Eftersnack: Skräckblandad roadtrip genom "Lovecraft Country"

Jag vet nästintill ingenting om H.P Lovecraft och hans skapelser, därför gav jag mig in i ”Lovecraft Country” med viss osäkerhet. Såklart känner jag till Cthulhu, det gör antagligen de allra flesta med åtminstone ett vagt intresse för genrefiktion. Men jag vet inte så mycket utöver det. Efter en timme investerad i det första avsnittet av denna nya HBO-serie känner jag mig dock säker på att detta är en serie värd min tid. Inte för att jag nödvändigtvis förstår alla referenser eller piper till av glädje när ett monster med rötter i Lovecrafts böcker dyker upp, utan jag känner mig säker för att ”Lovecraft Country” först och främst bryr sig om sina karaktärer och den mänskliga världen som vi alla känner till.

Redan från första scenen känns det tydligt att skeppet är styrt med en stadig hand, skaparen av serien Misha Green vet vad hon vill säga och kanske ännu mer vet hur hon ska göra det. Avsnittet börjar överraskade med en kavalkad av science fiction. Vi möts av en knastrigt svartvit bild och en soldat som springer genom en skyttegrav med skott vinande över huvudet och explosioner skakande runt omkring honom. Dessa väldigt verklighetstrogna bilder övergår sedan hastigt till en serie av klassiska SciFi-bilder i skarp färg. Det vi får se är en salig skara referenser över hela krigsfältet, allt från H.G. Wells tripoder till den ovannämnda Cthulhu. Det är en scen som lika gärna kunde hört hemma i Steven Spielbergs adaption av ”Ready Player One”.

 

Mitt i denna kaosartade krigsscen strålas en kvinna med neonröd hud ner från himlen och hennes flygande tefat. De två delar i oredan en kram som blir avbruten av det klassiska vidundret med massiva tentakler på ansiktet, allt för att sedan bli räddade av baseboll-legendaren Jackie Robinson och hans slagträ. Utan problem eller ansträngning massakrerar Robinson sedan odjuret till en sörja av grön gegga. Det är antagligen inte helt utan poäng att räddaren i nöden var en afroamerikansk hjälte från den riktiga världen utan superkrafter.

 

 

Stämningen är satt. Allt för att sedan direkt med en pisksnärt bli avbruten och placerad i verklighetens amerikanska och otroligt segregerade samhälle, detta då det visar sig att allt ovan beskrivet såklart var en dröm. Det är ett jäkla sätt att starta en ny serie på och man blir som tittare direkt på alerten. Huruvida denna dröm kommer ha framtida konsekvenser är osäkert. Jag utgår från att den nedstrålande utomjordingen är en återkommande karaktär eftersom hon är spelad av den åtminstone någorlunda kända skådisen Jaime Chung. Enligt huvudkaraktärsinnehavaren Jonathan Majors (”Da 5 Bloods”) i en intervju med Variety låter det som att vi inte har sett det sista av henne, så vi får se hur detta kommer återkopplas.

 

På tal och huvudrollsinnehavare och skådespelare, den här serien lider verkligen inte av dålig rollsättning. De tre karaktärerna som getts mest utrymme än så länge är alla tre underbart karismatiska. Jag ser framemot att lära känna dem mer i framtida avsnitt, trots att detta första redan gjort ett så pass bra jobb att det känns som att jag känner dem alla väl. Det är verkligen dessa tre som lämnade det mest bestående avtrycket efter timmens slut, inte alla övernaturliga monster. Vid Majors sida har han den alltid lika bra Courtney B. Vance som hans farbror George och den för mig nya upptäckten Jurnee Smollet som barndomskompisen Leti. Många av er såg säkert henne i ”Birds of Prey” tidigare i våras i rollen som Black Canary, jag missade dock den filmen och överväger nu 100% att se den just eftersom jag gillade henne så pass mycket här.

Låt oss heller inte glömma Michael K Williams som bara syntes på stillbild i detta avsnitt. Jag utgår från att han kommer spela in stort nästa vecka i rollen som Majors karaktär Atticus försvunne pappa. Mysteriet om vad som hänt honom är det som sätter fart på hela handlingen och får våra tre huvudkaraktärer att lämna Chicagos relativa trygghet mot landsbygdsorterna som inte alls visar sig vara vidare välkomnande. Jag måste erkänna att begrepp som skymmningscounties innan detta har varit helt främmande för mig, jag blir verkligen mörkrädd av bara tanken att dessa har existerat i verkligheten. Oavsett hur hemska dessa verkliga koncept är så måste jag ändå säga att det leder till fantastiska thrillersekvenser. Biljakter både snabba som plågande långsamma är högpunkter i avsnittet och är riktiga nagelbitare.

 

 

Den färgsprakande och fantasifulla öppningsscenen som avsnittet börjar med känns verkligen banal i kontrast till dessa mer verklighetsbaserade scener och det har en snygg poäng. Kom för monstren, stanna för människorna. Det jag kan tycka är lite tråkigt är dock hur ointressanta monstren som dyker upp senare i avsnittet ser ut i kontrast till de första. De gråa klumparna med ögon längs med hela kroppen ser rätt trista ut i utförandet. Det hjälps visserligen av att det är en mörk scen som utspelar sig på natten, men de är rätt enformiga och ärligt talat lite fantasilösa i kontrast till öppningen. Såklart är det ju dock inte monstren som är det mest läskiga, avsnittet gör ju kanske inte helt förvånande den vanliga jämförelsen mellan oss människor och monstren. Kan det vara så att det är människan som är det verkliga monstret och egentligen mycket värre än de övernaturliga varelserna vi senare får möta? (svaret är ”ja”.)

Avsnittets största mysterium består, vem är ägaren av den silvriga bilen som följde våra hjältar genom hela avsnittet, och vad har egentligen hänt Atticus pappa? Avsnittet lämnar oss tillsynes i hemmet där bilen som fört bort honom hör hemma, så svaren är förhoppningsvis på ingång.

 

 

Nya avsnitt av "Lovecraft Country" kommer varje måndag på HBO Nordic.