Mordet på Winter förra veckan får sina konsekvenser. Ingen vet som mördade henne, även om bokstavligt talat alla misstänker att James står för dådet, inklusive den försupne James själv.
Winters mor är utan större förvåning inte särskilt glad, och James vägran att skada henne innebär att det bara är en tidsfråga innan hon anger honom till det Ostindiska kompaniet och lämnar ut information om hans verksamhet som kan få honom på fall. Väl medveten om vad detta innebär och utan möjlighet att fly informerar han sina följeslagare så att de hinner packa väskorna och resa iväg från London innan någon anger dem också.
Den ende som inte är lika intresserad av att lägga svansen mellan benen är Brace, som får större utrymme än tidigare när han står för ett större avslöjande som knappast någon hade väntat sig. Han berättar för James att det var han som mördade Horace Delaney, av ren barmhärtighet för att avsluta hans lidande. Inte Ostidindiska kompaniet, som har varit misstänkta hela den här tiden. Det är en plötsligt hjärtekrossad person vi får se, för han önskar att han hade gjort samma sak mot James istället för att se honom fängslas inför sin dödsdom.
Även om vi vet att det han gjort är fel, gör det ont att se honom tårögd och förstörd till den grad att han skrubbar rent en gryta tills händerna blöder. Av ren lojalitet gjorde han det han trodde var rätt för att han inte orkade se sina vänners smärtor. James, som i sin tur lovat att hämnas på sin fars mördare, har redan förlåtit honom av förståelse för varför Brace gjorde det. Såvida det inte är trick, för att lugna ner Brace och sedan förråda honom för illgärningen. Han är så frustrerande oförutsägbar att vi omöjligt kan veta säkert.
James blir torterad
Tack vare förräderiet har Ostindiska kompaniet äntligen allt de behöver för att anhålla James och är ett steg närmare att lägga vantarna på Nootkasundet. Nu är det enda de behöver göra att få James att avslöja vilka hans medbrottslingar är och vart krutet är gömt för att fälla hela verksamheten. Lättare sagt än gjort. Trots nagelbitande tortyr i form av smärta, skendränkning och hallucinatoriska droger vägrar han att prata. Det enda som får honom att ge med sig är att få sitt enda villkor infriat: en audiens med Stuart Strange.
Något säger mig att det ligger mycket mer än vad ögat kan se bakom den motståndslösa arresteringen. Genast efter mordet på Winter verkar han snabbt ha kommit upp med en plan som skadar hans verksamhet så lite som möjligt, beredd på att ta riskerna och offra sig själv för att genomföra den. Han vänder sig till andra för att få hjälp med att avslöja Stuart Strange som hjärnan bakom mörkläggningen av den illegala slavhandeln där ett skepp fullt med inlåsta slavar förliste. Lyckas han med det har han blivit lovad att benådas för sina brott. Han verkar vara tillräckligt självsäker för att lyckas med detta då han pratar om att segla iväg på ett skepp han inte ens har i sin ägo.
Det är en hård väg som han väljer att ta, där det vore mycket smidigare att bara göra sig av med Winters mor direkt. Istället fortsätter han att för ovanlighetens skull visa ett litet uns av känslor. Även om man har svårt att tro det så bryr han sig faktiskt om flera av sina medmänniskor och vill helst inte att de ska falla till skada. Åtminstone de som har hjälpt honom på den här resan som snart är avslutad. Vad som däremot imponerar mest är hur han uthärdar den tortyr som han tvingas utstå. Vi visste att han var stark, men inte så stark att han vägrar ge mig se under dessa former. När Stuart Strange senare på begäran besöker James i hans cell ser han inte ut att ha påverkats alls av tortyren. Det är fortfarande samma, stenhårda man som sitter där, knappt nämnvärt försvagad.
Just nu är det mycket som står på spel för både James Delaney och Ostindiska kompaniet. Det blir spännande att se hur allt urartar sig i säsongsavslutningen när (förhoppningsvis) de sista pusselbitarna faller på plats om vem James faktiskt är.
