Eftersnack: Melisandre överraskar i "Game of Thrones"-premiären

Det är natt. En vargs sorgsna ylande överröstar vinden. Kameran seglar över Castle Black och in på gårdsplanen. Jon Snow ligger på marken och vargen fortsätter yla. Davos hör det olycksbådande ljudet, springer ut för att se vad som försiggår och gör upptäckten. Jon Snow är död.

Öppningsscenen för säsongen kunde knappast vara bättre. Den tog vid där vi slutade förra året, fyllda av missmod och frågan om vad om som kommer att hända härnäst. Skådespelarnas bedrövade känslor speglar mina egna, vilket ger mig rysningar i hela kroppen. Kit Harrington har aldrig varit lika övertygande i sin roll. För min del får han gärna fortsätta vara ett lik, han var ändå en av seriens minst intressanta karaktärer. Det är nu vi har kommit till punkten där inte längre en själ har någon susning om vad vi har att vänta oss. Mer än någonsin står på spel. Precis vad som helst kan hända. Vem som helst kan dö och överraskningen blir lika stor för alla.

Ett övergripande tema för avsnittet, och som kan komma att prägla hela säsongen, är hämnd. Alliser Thorne var snabb med erkänna att han gjorde myteriet och motiverade samtidigt varför för att vinna över majoriteten av nattens väktare till sin sida. Davos skickade iväg Edd för att hämta dem som var skyldiga Jon en gentjänst, antagligen Thormund och resten av det fria folket, för att hämnas på Alliser. Sansa och Theon kommer säkert att vilja hämnas för allt Boltons gjort mot dem, nu med Brienne som allierad. Ramsay har ett vacklande förhållande till Roose – som ständigt påpekar att om hans fru föder en son kan pojken bli arvtagare till Winterfell – och kan vilja hämnas för det. Cersei vill hämnas för hennes förnedring och hon och Jaime har förlorat nästan hela familjen på kort tid.

"Game of Thrones" fortsätter som vanligt på sitt spår med politiska intriger där karaktärerna driver handlingen framåt mer än något annat. För att vara såhär tidigt in på säsongen är det ovanligt många återkommande karaktärer som dör. Vanligtvis händer det inte förrän intrigen trappas upp på riktigt mot säsongens andra halva. Vi kan nog därför få räkna med en händelserik säsong.

Det sista vi såg av dem var när de vinkade farväl till Jaime och Myrcella som seglade tillbaka till King's Landing och passade samtidigt på att förgifta prinsessan. Helt ärligt trodde jag att det för tillfället gick att räkna bort dem från ekvationen. Cersei och Jaime skulle naturligtvis vilja utkräva hämnd, men de skulle få vänta ett tag på grund av att High Sparrow uppehöll dem.

Jag trodde fel. Deras hämndbegär slutade inte vid Myrcellas död. De tar kontrollen över Dorne genom att störta Doran Martell och mördar arvingen Trystan på ett sätt som nästan får det att vända sig i magen (uppenbarligen var det ett misstag att äta frukost samtidigt som jag såg avsnittet). Något som slår mig är att Trystan befann sig i King's Landing när två av ormarna konfronterar honom. Betyder det att de stannar i huvudstaden och att Jaime och Cersei har mer att frukta än enbart High Sparrow? Sandormarna var en besvikelse förra året, som inte levde upp till deras skräckinjagande rykte. Kritiken kring det kan mycket möjligt göra att det blir en ändring på det nu.

Så fort hon avslöjade att hon är änka till Khal Drogo vann hon dothrakiernas respekt. När hon begär att få eskort tillbaka till Meereen nekar de henne eftersom alla änkor till en Khal måste bli en av "dosh khaleen" i staden Vaes Dothrak, en respektabel grupp som tjänar som ett slags sierskor. Vägen tillbaka hem är alltså lång, då hon mot sin vilja färdas ännu längre bort och således på sätt och vis fortsätter att vara en fånge. Nu är det antingen upp till Jorah och Daario att rädda henne eller om hon på något sätt lyckas övertala dothrakierna om att ansluta sig till henne och återta Meereen en gång för alla. Tänk er armé dothrakier tillsammans med en armé av de obesudlade som seglar mot Westeros. Det hade varit något.

Hennes speltid i dothrakiernas läger är dessutom min favoritscen för det här avsnittet. Miljöerna är fantastiska i sin detaljrikedom och i bakgrunden ser vi hur en hel kultur frodas. Det är en vardag som känns levande och fullt realistisk, sällan skådat på film som jag gärna ser mer av, bortsett från deras våldtäktskultur. Ett uppfriskande inslag när vi för det mesta annars får vistas i kalla miljöer i en mörk handling.

Om det är något som David Benioff och D.B. Weiss gjort rätt den här veckan, är att sätta mig i tvivel. Teorierna om att Melisandre skulle återuppliva Jon Snow kommer från att Thoros of Myr, som också är en röd präst, väckte liv i Beric Dondarrion som dödades av The Hound i tredje säsongen. Om hon skulle besitta den makten, borde hon inte redan ha gjort det vid det här laget? Vi vet trots allt att hon ser något i Jon.

Med tanke på att avsnittet hade titeln "The Red Woman" kunde alla lista ut att Melisandre skulle vara av betydelse, men inte av samma anledning som vi väntade oss. Istället överraskas vi igen när vi får lära oss något nytt om henne: att hon egentligen är väldigt… gammal? Hur gammal? Det får åtminstone mig att undra hur mycket hon har sett i världen och hur många kungar hon har bevittnat regera i Westeros.

I vilket fall har hon börjat tvivla på sin förmåga, och hennes tvivel gör mig osäker. Efter att ha blivit vilseledd av eldarna är Stannis numera bekräftat död. Hon berättar nu att hon såg Jon i eldarna, strida vid Winterfell. Ingenting om att Stannis syntes i samband med det. Om synerna alltid stämmer kan det mycket möjligt vara så att hon misstolkade allt och att det fortfarande väntar ett stort slag, och att Jon Snow på ett eller annat sätt fortfarande kommer att återuppstå. Om synerna däremot bara visar en möjlig framtid kan vi anta att han förblir död. Hittills är hans slutgiltiga öde fortfarande okänt. Svaret får vi förhoppningsvis nästa vecka.