Eftersnack: Slutet kommer närmare för vikingarna i ”Vikings”

 

 

Björns återkomst firas med en festmåltid, arrangerad av Lagertha, fast stämningen är någorlunda kvävd. Lagertha varnar om att Harald, Ivar och Hvitserk är på väg mot Kattegatt med mäktiga styrkor, och samtidigt så blir det inte bättre av att Halfdan befinner sig på plats. Halfdan verkar ju inte vara den typen som sviker sin bror, och den stora frågan är ju var hans lojalitet ligger. Lagertha frågar Halfdan, eftersom Harald ljög om att han inte var i behov av Kattegatt, hur kan hon då veta att Halfdan inte ljuger också. Harald svarar att hon inte kan veta det, och det spelar ingen roll hur mycket han än svär på sin heliga ring att han inte ljuger. Jag älskar deras lilla dialogutväxling eftersom man undrar ju verkligen om Halfdan kommer att hålla sig i skinnet när Harald och Ivar anfaller Kattegatt, eller om detta är en del av Haralds ondskefulla plan. Ska bli spännande att se.

Det var gulligt att se Björn och Torvi återförenas för en kort stund, men samtidigt förkrossande med tanke på att Björn inte känner samma kärlek för Torvi längre. Björn har siktet inställt på King Svases dotter, Princess Snaefrid (eller Snöfrid som den svenska översättningen lyder), och i ett underbart komiskt ögonblick så agerar Lagertha som Björns wing-man. Hon går fram till Svase, och säger till honom, ”My son would like to sleep with your daughter”, jag tyckte att det var hysteriskt roligt, och skrattade gott.

 

Fast Björn vill mer än att ligga med Snaefrid - han vill gifta sig med henne. I en erotisk och förvånansvärt rolig sexscen så avslöjar Snaefrid att redan när hon lade sina ögon på Björn, så planerade hon deras giftermål. Man har ju inte fått se så mycket av Björn och Snaefrid tillsammans, men av det som man har fått se så har de ju bra kemi, även om jag tycker att det är synd att det inte blev något mer mellan Björn och Torvi.

Margrethe har ju synnerligen inte lärt sig sin läxa från förra avsnittet - där Lagertha varnade Margrethe för uttala sig mot henne. Detta fortsätter ju dessvärre, då Margrethe blir allt mer och mer maktgalen. Hon vill så gärna bli drottning av Kattegatt, och försöker desperat att manipulera Ubbe till hennes vilja. Margrethe antar ju att om Björn och Lagertha dör i kampen mot Harald och Ivar så kommer Ubbe att regera över Kattegatt. Margrethe försöker då övertyga Ubbe att det inte är lönsamt för honom att strida mot Harald, Ivar och Hvitserk, samt att Lagertha är en svag drottning.

Margrethe försöker sig på en massa provokationer med Ubbe, bl.a nämner hon att Lagertha inte är den rättmätiga regenten av Kattegatt, utan Queen Aslaug var dess rättmätiga regent, och att Ubbe inte bör följa sin mors mördare. Medan det inte hade varit mer än rätt för Ubbe att hämnas Lagertha för mordet på Aslaug, så är han inte dum - Ubbe vet att Margrethes lömska planer försätter de bägge i stor fara. När man inte tror att Margrethe inte kan bli mer jävlig än i föregående avsnitt, så hittar Michael Hirst och skådespelerskan, Ida Nielsen, nya sätt att göra karaktären ännu mer ondskefull. Ida Nielsen gör ett mycket bra jobb, fast Margrethe är definitivt en av seriens värsta (i positiv bemärkning) karaktärer.

 

 

 

I Norge är stridsplanerna i full gång, och samtidigt så verkar det som att Ivar och Bishop Heahmund håller på att forma ett band mellan varandra. De sitter och spelar schack med varandra, och samtalar. Bishop Heahmund frågar Ivar om han fruktar sina bröder, om det oroar honom att strida mot de. Ivar verkar tillsynes oberörd, och svarar att Björn möjligtvis utgör ett hot eftersom han inte är så smart, men är en stor krigare. Det kommer ju som en överraskning när Ivar ber Bishop Heahmund om hjälp att forma en stridsplan, då man undrar ju varför en sådan briljant strateg som Ivar skulle behöva hjälp med en sådan sak. Bishop Heahmund bryr sig inte om vem som segrar, och undrar varför Ivar skulle lita på honom till den milda graden.

Ivar frågar vad för input Bishop Heahmund kommer att ha i striden. Bishop Heahmund avslöjar att den enda anledningen till att han strider med Ivar, är att han är helt säker på att Gud vill att han ska strida med vikingarna. Att Heahmund är en del av en plan som han inte kan möjligtvis förstå. När Hvitserk då inflikar med frågan om Bishop Heahmund tror att han har ett öde, så svarar Heahmund med att säga att han slåss med vikingarna av egen fri vilja.

”If you are fated, it doesn’t matter if you choose or not. You simply have the illusion of being free to choose.”

Detta verkar träffa en nerv hos Hvitserk som verkar mer och mer tvivla på om han har valt rätt sida. Han säger att han inte vet om det var ödet eller fri vilja som fick honom att ta Ivars parti. Detta verkar förarga Ivar som hugger tillbaka med att fråga vad det har för betydelse. Hvitserk har ju fått stå lite i skymundan för Ivar och Bishop Heahmund, men det gör honom inte mindre fängslande och jag undrar om hans lojalitet kommer att svikta till Björn och Ubbes fördel. Vi får se helt enkelt.

Astrid står vid bryggan, och spyr plötsligt. Harald kommer då, han frågar henne om hon är sjuk - det visar sig däremot att Astrid möjligtvis kan vara havande. Harald blir extatisk, medan Astrid inte verkar vara så förtjust i tanken - i synnerhet när det mest troligt inte är Haralds avkomma, utan mest troligt är en av männen som våldtog henne i förra avsnittet. Kommer hon att berätta för Harald eller kommer hon att hålla inne den informationen? Vi får se!

 

Sammantaget är ”Full Moon” inte bland säsongens bättre avsnitt även om det fanns mycket att gilla. Det ska bli riktigt roligt att se mer av Björn och Snaefrid, samt att jag älskar alla scener som har att göra med Ivar och Bishop Heahmund då de är säsongens bästa karaktärer. Dags att blicka framåt mot nästa vecka!