Eftersnack: Konflikterna växer sig starkare i "Vikings"

Nu börjar det sannerligen dra ihop sig nu när vi nästan är halvvägs igenom den, än så länge, riktigt lyckade tredje säsongen av "Vikings". Efter de i överlag fartfyllda och häftiga avsnitten, så har något ändrats. Jag tycker mig se ett förstärkt fokus på karaktärer och intriger, men också betydligt fler obehagligheter. Konflikterna växer sig allt starkare, inte bara mellan Floke och Ragnar, men också mellan Siggy och Harbard. Det är fortfarande oklart varför Harbard har kommit till Kattegatt, men också vem han är. Vi vet att han besitter någon form av magi, och att han är en vandringsman, men vad exakt vill han ha av Drottning Aslög? I “Scarred” får vi det ultimata smakprovet när en av Aslögs närmsta, Siggy, brags om sitt liv, när hon försöker rädda Aslögs barn från en säker död.

Siggy var den första med att kasta ett misstänkt getöga på Harbard, vilket är intressant med tanke på Siggys bakgrund. Hon var porträtterad som en som enbart ville ha sin gamla status som jarl Haraldsons fru. Siggy försökte förföra Rollo med syftet att få honom att förråda sin broder. Fast så småningom blev hon en av Ragnar och Aslögs närmsta. Det får en ju att undra, när Siggy försökte rädda barnen, vad var hennes avsikter? Något riktigt intressant som hände under hennes dödsscen var att när Siggy fick upp barnen upp till ytan, då ser man en kvinna. Vi har ingen aning vem hon är, men Siggy ler och ger oss intrycket att hon vet vem kvinnan är. Sedan får vi se Harbard i kvinnans ställe, och Siggy sjunker mot sin död. Trots att det var ett tragiskt öde för karaktären så gillade jag verkligen scenen. Siggy dog när hon försökte utföra en hjältemodig handling. Mycket bra.

En annan aspekt som är riktigt bra är, som jag nämnde i förra avsnittet, den ökande konflikten mellan Floke och Ragnar. Det som skapar störst oro mellan de två är det faktum att Ragnar vill ta sina mannar in i en ny era, medan Floke vill desperat hålla kvar vid det som en gång var. Sedan är Ragnar orolig för det inflytande som Athelstan har på Ragnar, det går så långt att han försöker starta konfrontationer med Rollo. De som inte kommer ihåg, men Rollo döptes i första säsongen och fick ett kristet förnamn, Rolf. Det har Floke retat sig på ända sedan dess. Gustaf Skarsgård briljerar verkligen till 100 procent som Floke, man hade inte kunnat hitta någon som hade gjort rollen bättre än honom. Detsamma gäller övriga skådisar, det är ruskigt starkt i detta avsnitt.

Där skådespeleriet är otroligt bra, utmärker sig manuset på flera punkter. Inte bara i de fantastiska dialogerna, de välskrivna karaktärerna, utan framför allt i relationerna.

Ragnar har nog definitivt fått upp ögonen för prinsessan Kwenthrith, efter att hon pissade på hans sår. Fast det som verkligen är kanonbra är att man spinner vidare på likheterna mellan Ragnar och Kung Ecbert. Det sammanfattas perfekt i en utomordentlig dialogutväxling herrarna emellan:

Båda är ambitiösa och vill leda sina stammar till stordåd, men drivs framför allt av girighet. Detsamma kan man säga om jarl Kalv som har samlat ihop en bunt av Ragnar-haters. Bland annt Kung Håriks son. Vad kommer det hela att leda till för våra kära vikingar?

Sammanfattningsvis fortsätter "Vikings" säsong 3 mycket starkt, och utlovar mycket spännande avsnitt framöver. Tänk att nästa vecka är vi halvvägs, tiden går fort när man har roligt. 

Betyg: 5/5