The botten is nådd. En likblek och härjad Patrick Melrose stormar in i lyxsviten och hivar behållaren med faderns aska mot första bästa vägg. Han stampar på den, kastar den i golvet med full kraft, misshandlar den med en förgylld ishink.
Inte ens en repa i finishen. Den eleganta lilla kistan med inskriptionen ”David Melrose, 1906 – 1982” är en lika hopplöst överlägsen motståndare som pappan var i livet.
Men mannen med ögonlappen och den svindyra kostymen har inte gett upp ännu. Patrick Melrose har blodomloppet fullt av alkohol, kokain, heroin och Quaaludes. Bland annat.
Han sparkar in urnan i badrummet och pliktar för det med en stukad fot, vrålar av vrede. Han river loss vattenklosettens överdel och måttar vad som rimligtvis måste bli the killing blow. Nu ska väl ändå åbäket ge vika. Porslinet krossas och kistan består, likgiltig inför den adrenalinpumpande förstörelustan.
”HOW?!” Lyssna på desperationen i hans röst! Är detta ögonblicket då Patrick Melrose förstår att den livslånga striden med den demoniske fadern är långtifrån över bara för att fanskapet äntligen har dött? Att konflikten har tagit formen av ett inbördeskrig istället?
Det är kulmen på Patrick Melroses helvetiska New York-vistelse, en fullkomlig härdsmälta som föregåtts av intensiva drogtrippar varvat med kallsvettig abstinens, uppblossade barndomstrauman och allmän förödmjukelse. All tillbakatryckt ilska och ackumulerad ångest ska förlösas nu.
Det är primal våldsutövning mot ett objekt som är dött i både bildlig och bokstavlig bemärkelse.
Det är kanske den roligaste skildringen av ett mentalt sammanbrott som jag någonsin har sett.
Och katharsis uteblir. Såklart.
Inte ens en repa i finishen. Den eleganta lilla kistan med inskriptionen ”David Melrose, 1906 – 1982” är en lika hopplöst överlägsen motståndare som pappan var i livet.
Men mannen med ögonlappen och den svindyra kostymen har inte gett upp ännu. Patrick Melrose har blodomloppet fullt av alkohol, kokain, heroin och Quaaludes. Bland annat.
Han sparkar in urnan i badrummet och pliktar för det med en stukad fot, vrålar av vrede. Han river loss vattenklosettens överdel och måttar vad som rimligtvis måste bli the killing blow. Nu ska väl ändå åbäket ge vika. Porslinet krossas och kistan består, likgiltig inför den adrenalinpumpande förstörelustan.
”HOW?!” Lyssna på desperationen i hans röst! Är detta ögonblicket då Patrick Melrose förstår att den livslånga striden med den demoniske fadern är långtifrån över bara för att fanskapet äntligen har dött? Att konflikten har tagit formen av ett inbördeskrig istället?
Det är kulmen på Patrick Melroses helvetiska New York-vistelse, en fullkomlig härdsmälta som föregåtts av intensiva drogtrippar varvat med kallsvettig abstinens, uppblossade barndomstrauman och allmän förödmjukelse. All tillbakatryckt ilska och ackumulerad ångest ska förlösas nu.
Det är primal våldsutövning mot ett objekt som är dött i både bildlig och bokstavlig bemärkelse.
Det är kanske den roligaste skildringen av ett mentalt sammanbrott som jag någonsin har sett.
Och katharsis uteblir. Såklart.
I en sista kraftansträngning vräker Patrick Melrose urnan in i lyxsvitens fönster. Kameran registrerar utifrån och under tystnad hur den lilla kistan retfullt studsar mot rutan, för att sedan falla till golvet, fortfarande intakt.
Patrick Melrose vänder sin uppmärksamhet mot fönstret istället, går loss på det med knytnävarna. Försöker bända upp låsen. Han vill kasta sig mot neonljusen och strömmen av gula taxibilar långt nedanför, sätta punkt bara femtio minuter in i seriens första avsnitt.
Fönstret går inte att öppna. Av säkerhetsskäl, får man förmoda.
Patrick Melrose vänder sin uppmärksamhet mot fönstret istället, går loss på det med knytnävarna. Försöker bända upp låsen. Han vill kasta sig mot neonljusen och strömmen av gula taxibilar långt nedanför, sätta punkt bara femtio minuter in i seriens första avsnitt.
Fönstret går inte att öppna. Av säkerhetsskäl, får man förmoda.
”What is the point of a fucking window if you can't jump out of it?” kvider Patrick Melrose. Resignationen är total, den brittiskt torra humorn instinktiv. Kistan med faderns aska följer med honom hem till London.
Patrick Melrose kommer inte att dö ikväll.
Patrick Melrose kommer att stiga upp i morgon och bittert hälsa dagen välkommen med ett Beckett-citat.
Patrick Melrose ska försöka att bli drogfri ännu en gång.
Hans kamp har precis börjat, och Benedict Cumberbatch har förmodligen aldrig varit bättre.
Som tittare är det bara att tacka och ta emot.
Nästa avsnitt av "Patrick Melrose" släpps på söndag på HBO Nordic.
