Recension: "Super Mario Bros. Filmen" är precis vad jag önskade mig

Igår hade den efterlängtade "Super Mario Bros. Filmen" av Illumination och Nintendo svensk biopremiär. Biobesökarna har mer eller mindre varit positiva och filmen spås dra in runt 225 miljoner dollar i premiärintäkter. Alla är dock inte lika lyriska.

 

På sajten Rotten Tomatoes är snittet 53 procent positiva efter 93 recensioner, jämfört med 96 procent av biopubliken. På Metacritic ligger snittet på 46 av 100 hos kritikerna.

 

Lucas Mass här på MovieZine gav filmen 2 av 5 i betyg och kallade den för "ett papperstunt tv-spelsäventyr" som mest gör honom "irriterad och uttråkad". I Aftonbladet skriver skribenten att "här finns ingen djupare tanke än att pengar ska tjänas på Super Mario".

 

Jag håller inte med. Genom åren har Super Mario och hans speläventyr i Svampriket ständigt varit en trogen bundsförvant i mitt spelande, oavsett om det handlar om att jag återvänder till en gammal klassiker eller spelar det allra senaste.

 

"Super Mario Bros. Filmen" är precis det jag som ett fan av spelen både förväntade mig och hoppades på. Fanservice behöver inte alltid vara av ondo...

 

 

 

"Super Mario Bros. Filmen" handlar om att bröderna och rörmokarna Mario (Chris Pratt) och Luigi (Charlie Day) från Brooklyn hamnar i det färgglada Svampriket efter att ha kommit i kontakt med ett mystiskt grönt rör under stadens gator.

 

Här träffar de prinsessan Peach (Anya Taylor-Joy) som styr över riket och dess svampiga invånare, som hotas av den tyranniska och kärlekskranka Bowser (Jack Black). På jakt efter sin försvunna bror följer Mario med på hennes äventyr för att stoppa den onda sköldpaddan som tar dem på en hoppande, go kart-körande och minst sagt färgstark resa tillsammans med Donkey Kong (Seth Rogen) och Toad (Keegan-Michael Key).

 

Äventyret är proppfyllt av referenser till spelseriens över 35 år gamla historia och är egentligen inte mycket djupare i sin berättelse än i förlagan – men vad gör väl det?

 

Många kritiker verkar ha ett problem med att "Super Mario Bros. Filmen" har en tunn berättelse och att den mest fungerar som en reklamfilm för spelen, som mest betar av en checklista med blinkningar till spelfansen under sin speltid på cirka 1 timme och 30 minuter. Men jag menar, vad mer kan en Super Mario-film vara?

 

Jag kände mig verkligen inte varken irriterad eller uttråkad under min tid i biosalongen, utan snarare motsatsen. Jag hade kul och var rejält underhållen, precis som när jag spelar valfritt spel med den rödklädda rörmokaren i huvudrollen. Chris Pratt är förvånansvärt charmig i huvudrollen, Jack Black är klockren som den på ytan hårda men inte skalet mjuka skurken, Charlie Day är som klippt och skuren för rollen som den skraja Luigi och Seth Rogen lyckas göra Donkey Kong till en av filmens bästa karaktärer, även om skådespelarens ikoniska skratt kanske hörs lite för många gånger.

 

 

 

Filmen må ha en del pinsamma Illumination-luktande skämt och andra ingredienser. Den använder sig även av allt för många tröttsamma låtar som vi hört tusen gånger tidigare som "Take on Me" och "Holding Out for a Hero" helt utan anledning när spelen redan är fyllda av fantastisk och ikonisk musik. Den röda tråden är minst sagt klyschig och egentligen inte det minsta överraskande.

 

Samtidigt lämnade jag biosalongen med ett nöjt leende på läpparna. "Super Mario Bros. Filmen" är långt ifrån perfekt, men den är på många sätt en perfekt Super Mario-film. Personligen tycker jag att filmen använder förlagan på ett snyggt sätt och sätter saker och ting i en större kontext, som den kantiga träningsbanan som Peach ber Mario att utföra innan de ger sig ut på sitt äventyr eller att Kong-familjen bor i ett rike i närheten av Svampriket. Jag undrar verkligen vad de mest högljudda kritikerna saknar? En djupare bakgrundshistoria för Mario? Färre referenser till spelen den är baserad på?

 

Ville de att den skulle vara en mer fri tolkning av spelen som den urusla "Super Mario Bros." från 1993? I så fall förstår jag varför man är besviken på den nya, en film som faktiskt visar respekt för sin förlaga och ger fansen det de vill ha.

 

Jag fick vad jag förväntade mig av "Super Mario Bros. Filmen" – en underhållande, färgglad och trogen bioupplevelse som mitt barn-jag skulle ha älskat.