad man kommer att göra med dessa karaktärer, i synnerhet Kjetill.
På sammantaget var ”The Prisoner” ett steg uppåt från förra veckans avsnitt, där man satte igång direkt med en engagerande handling som rörde sig stadigt framåt - samt att det fanns sköna paralleller mellan denna säsong och första säsongen. Vad kommer Bishop Heahmund att tänka när han kommer till hedningarnas huvudstad? Hur ser framtiden ut för bosättarna som ska följa Floki till gudarnas land? Allt det och lite till hoppas jag att få svar på nästa vecka!
Vad tyckte ni om ”The Prisoner”? Håller ni med om att det var bättre än förra avsnittet? Vad tror ni kommer att hända nästa vecka? Kommentera i kommentarsfältet!
