Emma Gray Munthe, 38 år, frilansande filmjournalist som recenserar i Aftonbladet. Redaktör för sajten Augmented Society och konstnärlig ledare för Lilla Filmfestivalen i Båstad. Har tidigare jobbat bland annat på SVT:s Filmkrönikan.
Varför blev du filmkritiker?
- Av en serie slumpar. Kom hem efter jobbande i Lyon och London, hade inga pengar och tänkte att filmvetenskap lät som ett trevligt sätt att få studiemedel. Så hamnade jag i Lunds studenters filmstudios styrelse genom en kompis, skrev för deras katalog, satt på deras kontor och såg i filmtidningen Cinema att de behövde volontärer inför Stockholms filmfestival, sökte och fick "jobbet" och blev anställd någon månad senare. Och så blev det liksom bara så att jag fortsatte skriva om film.
Vad är din viktigaste uppgift som filmkritiker?
- Busenkelt: Att på ett så bra sätt som möjligt formulera vad jag tycker, tänker och känner kring en film. I bästa fall: få människor att se filmer de annars inte hade tänkt se, väcka entusiasm för film i största allmänhet - och i allra, allra bästa fall få människor att tänka nya tankar om filmer de sett.
Vad ska en bra filmrecension innehålla?
- Bra ord i följd. Och så lite handlingsreferat som möjligt.
Vad är det vanligaste felet en recensent gör?
- Jag kan tycka att (gröna) kritiker tror att största möjliga grinighetsgrad är detsamma som att vara en bra kritiker. En annan gräslig sak är när en skribent snubblar på sina egna fötter/fyndiga formuleringar i ivern att elakt såga någonting. Jag gör mig själv skyldig till det allt som oftast, och skäms varje gång jag ser det i tryck.
Hur ser du på filmkritikerns utveckling?
- Inte bara filmer som har svensk biopremiär kommer att recenseras - vilket ju betyder att man som filmjournalist måste ha mycket mer koll på vad annat som kan och bör skrivas och tipsas om.
Hur ser du på din roll som kritiker med nätets framväxt, där alla är recensenter och IMDBs snittbetyg som riktmärke?
- Jag tycker det är toppen att "alla är recensenter". Ju fler som skriver, ju mer bra kommer det fram. Vad det handlar om är ju svårigheten att hitta dem som man tycker är bra. Och de som har IMDbs snittbetyg som riktmärke ska ju förstås fortsätta att ha det och om de vill kan de se "Nyckeln till frihet" på loop.
Hur ser du på skillnaden mellan publikens favoriter och kritikerhyllade filmer?
- Har väl alltid varit skillnad på vad kritiker tycker och de filmer som får mest publik. När det handlar om vissa, mindre filmer kan filmkritik vara av vikt och betydelse, när det handlar om andra sorters filmer är kritik inte något värt alls. Det är som det är.
Hur väljer du vad som ska recenseras?
- Jag kan önska mig filmer som jag vill ta, och ibland får man dem, ibland inte. Oftast recenserar jag filmer jag tilldelats - vilket är roligt, eftersom det gör att man får se filmer man kanske annars hade valt bort.
Vilken är din favoritplats i salongen?
- Mitten, mitten.
Har du satt ett betyg som du ångrar?
- Många. Vissa betyg ångrar man redan samma vecka. Men om man tittar bakåt förstår jag till exempel inte riktigt varför "Synecdoche, New York" fick en fyra och inte en femma.
Berätta om skillnaden med att skriva i papper och på webben?
- På webben blir det lättare att man faller i fällan att skriva som om alla är med i ens referens- och åsiktsbåt och lämna läsare utanför.
Vad är din USP, vad utmärker dig som filmkritiker?
- Nu är ju inte "min USP som filmkritiker" något jag tänker på dagligdags, men kanske att jag i bästa fall är bra på att på sätta ord på de känslor en film satt igång hos mig och få med läsaren på den känslan. Hur som helst skriver jag mer känsla än analys - vilket väl är en rätt dålig USP. Å andra sidan får man oftast inte plats med så mycket analys på 850 tecken eller mindre.
Vilken är din favortifilm och varför?
- "Faces". För att den är ett totalt, fullständigt mästerverk.
